Henrik Carlsson's Blog

All things me.

Presentation

posted this on and tagged it with Hemsidan

Äntligen har jag tagit mig själv i kragen och skrivit en presentation av mig själv för hemsidan och bloggen.

Jag har jobbat ganska länge med hemsidan nu och det som varit det svåraste hindret har varit just presentationen. Nu när den är klar så känns det som att hemsidan som helhet snart kan publiceras. Det som saknas nu är en ordentlig genomgång över vad som verkligen ska vara på den och inte, lite grävande i koden samt ett beslut om vilken teknik jag ska använda för att lägga upp musiken. Just nu lutar det åt en podcast.

Replies and comments

Spotify till iPhone

posted this on and tagged it with Apple iPhone Nördigt Spotify Utrustningsromantik

Till min stora lycka så godkände Apple Spotify till iPhone härom veckan, så detta fantastiska program finns nu i AppStore. Haken är att man måste vara premiumanvändare hos Spotify för att kunna använda tjänsten. Ett gratiskonto duger alltså inte. För mig så var iPhone-programmet dock precis vad jag behövde för att ta beslutet att bli betalande Spotifylyssnare.

Numera har jag alltså tillgång till all musik i Spotifys databas direkt från min telefon. Jag kan lyssna direkt via 3G om jag vill. Om jag vill spara på datatrafikskostnaden så kan jag även använda ”offline playlist”. Det innebär att jag laddar ner någon eller några av mina playlists till min telefon. Detta sköts automatiskt av programmet så fort som jag har WiFi-uppkoppling. Jag väljer bara vilken eller vilka spellistor som ska vara tillgängliga offline. På så sätt så måste inte låtarna streamas via telefonnätet, om jag inte vill.

Jag har testat det i någon vecka nu och min spontana åsikt är att det är ett väldigt trevligt program som väl motiverar månadskostnaden. Det finns ett par problem med det, så jag vill testa det en liten stund till innan jag lämnar ett slutgiltigt omdöme. En ordentlig recension kommer inom kort.

Replies and comments

Betatestning av Melodyne

posted this on and tagged it with Betatestning Melodyne Nördigt Programvara Record

För vad som inte alls känns som längesedan så skrev jag att jag hade blivit beta-testare för Propellerheads nya mjukvara, ”Record” (blogginlägg). Spännande tyckte jag eftersom jag tidigare gillat Reason väldigt mycket. Tydligen har mer tid än vad jag trodde förflutit för häromdagen fick jag ett mail av dem om att testperioden löpt ut. Programmet är nu släppt kommersiellt. Kul för dem men tråkigt för mig eftersom jag i princip bara hunnit starta programmet. Jag har inte hunnit testa det särskilt mycket, inte lärt mig dess för- och nackdelar eller någonting.

Dock fick jag en annan chans att betatesta något annat. I förra veckan kom ett e-mail från Celemony, tillverkare av mjukvaran ”Melodyne”. De erbjöd mig som tidigare kund att betatesta den nya Melodyne-versionen. Det kan bli riktigt spännande eftersom Melodyne är något jag har användning av, till skillnad från Record som mest hade varit kul att testa.

Jag kommer återkomma med kommentarer om Melodyne när jag testat det.

Replies and comments

Min musik

posted this on and tagged it with Inspelning Mixning Musik

Den som följer bloggen märker att den nya musiken som jag utlovat inte dykt upp än. Problemet är helt enkelt tidsbrist. Jag vill verkligen vara genomnöjd med det jag gör nu innan jag offentliggör det och därmed så behöver jag ha gott om tid vid varje moment (inspelning, mixning etc), vilket jag inte har. Det lilla jag hinner göra blir dock väldigt bra.

Huvudanledningen till att den nya mixen av Farväl fortfarande inte offentliggjorts är att för varje liten ommixning jag gör så blir den bara bättre och bättre och därmed strävar jag efter ännu bättre. Den låter i nuläget betydligt bättre och mer ”färdig” än den gamla versionen men jag jagar ännu lite mer perfektion innan jag är nöjd.

Det positiva med att jag ständigt blir missnöjd med det nuvarande och gör om är att det är ett tecken på att jag blir bättre och bättre, både som låtskrivare, producent och mixtekniker. Det är väldigt trevligt. Det som känns som en helgjuten mix idag kommer om en månad inte alls kännas lika bra. Men någon gång måste jag också säga stopp och vara nöjd, börja på en ny låt istället för att kämpa vidare med samma gamla. Så får det nog snart bli med just Farväl. Jag har ju ändå fyra andra låtar under inspelning. De behöver också få lite tid snart.

Har precis suttit och lyssnat och småmixat lite med det som är inspelat till Syster Dyster och måste säga att det känns rätt bra. Bara jag får tid att lägga sång snart så kan jag börja mixa den på allvar och förhoppningsvis få ett riktigt bra resultat.

Lägesrapport

posted this on and tagged it with Arenan Frilans Helg Ji Coo's Ljudjobb Mixning Undervisning

Tiden går fort när man har roligt och ännu fortare när man har mycket att göra. För närvarande har jag väldigt mycket att göra och det mesta är kul så tiden går riktigt fort, på gott och ont.

Höstterminen på högskolan har precis avslutat sin tredje vecka. Det har verkligen varit full fart hela tiden och jobb i stort sett jämt. I teorin så jobbar jag 75%, men eftersom det räknas över hela terminen så kan det stundtals bli betydligt mer. De senaste veckorna har det helt klart varit drygt 100%. Dessutom har jag gjort lite ljudjobb genom min firma.

Dels var det Oriflame-jobbet som jag skrev om tidigare, dels har det varit dansbandsmixandet och dels festivalen ”Granny Goes Street” på Arenan här i Falun. Särskilt ”Granny” var riktigt slitit. Det var en endagsfestival förra lördagen med tre scener. Jag ansvarade för en av dem. Det var mestadels små teaterakter och liknande som inte behövde så mycket ljud men en akt var riktigt jobbig. Det var det som kallades ”Cello-Metal”. Ett Apocalyptica-tributeband, alltså trummor och fyra celli som tillsammans spelar heavy metal. Svårt ur ljudteknisk synvinkel eftersom utljudet lätt sätter en cello i självsvängning. Därmed är rundgången ett faktum. Som helhet gick det dock väldigt bra.

Den här helgen tar jag och Linn det bara väldigt lugnt. Inget som måste göras precis nu, så därför är det lika bra att vila medan det finns tid. Till veckan är det full fart igen.

Replies and comments

Ljudjobb

posted this on and tagged it with Dalasalen Frilans JH Showbiz Ljudjobb

Precis hemkommen från ett ljudjobb som frilans åt ”JH Showbiz”. Företaget ”Oriflame” hade någon sorts kick-off på Dalasalen här i Falun. En Powerpoint kördes på en duk och några olika talare pratade. Mitt jobb var att hålla koll på projektorn, headset, mikrofoner, musik etc. Ett trevligt, ganska enkelt jobb.

Terminen på högskolan har precis börjat, så just nu är det mycket med det också. Alltså blir det inte så mycket fixande med den egna musiken för tillfället, men kanske, kanske det kan bli lite sånginspelning i morgon.

Replies and comments

En slant till trikken hjem

posted this on and tagged it with Ji Coo's Merle Haggard Mixning The Mavericks Undervisning

Ny vecka, nya möjligheter! (Äckelhurtigt, eller hur?)

Idag (igår om man ska vara petig. Måndag hur som helst) började höstterminen officiellt på Högskolan Dalarna. Det innebär att nya och gamla studenter har intagit byggnaderna och att kaoset är i full gång. Riktigt kul. Imorgon (eller idag, tisdag) ska de nya ettorna introduceras ordentligt till ämnet och till oss lärare. Det ska bli spännande att se vad de är för några. På onsdag är det dags för första undervisningen av dem.

Helgen som just förflutit har gått i foxtrotens tecken (eller takt). Jag har mixat dansband mest hela tiden och lyckats skicka iväg tre låtar för ”påhörande” av farfar. Så fort jag fått feedback av honom och vet om jag är på rätt spår eller inte så ska jag sedan fortsätta att mixa fler. Allt som allt är det 17 låtar att mixa, så det gäller att jobba effektivt.

Den första låten jag gav mig på heter ”Öppna dina ögon”, en riktigt bra countrylåt (ursprungligen ”All you ever do is bring me down” av The Mavericks). På den tog jag mig friheten att lägga på en hel del elkompgitarrer och även ett litet solo. Nästa låt är också bekant för mig sedan tidigare, ”En slant till trikken hjem”. En norsk version av Merle Haggards låt ”Sing me back home”. Det känns som att den blev riktigt dansbandig på alla sätt och vis. (Både ”Trikken” och ”Öppna dina ögon” spelade vi till varenda danskväll under sommaren 07.) Den tredje låten är ”Regnets Melodi” eller ”Rhytm of the Rain”, för mig okänd sedan innan. I det här fallet är den instrumental och med saxofon som leadinstrument. Jag lyckades till och med pilla in ett DX7-piano i den, så dansbandspoängen borde vara på topp. Smörigt, lökigt och alldeles… alldeles underbart.

Replies and comments

En intertextuell resa från Berg till Gaiman

posted this on and tagged it with Intertextualitet Jocke Berg kent Neil Gaiman NIN Sandman Trent Reznor

Pretentiös rubrik? Ja, men man får ha sådana ibland. Jag får det i alla fall. Jag tillåter mig att vara hur pretentiös som helst (och när jag inte är pretentiös så får jag vara hur lökig jag vill).

Det är lustigt hur man kan hitta populärkultur utifrån annan populärkultur. Hur referenser i en bok kan få en att hitta sin nya favoritartist, eller hur en textrad i en poplåt kan leda till att man upptäcker en fantastisk författare. ”Intertextualitet” kallar forskarna det som leder till det här fenomenet. Det är från början en term inom litteraturvetenskapen som syftar på att inget verk står ensamt. Det samtalar mer eller mindre, medvetet eller omedvetet med andra verk. En sådan intertextuell referens ledde mig från Jocke Berg, sångare och låtskrivare i kent, till Neil Gaimann, brittisk fantasyförfattare.

Som B-sida till kent-singeln ”Palace & Main” finns bl.a. låten ”Nihilisten”. Den börjar med textraden:

Du liknar döden, drömmens syster
samma nyckel kring din hals

En rad som slog mig som intressant första gången jag hörde låten. Men vad betyder den? Att liknande döden, att vara allvarlig, bister och se ut som ett benrangel? Eller kanske bara en mörk skugga i en mantel? Senare läste jag någon som föreslog att den är en intertextuell referens till karaktären ”Death” i Neil Gaimans serieromaner (graphic novells) om ”Sandman”. Sandman är Dream, drömmens härskare och han är storebror till Death. Jag konstaterade att Death i Gaimans tappning var en ung kvinna, inte ett gammalt benrangel, men så mycket mer än så hände inte.

Snabbspola framåt ett par år, närmare bestämt till senvintern/tidiga våren 2009. Jag tänkte försöka vara tidigt ute och skapa mig ett twitterkonto (synvila, för den som undrar). Förhoppningen var även att det skulle ge lite positiv stress att leverera ny musik. I början läste jag dock mest vad andra skrev och en av de första som jag började följa var Trent Reznor från Nine Inch Nails (tyvärr är hans profil borttagen)1. För att hitta fler att läsa så kollade jag senare under våren även upp vilka Reznor följde. Där dök namnet Neil Gaiman upp igen (neilhimself heter han på Twitter). Jag bestämde mig för att börja följa honom och då fick twitterkollandet en mening. Pretto igen? Ja, varför inte. (Gaiman är tveklöst den twittrare som twittrar mest av alla som jag följer. Därför började jag kolla twitter oftare varje dag för att hänga med. Det mesta han skriver är inte ens speciellt intressant för mig, men jag antar att det är det som är charmen med twitter.)

I samband med att jag började följa Gaiman så råkade jag ha vägarna förbi biblioteket i Falun. På vinst och förlust så gick jag till fantasy-hyllan och letade efter namnet Gaiman och hittade där ett par böcker. Tillslut valde jag en bok med titeln ”Neverwhere” och gick hem och började läsa. Eftersom jag har mycket att göra hela tiden (tycker jag i alla fall) så är jag fortfarande inte klar med den, men den är otroligt bra. Stor rekommendation på den boken.

När jag började läsa ”Neverwhere” så började jag även fundera på det här med Sandman, Dream, Death’s syster igen. Det är nu som nästa artist kommer i i bilden. Bruce Springsteen bestämde sig för att masa sig till Stockholm Stadion i juni den här sommaren. Jag skulle absolut dit och när man väl är i Stockholm så blir det så klart även en tur på stan och Gamla Stan. På väg till Gamla Stan så bestämde jag mig för att gå till Science Fiction-bokhandeln och se om dom hade någon Sandman-serie där.

Så på den vägen är det. Det är därför som ”Preludes & Nocturnes”, den första delen i Sandman-serien står i min bokhylla sedan två månader tillbaka. De senaste veckorna har den även fått sällskap av del två, tre och fyra. Jag har hittat en för mig ny författare som jag redan gillar ordentligt och jag har återfått intresset för serietidningar, allt på grund av en textrad i en kent-låt.

Om någon är nyfiken på hur Death ser ut i Gaimans värld så finns det en bild på Wikipedia: http://en.wikipedia.org/wiki/File:Death_(DC_Comics).jpg


  1. Reznors profil kom tillbaka till twitter efter att det här inlägget ursprungligen skrevs. @trent_reznor 

Sommaren är snart över

posted this on and tagged it with Hemsidan

Så har ytterligare en helg och lite till passerat. Om mindre än en vecka kommer de nya studenterna till högskolan och imorgon ska jag och övriga kollegiet iväg på en tvådagars kickoff. Så sommaren börjar officiellt närma sig sitt slut. Mina planer på att vara klar med en massa inspelningar lagom till terminsstarten verkar gå åt skogen. Det nya målet är att lansera hemsidan och den slutgiltiga versionen av Farväl senast någon gång i nästa vecka.

Gitarrhjälte

posted this on and tagged it with DIY-utrustning Gitarrer Inspelning

Igår var jag i studion igen. Målet var att göra om och göra klart alla gitarrer till Tårarna, en låt som verkligen varit svår att få till arrangemangsmässigt. Den senaste idén är att helt basera den på gitarr, framförallt elgitarr. En enkel kompgitarr, några akustiska utfyllnadsgitarrer och två stycken leadgitarrer som spelas stämmor, alternerar melodier mellan sig etc. Lite som arret till Eagles ”Hotel California”. (Så vitt jag vet finns inga musikaliska likheter mellan Tårarna och Hotel California.) (Jag får ser om jag även vågar mig på lite Eagles-aktiga sångstämmor på den. Det blir i så fall vid ett senare tillfälle.)

De akustiska gitarrerna är jag (förhoppningsvis) klar med sedan tidigare. Därför var det bara elgitarr som stod på agendan igår. Riggen var ungefär den samma som tidigare. ZVex Nano Head-förstärkare till en Marshall 4×12-låda samt en Boss SD1-distpedal. Därutöver så använde jag även min gamla Boss ME50-multieffekt (för lite chorus och reverb till kompgitarren). Det som var extra kul var att jag även fick användning för min hembyggda fuzz-pedal, ”The Buzz Fuzz”. Det var många år sedan jag byggde den som en del i ett studentarbete på Musikhögskolan Ingesund. Hittills har jag dock inte fått med den på någon inspelning eftersom jag inte tyckt att soundet passat. Men igår gjorde den alltså debut. Statocaster-leadgitarren kördes genom den istället för SD1:an. (”The Buzz Fuzz” låter som en typisk ”Fuzz Face”-klon.)

Jag är verkligen ingen gitarrhjälte så det blev mycket krångel innan de båda gitarrsolona satt där de skulle, men tillslut blev jag nöjd. Nu börjar det verkligen kännas som att det här kommer att bli en riktigt bra låt. Imorgon blir det mer inspelningar. Då ska Johan hjälpa mig med lite synthar till Syster Dyster.