Jag är mer eller mindre lika tokliberal/ultraliberal som Hanna och jag röstade på Centern i valet och jag köper hennes argument helt och fullt. Nej, det var inte så här vi ville att det skulle bli men det är den minst dåliga kompromissen just nu.
Johnny Olsson har bloggat om nazisternas marsch i Göteborg igår. Som vanligt när han skriver så är det ett bra blogginlägg. Om ni inte redan följer Johnnys blogg så bör ni börja göra det nu.
Och beträffande det där med förberedelser: Vad gör Säpo? Hur kan ett par hundra nazister mobilisera utan att Säpo vet om det? Trots allehanda lagändringar för att underlätta övervakning och luckra upp den personliga integriteten kom det här som en blixt från klar himmel? Har man verkligen inte bättre koll än så på sina potentiella inhemska terrorister?
Det här stycket känns som den viktigaste biten. Det är möjligt att vi i allmänheten är felunderrättade men känslan är onekligen att Säpo lägger alldeles för lite resurser på vit makt-rörelsen.
Å ena sidan är jag glad över att Centern och Liberalerna är tydliga med att de inte tänker stödja sig på Sverigedemokraterna för att regera. SD är inte som många andra högerpopulister i Europa, de är rasister och har inget i en regering eller som stöd till en regering att göra.
Nej visst, just du SDare som läser det här är självklart bara en ”konservativ sanningssägare” eller liknande och om du envisas med det så kan jag inte göra annat än att ta dig på orden. Partiet som du företräder och/eller röstar på är dock inte ett konservativt parti, det är ett rasistiskt parti vars höga företrädare inte respekterar grundläggande demokratiska principer.
Så Alliansen i regeringsposition med SD som stöd i riksdagen är inte bra. Inte bra alls.
Men visst, det är en regering utan inflytande från SD och det är viktigt. Fast å andra sidan, till skillnad från SD som gapar om hårdare invandringspolitik och utvisningar så har ju S/MP-regeringen omsatt det i praktiken genom att stänga gränsen och det är väl egentligen inte så mycket bättre.
Så frågan om hur jag tycker att det parti jag kommer rösta på i nästa val, sannolikt C, ska agera i regeringsfrågan är mycket komplex. Jag har inga bra svar idag.
Alliansen i sin nuvarande form har nått vägs ände. Moderaternas kraftiga vändning åt det konservativa hållet riskerar att lämna svensk politik utan liberala alternativ. Blockpolitiken leder till en begränsning av den politiska debatten. Det är en utveckling som behöver brytas. Därför bör allianspartierna gå till val med enskilda valmanifest 2018.
Jag håller med helt och fullt. Liberalismen lyser verkligen med sin frånvaro inom svensk politik nu. Att luckra upp Alliansen skulle kunna leda till intressanta samarbeten mellan (de ibland få) liberalerna inom ”Liberalerna”, Centerpartiet och Miljöpartiet.
Jag är glad att Centern, som jag röstade på i senaste valet, enhälligt röstade emot de nya asylreglerna men om de vill ha min röst i kommande val så kan de inte sitta så hårt ihop med de nya, brunblå Moderaterna.
Decemberöverenskommelsen är nu bruten. Vad det innebär rent praktiskt i närtid tvistar de lärde om men förmodligen är det inget dramatiskt nu. Höstens rödgröna budget kommer att gå igenom, även fast Alliansen inte längre är bunden av ”DÖ”. Allianspartierna har lagt fram sina egna separata budgetar och det finns ingen gemensam budget för Alliansen att rösta på. Så just nu blir det nog inte mycket till förändring. Däremot är det mera oklart vad som händer inför vårändringsbudgeten 2016, ännu mera osäkert inför hösten 2016 etc.
Det har diskuterats mycket hit och dit om Decemberöverenskommelsen i borgerliga kretsar ända sedan dess tillkomst så följaktligen har jag funderat mycket på den. Efter många om och men så känner jag ändå att det här är en positiv utveckling. Det är bra att Decemberöverenskommelsen inte längre finns.
Som det parlamentariska läget er ut just nu så finns det två block, de rödgröna respektive Alliansen, som båda saknar egen majoritet. Därutöver finns Sverigedemokraterna. Jag vill vara väldigt tydlig med att jag tycker att all form av samarbete med SD utom i specifika enskilda frågor som har noll och ingenting med invandring, integration eller flyktingar att är otänkbart. Det parti som ägnar sig åt sånt kommer inte få min röst igen. Hursomhelst, två minoritetsblock och ett vågmästarparti som ingen, med all rätt, vill samarbeta med. Eftersom regeringen i dagsläget består av Socialdemokraterna och Miljöpartiet medan Vänsterpartiet är förpassade till att vara stödparti så är regeringen ännu svagare i mandat än den vore om hela det rödgröna blocket vore en del av den.
I sådana här lägen, när regeringen är i minoritet, borde regeringen tvingas förhandla med och förlita sig på oppositionen. Politiken som förs borde vara en försiktig mittenpolitik. Så är dock inte alls fallet här. Budgetpropositionen visar väldigt tydligt att Vänsterpartiet har fått ett betydligt större inflytande än vad deras få mandat kan rättfärdiga.
Så genom att ingå i Decemberöverenskommelsen så har Alliansen alltså lyckats göra det lilla Vänsterpartiet till någon sorts märkligt vågmästarparti. De behövs som stöd till regeringen för att regeringen ska kunna få igenom sina budgetar. Självklart skulle vänstern aldrig rösta för Alliansens budget så regeringen borde kunna göra lite hur de vill men gissningsvis vågar de inte chans och följaktligen får alltså vänstern, likt ett vågmästarparti, vara med och diktera politiken betydligt mera än vad de har mandat för.
Detta leder i sin tur till min nästa invändning mot DÖ. När regeringen lade fram budgetpropositionen så kritiserade Alliansen denna rejält. Fullt förståligt eftersom det är en politik som står väldigt långt ifrån Alliansen och dess väljare. Men mitt i detta passionerade kritiserande så vet både politikerna och vi att det aldrig blir annat än gnäll och kritik. Det kommer aldrig gå över till handling eftersom hela idén med DÖ är att Alliansen faktiskt inte agerar som en opposition i riksdagen. De kan leva rövare bäst de vill på presskonferenser och i intervjuer och debattartiklar men när det väl gäller så kommer de finna sig i regeringens budget. Det får Alliansen att framstå som svag och falsk.
Vilket leder till sista invändningen. Tanken med Decemberöverenskommelsen var att SDs makt och inflytande skulle minska. Tvärtom verkar DÖ stärka dem eftersom de nu får kvitto på sitt påstående att de är det enda oppositionspartiet. Myten om ”sjuklövern” verkar mera sann när Alliansen har lovat att inte göra sitt jobb som opposition.
Så jag är försiktigt positiv till upprivandet av DÖ. Förhoppningsvis leder det till något bra. Min förhoppning är att högersossarna och de liberala falangerna inom MP får styra och förhandlar fråga för fråga med ett eller flera Allianspartier. Ett bättre, men mindre troligt, scenario vore att regeringen faller och att Alliansen och Miljöpartiet bildar en ny blågrön regering. Det tror jag skulle vara väldigt bra.
Regeringen Löfven är duktig på löften och symbolpolitik. Eftersom de regerar med Alliansens budget och saknar egen riksdagsmajoritet så blir det dock mycket snack och lite verkstad. Det bör alla som politiskt står till höger om Göran Greider vara glada för, för vad är det egentligen som lovas?
Vinster i välfärden ska begränsas
Jag är överlag emot politisk inblandning i näringslivet men jag kan också förstå varför man som politiker känner att skattepengarna, för det är de som är inkomsterna som sedan blir vinster, ska användas så effektivt som möjligt. Det är berömvärt.
Varje förslösad skattekrona är en stöld från folket
Men då kanske man bör fundera ett varv längre än att automatiskt förutsätta att vinst är lika med slöseri. Till att börja med kan man titta på Skatteverkets definition av näringsverksamhet, dvs företagande:
Syftet med verksamheten ska vara att den går med vinst.
Men visst, sådana formuleringar kan ändras. Det man dock ska ta med sig från det är en fundering om vad vinst egentligen är. Vinst är effektiv användning av resurser. Om exempelvis en privatägd vårdcentral har lika nöjda kunder som motsvarande landstingsägd, samma lönenivåer för de anställda men ändå går med en stor vinst, kan det möjlighet tyda på att problemet ligger hos landstinget, inte hos det privata företaget? Kan det vara så att den stora monoliten den offentliga sektorn är en otroligt dålig förvaltare av våra pengar?
Det sägs gärna att vi som är för det nuvarande systemet är ”marknadsfundamentalister”, att vi inte ser längre än vad vår ideologiska näsa räcker. Men på vilket sätt är inställningen att offentligt alltid är bättre än privatdrivet något annat än ideologisk fundamentalism?
Kvotering i börsstyrelser
Regeringen hotar med att genom lagstiftning kvotera börsbolagsstyrelser så att en jämnare fördelning mellan män och kvinnor uppstår. Det verkar ju väldigt vällovligt och det är svårt att argumentera emot målet; ett mera jämställt samhälle. Men ändamålet helgar inte medlen.
Som sagt så är det inte förvånande att man från politiskt håll vill styra hur skattepengarna inom välfärden används. Men när politiker blandar sig i hur och av vilka privata företag – som agerar utanför välfärden – styrs, då är marknadsekonomin satt på undantag. Jag skulle tro att samtliga politiker och debattörer till höger om Göran Greider egentligen tycker att marknadsekonomin är en bra sak. Det spelar ingen roll hur stor omfördelning välfärdsstaten ägnar sig åt om det inte finns några resurser att omfördela och det är den fria marknaden som skapar dessa resurser. Så snälla politiker, ta er en rejäl funderare innan ni börjar göra marknaden mindre fri.
Replies and comments
Därför är jag försiktigt positiv till att Decemberöverenskommelsen är bruten. #svpol #DÖ ift.tt/1N5xYej
10 oktober, 2015 20:14This Article was mentioned on brid-gy.appspot.com
Jonas
10 oktober, 2015 20:18@synvila klokt resonerat.
Jonas
10 oktober, 2015 20:19@synvila och väldigt insatt!