Igår var jag i studion igen. Målet var att göra om och göra klart alla gitarrer till Tårarna, en låt som verkligen varit svår att få till arrangemangsmässigt. Den senaste idén är att helt basera den på gitarr, framförallt elgitarr. En enkel kompgitarr, några akustiska utfyllnadsgitarrer och två stycken leadgitarrer som spelas stämmor, alternerar melodier mellan sig etc. Lite som arret till Eagles ”Hotel California”. (Så vitt jag vet finns inga musikaliska likheter mellan Tårarna och Hotel California.) (Jag får ser om jag även vågar mig på lite Eagles-aktiga sångstämmor på den. Det blir i så fall vid ett senare tillfälle.)

De akustiska gitarrerna är jag (förhoppningsvis) klar med sedan tidigare. Därför var det bara elgitarr som stod på agendan igår. Riggen var ungefär den samma som tidigare. ZVex Nano Head-förstärkare till en Marshall 4×12-låda samt en Boss SD1-distpedal. Därutöver så använde jag även min gamla Boss ME50-multieffekt (för lite chorus och reverb till kompgitarren). Det som var extra kul var att jag även fick användning för min hembyggda fuzz-pedal, ”The Buzz Fuzz”. Det var många år sedan jag byggde den som en del i ett studentarbete på Musikhögskolan Ingesund. Hittills har jag dock inte fått med den på någon inspelning eftersom jag inte tyckt att soundet passat. Men igår gjorde den alltså debut. Statocaster-leadgitarren kördes genom den istället för SD1:an. (”The Buzz Fuzz” låter som en typisk ”Fuzz Face”-klon.)

Jag är verkligen ingen gitarrhjälte så det blev mycket krångel innan de båda gitarrsolona satt där de skulle, men tillslut blev jag nöjd. Nu börjar det verkligen kännas som att det här kommer att bli en riktigt bra låt. Imorgon blir det mer inspelningar. Då ska Johan hjälpa mig med lite synthar till Syster Dyster.