Henrik Carlsson's Blog

All things me.

posted this note on and tagged it with Books Neil Gaiman Reading Sandman

After finishing ”Rita Hayworth and Shawshank Redemption” I sort of ”lost the plot” on audiobooks for a while again. That meant a lot of podcasts for a few weeks but then I got into the audio drama version of Neil Gaiman’s The Sandman: Act III. I’ve listened to ”Act I” and ”Act II” in the past and liked them both. I’ve also read various parts of ”The Sandman” comic at various times and liked them. I also watched the first season of the Netflix adaptation (is there more seasons?) and found it decent, but nothing more.

For the past year or so, Gaiman has been accused of being, let’s say, a less than fantastic person. It’s hard to not think about that when reading/listening to his works, but I always try to not let that stop me from enjoying a work of art. If a person has committed a crime they should be punished for it, regardless of whether they are ”artists” or not. However, in my opinion, a piece of art could still, and should still, be enjoyed even if one or more of the artists behind it is a piece of shit.1

That being said, it’s hard to listen to various parts of ”The Sandman” with the recent accusations in mind and not think that it is probably the work of someone who is somewhat fucked up.

So did I enjoy it? Yes, most of it, but not all of it.


  1. Sidenote: I’m also a firm believer in ”innocent until proven guilty in a court of law”. 

Replies and comments

posted this reply on and tagged it with Sandman
Replied to https://colinwalker.blog/05-08-2020-0841/ by Colin WalkerColin Walker (colinwalker.blog)

How have I not known before now that (the first 3 books of) The Sandman has been adapted into a ”radio play” for Audible? And with Gaiman himself narrating no less.

I had heard about this but I thought is was for the whole Sandman series so I have purposefully avoided it since I haven’t read the whole series yet. Thanks Colin for letting me know that it’s just the first three books. I’ll need to look into this now.

posted this on and tagged it with Sandman

I’ve started reading the Sandman comic again. I’ll start at the beginning and actually finish it this time. Currently at book 3. Great stuff!

(Also on Twitter.)

En intertextuell resa från Berg till Gaiman

posted this on and tagged it with Intertextualitet Jocke Berg kent Neil Gaiman NIN Sandman Trent Reznor

Pretentiös rubrik? Ja, men man får ha sådana ibland. Jag får det i alla fall. Jag tillåter mig att vara hur pretentiös som helst (och när jag inte är pretentiös så får jag vara hur lökig jag vill).

Det är lustigt hur man kan hitta populärkultur utifrån annan populärkultur. Hur referenser i en bok kan få en att hitta sin nya favoritartist, eller hur en textrad i en poplåt kan leda till att man upptäcker en fantastisk författare. ”Intertextualitet” kallar forskarna det som leder till det här fenomenet. Det är från början en term inom litteraturvetenskapen som syftar på att inget verk står ensamt. Det samtalar mer eller mindre, medvetet eller omedvetet med andra verk. En sådan intertextuell referens ledde mig från Jocke Berg, sångare och låtskrivare i kent, till Neil Gaimann, brittisk fantasyförfattare.

Som B-sida till kent-singeln ”Palace & Main” finns bl.a. låten ”Nihilisten”. Den börjar med textraden:

Du liknar döden, drömmens syster
samma nyckel kring din hals

En rad som slog mig som intressant första gången jag hörde låten. Men vad betyder den? Att liknande döden, att vara allvarlig, bister och se ut som ett benrangel? Eller kanske bara en mörk skugga i en mantel? Senare läste jag någon som föreslog att den är en intertextuell referens till karaktären ”Death” i Neil Gaimans serieromaner (graphic novells) om ”Sandman”. Sandman är Dream, drömmens härskare och han är storebror till Death. Jag konstaterade att Death i Gaimans tappning var en ung kvinna, inte ett gammalt benrangel, men så mycket mer än så hände inte.

Snabbspola framåt ett par år, närmare bestämt till senvintern/tidiga våren 2009. Jag tänkte försöka vara tidigt ute och skapa mig ett twitterkonto (synvila, för den som undrar). Förhoppningen var även att det skulle ge lite positiv stress att leverera ny musik. I början läste jag dock mest vad andra skrev och en av de första som jag började följa var Trent Reznor från Nine Inch Nails (tyvärr är hans profil borttagen)1. För att hitta fler att läsa så kollade jag senare under våren även upp vilka Reznor följde. Där dök namnet Neil Gaiman upp igen (neilhimself heter han på Twitter). Jag bestämde mig för att börja följa honom och då fick twitterkollandet en mening. Pretto igen? Ja, varför inte. (Gaiman är tveklöst den twittrare som twittrar mest av alla som jag följer. Därför började jag kolla twitter oftare varje dag för att hänga med. Det mesta han skriver är inte ens speciellt intressant för mig, men jag antar att det är det som är charmen med twitter.)

I samband med att jag började följa Gaiman så råkade jag ha vägarna förbi biblioteket i Falun. På vinst och förlust så gick jag till fantasy-hyllan och letade efter namnet Gaiman och hittade där ett par böcker. Tillslut valde jag en bok med titeln ”Neverwhere” och gick hem och började läsa. Eftersom jag har mycket att göra hela tiden (tycker jag i alla fall) så är jag fortfarande inte klar med den, men den är otroligt bra. Stor rekommendation på den boken.

När jag började läsa ”Neverwhere” så började jag även fundera på det här med Sandman, Dream, Death’s syster igen. Det är nu som nästa artist kommer i i bilden. Bruce Springsteen bestämde sig för att masa sig till Stockholm Stadion i juni den här sommaren. Jag skulle absolut dit och när man väl är i Stockholm så blir det så klart även en tur på stan och Gamla Stan. På väg till Gamla Stan så bestämde jag mig för att gå till Science Fiction-bokhandeln och se om dom hade någon Sandman-serie där.

Så på den vägen är det. Det är därför som ”Preludes & Nocturnes”, den första delen i Sandman-serien står i min bokhylla sedan två månader tillbaka. De senaste veckorna har den även fått sällskap av del två, tre och fyra. Jag har hittat en för mig ny författare som jag redan gillar ordentligt och jag har återfått intresset för serietidningar, allt på grund av en textrad i en kent-låt.

Om någon är nyfiken på hur Death ser ut i Gaimans värld så finns det en bild på Wikipedia: http://en.wikipedia.org/wiki/File:Death_(DC_Comics).jpg


  1. Reznors profil kom tillbaka till twitter efter att det här inlägget ursprungligen skrevs. @trent_reznor