Nu finns Mac App Store ute för allmänhetens förnöjelse. Uppdatera bara ditt Snow Leopard till senaste versionen (10.6.6). Därefter finns det en ikon i dockan (och ett program i programmappen) som heter App Store. Hittills har jag bara tagit en snabbtitt på det, men det verkar lovande.

Jag har installerat Twitter for Mac på min jobbdator (15″ MacBook Pro). Installationen flöt på utan problem. Dessutom kände App Store av att jag redan hade Coda installerat, trots att detta var installerat långt innan App Store fanns och därmed köpt på Panics hemsida och installerat genom en vanlig nedladdning. Mycket intressant.

Om några minuter kommer min firmadator (13″ MacBook Pro) att vara ominstallerad. Jag har haft lite problem med den under jul så hårddisken behövde formateras. Hur som helst så ska det bli mycket spännande att se hur den fungerar med de köp som redan har gjorts i App Store. Twitter-klienten borde den ladda ner och installera helt utan problem. Om den dessutom ger mig möjligheten att ladda ner och installera Coda (som jag alltså redan betalt för, men inte i App Store) utan extra betalning så blir jag oerhört nöjd.

Jag kommer helt klart att skriva mera om App Store inom kort.

(För övrigt så väntar jag med spänning på nya versionen av Twitterrific for Mac. Troligen ett mycket trevligare program än den officiella klienten.

Tankar, åsikter? Kommentera gärna, eller skriv ett inlägg i din egen block och se till att göra en pingback hit (länka till det här inlägget i ditt inlägg).

Tisdag kväll den här veckan var en mycket spännande, nördig och intressant kväll. Då genomförde jag och Johan Nordin inspelningar till ett mikrofontest. Ett flertal kondensatormikrofoner i diverse prisklasser provades på flera olika sångröster.

Bakgrund

Idén till testet var Johans. För ett par veckor sedan föreslog han att vi borde göra någon form av mikrofontest. Det tänkta syftet var helt enkelt att ge en ordentlig grund för att kunna bilda sig en uppfattning om några olika mikrofoner. När man håller på med ljud & musikproduktion så som vi gör så är det väldigt lätt att fastna i sina egna förutfattade meningar om utrustning. Detta gäller så väl mikrofoner som mixerbord, equalisers, kompressorer, sequencerprogram etc.

Mikrofonerna

Den fullständiga listan på mikrofoner blev följande:

  • Neumann TLM103
  • Neumann U87
  • Neumann M147
  • Neumann TLM49
  • AKG C414 XL-II
  • AKG Perception 100
  • Shure Beta58 (mest för skoj skull)
  • JJLabs Ehrlund EHR-1 (?)
  • Violet Design Black Knight
  • Violet Design Dolly
  • Røde K2
  • Audio Technica AT4050
  • Gefell UMT70
  • Gefell M930

Sångarna

Totalt fick Johan ihop 6 stycken sångare varav jag var en och han själv en. Johans röst tycker jag bäst kan beskrivas som en mjuk popröst som med fördel ska mixas ”nära”. (Du kan lyssna på en gammal inspelning av Johan på hans MySpace.) Övriga sångare var Jonas Martinsson (Brian Molko-liknande röst, MySpace), Bella Åström (funkigare röst, MySpace), Ghena Nasser (modern R n’ B-röst) och Tommy Johansson (fyllig ”gubbröst”, lite Tom Waits-stuk, livevideo). Om du som bloggläsare inte vet hur min röst låter så bör du absolut kolla upp detta i podcasten för mina låtar. Observera att inga av inspelningarna som jag har länkat till här är inspelade i samband med mikrofontestet.

Genomförande

Varje sångare fick cirka 1,5 timme på sig att spela in en vers och en refräng på en låt som vederbörande valt själv. I de flesta fall var det egenskrivna låtar. Alla sångare spelade in med samtliga 14 mikrofoner. För att göra det hela så objektivt som möjligt så såg vi till att ordningsföljden på mikrofonerna varierades.

Och sen då?

Något resultat kom vi definitivt inte fram till under inspelningskvällen och det var inte heller vår förhoppning. Nu i efterhand ska vi lyssna och analysera inspelningarna. Exakt hur formatet för detta lyssnande kommer se ut är vi inte helt säkra på. Vi ska även arbeta med de olika inspelningarna med EQ och kompressor för att se hur mikrofonerna svarar på detta.

Några enkla slutsatser som jag vågar mig på att dra redan nu är dock att U87 är en fruktansvärt bra mikrofon. Knappast förvånande. Min 414-mikrofon är inte direkt bäst på någon röst men den fungerar bra på allt. AT 4050 är riktigt bra och likaså Black Knight.

För inte så länge sedan skrev jag om podcasten ”Boagworld.com” och det sorgliga i att jag hittade den i samband med att den tog ett längre break. Detta break börjar nu närma sig sitt slut. I januari kommer podcasten börja ”sändas” igen och redan nu finns en julspecial ute.

Boagworld.coms tagline säger att den vänder sig till ”those who design, develope and run websites”. Passar någon av dessa beskrivningar på dig? Se då till att börja lyssna redan nu!

http://boagworld.com/podcast/s00e01/

Jag brukar alltid vara sent ute med att upptäcka nya bra nöjesrelaterade saker, särskilt musik. Fördelen är att det finns så mycket att ta del av som andra redan ”förbrukat”. Nackdelen är att det ibland är kul att vara med medan en viss sak är aktuell.

I somras stötte jag på ytterligare en sådan sak som jag missat: ”The Boagworld.com Podcast”. Detta är en podcast inriktad på webbrelaterade saker, design, utveckling och allmänt om drivandet av webbsidor och webbtjänster. Totalt finns det 216 avsnitt varav de allra flesta ligger kring en timma i längd. Lättlyssnat och intressant.

Det tråkiga är att jag hittade den då det sista avsnittet publicerades. Någon (troligen Andy Clarke) publicerade ett blogginlägg eller tweet som nämnde att boagworld.com lade ner sin podcast efter 5 år. Podcasten hade alltså hållit på mer eller mindre exakt lika lång tid som jag har varit bosatt i Falun. Särskilt i början av min tid här var mitt intresse för webben stort. I dag känns det oerhört synd att jag inte hittade boagworld redan då. Det hade troligen fått mig att tidigare satsa mera seriöst även på mitt webbutvecklingsintresse.

Hur som helst, jag började genast prenumerera på podcastens RSS-flöde och lyssnade massor under sommaren. Detta lyssnande har även fortsatt under hösten och nu har jag precis lyssnat färdigt på det sista avsnittet. Jag har inte lyssnat på alla avsnitt, men väldigt många. Det har varit bra underhållning och bra utbildning. Även om podcasten i fråga alltså inte uppdateras längre så rekommenderar jag den varmt till alla andra webbintresserade som i likhet med mig kanske har missat den. Förutom allt den tar upp som fortfarande är relevant idag så är den en intressant historieskrivning över de senaste 5 åren med World Wide Web som minst sagt har bjudit på väldigt mycket nyheter.

När du läser det här blogginlägget så är mitt domänbyte slutligen genomfört. kalkyl.nu har bytts ut mot henrikcarlsson.se. Dessutom, som du ser, så har även utseendet på hela sidan ändrats.

Till att börja med, domänbytet. kalkyl.nu kommer finnas kvar i min ägo. Under cirka en vecka kommer sidan existera parallellt på både kalkyl.nu och henrikcarlsson.se. Därefter kommer kalkyl.nu att ändras till att visa en statisk sida som i princip kommer vara en sammanfattning av det här inlägget samt en länk till henrikcarlsson.se. Denna statiska sida kommer få finnas några veckor och därefter kommer kalkyl.nu att helt enkelt användas som direktlänk till Musiken-kategorin här.

Du som läser den här sidan via någon RSS-läsare har nog räknat ut att RSS-feeden också kommer ändras. (Om du inte alls förstår vad jag pratar om nu så kan du med gott samvete hoppa över det här stycket.) För att ”framtidssäkra” mina feeds lite så har jag passat på att skaffa ett feedburner-konto. Via de feedadresser som detta genererar så kan du alltid se de senaste nyheterna från mig. Om mitt domännamn skulle ändras någon gång i framtiden (inte troligt) så kommer feedburner-länkarna att pekas om så att du som läsare inte behöver göra något alls. Följande feedburner-länkar gäller:

Slutligen angående designen. Den är alltså helt ny för idag. Jag har jobbat med den av och till under någon månad, till allra största delen under Mac OS X med Safari och Firefox. Därutöver har jag testat den en hel del i webbläsarna Chrome ochOpera. Designen har även provkört lite i Internet Explorer 8, så allt borde fungera där också utan problem. Internet Explorer 7 och 6 har jag inte testkört den i lika noggrant, men de tester jag gjort tyder på att det fungerar.

Allt ser inte likadant ut i de olika webbläsarna och det är inte heller meningen. Grundkonceptet för designen ska ”funka” i alla webbläsare och allt innehåll ska gå att tillgodogöra sig, oavsett om du använder en gammal eller ny läsare. Vissa saker i designen ändras något på smartphones (iPhone/Android) för att bättre utnyttja för och nackdelarna med dessa.

Detta är ännu inte en färdig design. Småsaker kommer kontinuerligt uppdateras och förbättras för att öka upplevelsen i olika webbläsare och framförallt så kommer JavaScript-funktioner läggas till successivt för att snabba upp läsupplevelsen. Om det är något i designen som du tycker ser konstigt ut, eller fel, eller om du ser stora skillnader mellan två webbläsare som inte verkar rätt, tveka inte att lämna dina synpunkter. Det kan vara som en kommentar till det här inlägget, som ett mail till mig eller vad du vill.

Hoppas att du ska gilla henrikcarlsson.se.

Det här är ett något nördigt blogginlägg. (Det är väl i och för sig nästan samtliga mina inlägg.) För att du ska kunna tillgodogöra dig det ordentligt så bör du nog ha en grundläggande uppfattning om vad Gnu General Public Licence (GPL), ”Copyleft” och Free Software/Open Source innebär. Jag ska dock försöka att löpande förklara dessa begrepp något.

Eftersom det varit Arvikafestival (läs mera under Arvikafestival-taggen) så har jag inte varit så närvarande på internet som jag brukar de senaste dagarna. Därför hade jag fram tills igår kväll helt missat att det uppstått en strid i WordPress-världen. Denna strid har börjat kring huruvida WordPress-temat Thesis måste licensieras som GPL eller inte.

En av grundbultarna i GPL är att mjukvara med denna licens som distribueras (vare sig detta görs gratis eller till en kostnad) ska finnas tillgänglig även som källkod. Den som tillskansar sig mjukvaran och källkoden genom ett köp eller genom att ”bara” ladda ner en gratismjukvara ska ha rätten att modifiera källkoden hur som helst samt även vidaredistribuera sin modifierade version. Denna modifierade version måste dock också tillgängliggöras enligt GPL.

Detta är viktigt att komma ihåg att free i Free Software inte betyder gratis, det betyder fri. På engelska brukar man tala om att skilja på free som i free speech och free som i free beer. Free Software är free som i free speech. Det kan vara ”free beer” också, men det måste inte vara det. För att ta ölanalogin vidare så kan man säga att en öl som vore GPL eller Free Software (Free Maltware? 🙂 ) skulle levereras med receptet till kunden, alldeles oavsett hur mycket eller lite ölen kostade. Stadens lokala krögare kan sedan brygga eget öl enligt receptet, modifiera det om h*n vill, och sedan sälja till krogbesökarna under förutsättning att receptet fortfarande gavs ut tillsammans med ölen.

Jag skulle vilja påstå att i det sammanhang vi nu diskuterar så kan termerna Free Software, GPL-programvara och Open Source användas som synonymer.

Thesis är alltså ett WordPress-tema. WordPress är licensierat via GPL, det är inte Thesis. Två frågor uppstår då i sammanhanget.

  1. Är det olagligt (bryter det mot WordPress licenssavtal) att licensiera Thesis som något annat än GPL-mjukvara?
  2. Är alla WordPress-teman tvingade av GPL att själva licensieras och distribueras som GPL?

Den första frågan är enklast och minst kontroversiell att besvara. Som bevisats (här, t.ex.) så innehåller Thesis mycket kod som är tagen direkt ur eller kopierad och modifierad från WordPress-källkod. Det är alltså en vidareutveckling och modifiering av en GPL-mjukvara vilket givetvis innebär att även modifikationen, alltså Thesis, måste licensieras enligt GPL.

Fråga två blir mera komplicerad och mera av en ideologisk fråga. Det inlägget i debatten som var tyckte var mest givande var Drew BlasBeyond Thesis: Does the GPL go too far, and what makes a derivative work?” Det var även Blas som gjorde jämförelsen mellan Thesis-källkod och WordPress som jag länkade till ovan.

Så vida jag inte missförstår något bland tekniska termer och amerikanska juridiska termer så är Blas av samma åsikt som jag. Thesis är tveklöst ett ”derivative work” av WordPress och måste därför licensieras i enlighet med GPL. Däremot kan GPL aldrig tvinga samtliga temautvecklare att GPLa sina arbeten. Ett WordPress-tema är tätt integrerat med WordPress, absolut. Mark Jaquith (som är av motsatt åsikt) skriver följande (källa):

Theme code combines with WordPress code in a way that makes them one functional unit. This is what makes WordPress themes so powerful and flexible.

Detta är ett riktigt nonsenspåstående som kan användas för vilket plugin eller liknande till vilket program som helst. När jag mixar ett stycke musik i Logic och använder mig av min Focusrite Liquid Mix som audio-plugins så integrerar dessa som en enhet, vilket gör det så kraftfullt. Det innebär inte på något sätt att Apple, ägare till Logic, genom sin licens har någon bestämmanderätt över Focusrites arbete. Likaså kan samma exempel användas på vilken välskriven mjukvara och ett operativsystem som helst. Detta skulle då innebära att all mjukvara som kan köras på GNU/Linux måste vara GPL eftersom applikationen länkas tätt samman med operativsystemet och för användaren framstår som en enhet.

En annan sak som komplicerar frågan ytterligare är de olika upphovsrättslagar som existerar i olika länder. GPL är skriven för amerikansk lagstiftning och fungerar kanske därmed inte som den ska i övriga länder.

Andy Skelton skriver också ett intressant inlägg (länk) om hur GPL-kravet på PHP-filerna i ett WordPress-tema kan kringås genom att man skapar ett GPL-tema som sköter all kommunikation med WordPress-kärnan och sedan till kommersiella tema som bara arbetar med output från det GPL:ade temat.

Även perpetual beta skriver ett inlägg som ligger i linje med mina åsikter och övertygelser i frågan. (länk) Intressant parentes från pb:

(In fact, if any one thing “incorporates” another, it’s most likely WordPress incorporating the theme, by use of the PHP include() call, rather than the other way around.)

Som jag har förstått det så var hela grundidén med GPL att hindra en eller annan intressent från att låsa in mjukvara i en licens som gynnade dem. Alltså är det djupaste ironi att WordPress försöker sig på samma sak nu.

Nu är det viktigt att betona att Free Software-rörelsen och WordPress-samhället är just rörelser. Det är inte en människa eller en organisation med en enhetlig åsikt. Men om merparten av Free Software-förespråkarna börjar argumentera i samma linje som många av WordPress-utvecklarna verkar göra så kommer det allvarligt att påverka FS framtid, just för att resonemanget även skulle gälla program som körs på GNU/Linux (eller vilket annat GPL-operativsystem som helst). Jag kan mycket väl tänka mig att det skulle få många att tänka efter en gång extra innan de började utveckla för en Open Source-plattform.

Jag för min del älskar för närvarande WordPress. Men jag skulle helt klart fundera på att börja använda något annat om det visar sig att allt jag gör i form av temat och plugins kommer styras av WordPress licens istället för mina önskemål.

Hur som helst så vore det spännande om någon temautvecklare som inte GPL:at sitt tema (men inte heller kopierat kod direkt ur WordPress som Thesis har gjort) tvingades till domstol av WordPress. Då skulle det åtminstone finnas ett prejudikat i efterhand. Min gissning är att WordPress skulle få storstryk i en sådan rättegång. Flera av de bloggartiklar som jag har länkat till här visar på liknande fall (utan GPL) där parten som var i WordPress sits har fått stryk i rättgång.

Så min åsikt är alltså att Thesis tveklöst har gjort en modifiering av en GPL-programvara (WordPress) och därmed måste de licensiera Thesis på samma sätt. Däremot gäller inte detta för alla WP-teman. Ett WordPress-tema kan helt klart säljas med en kommersiell licens.

Sitter och slöläser en guide till hur man som iPhone-användare vänjer sig vid Android. (Länk till guiden, länktipset kom från Daring Fireball.) Fastnar direkt för några textstycken.

When you download an Android app, you’ll need to consider its source and note the warnings about the sorts of data it can access. Be prudent and think before you install.

Certain Android phones (that’d be you, Evo) have embarrassing battery life. […] [D]ue to Android’s true multitasking, the battery life falls a little short. You may be able to eke out a little more longevity by utilizing apps like TasKiller (see #6) to quit processes you don’t want running […] There’s a debate over TasKiller’s efficacy, and you don’t want to abuse its power in fear of killing off an important background task you actually want running, but I’ve found it helps me keep the phone on a little bit longer. If you don’t want to take such extreme measures, just make sure you actually quit apps when you’re done with them. Unlike the iPhone, you need to be a little more active in your app management.

There’s something about (multi)touch on Android that isn’t quite as elegant as the iPhone. The animations aren’t as smooth, touch doesn’t always respond the same way and things just don’t feel right.

Det räcker för mig som anledningar till varför jag inte vill ha en Android-mobil istället för iPhone. Jag vill inte hålla på och manuellt avsluta processer för att batteriet ska räcka lite längre. Jag vill inte fundera varenda gång jag ska installera ett program huruvida programmet kan vara skadligt för min telefon eller inte. Jag vill att multitouch-funktionerna ska kännas rätt.

Jag har inget intresse av att byta min iPhone till en Android och hade inte heller det innan jag läste den här guiden. Hur som helst så var det intressant att läsa och direkt få några bra anledningar (förutom anledningen till att jag gillar i princip allt i iOS4) till att inte byta.

Jag sitter ännu en gång och jobbar med en ny design på den här bloggen. Det börjar nu bli såpass mycket innehåll på den av olika slag att det är dags att försöka göra en tydligare struktur. Egentligen har jag hållit på med detta av och till sedan slutet av förra året, fast det har blivit mer och mer nu under våren.

Den design jag nu jobbar med och som jag påbörjade i förra veckan blir den fjärde i ordningen. Ni besökare tittar för närvarande (när detta skrivs) fortfarande på version 1-designen. Versionerna 2 och 3 har inte nått offentligheten. Dock tänkte jag nu publicera bilder på de 4 designerna och småtjata lite om webbdesign. Förhoppningsvis illustrerar bilderna det jag kommer skriva.

Design 1

Problemet med den första designen och det som har drivit fram de övriga är att det finns så mycket olika saker på sidan. Den är min personliga blogg, stället där jag presenterar min musik samt ansiktet utåt för mitt företag. Det blir lätt väldigt rörigt. Dessutom är jag närvarande i många av de sociala nätverken på internet, vilket också borde knytas ihop på något sätt, förslagsvis genom den här sajten.

Design 2 påbörjades alltså för att ta itu med dessa problem. Som ni kan se på bilden så tänkte jag att en startsida tydligt skulle dela upp blogginläggen i kolumner utifrån kategori. Sociala nätverk skulle länkas in vid sidan av. Dessutom skulle hela innehållet på kalkyl.nu in under WordPress-frameworket. Under design 1 så är det bara själva bloggen som är en del av detta medan allt annat är statiska HTML-sidor. Därutöver ville jag även se över typografin lite grann för att öka läsbarheten.

Design 2

Problemet med den designen var att det i slutändan blev nästan lika rörigt igen. Startsidan såg okej ut, men så fort man läste bloggen på något annat sätt så blev det ännu en gång svårt att skilja ut de olika typerna av innehåll från varandra. Dessutom skulle startsidan bli helt oläsbar om jag hade lagt till innehåll från fler sociala nätverk än Twitter och MySpace.

Design 3

Idén till design nummer 3 fick jag från webbtjänsten flavors.me. Det är en tjänst vars syfte är just att länka samman de sociala nätverken på ett ställe. Själva designen är mycket minimalistisk (klicka på länken och se själv), vilket verkligen tilltalade mig. Därför påbörjade jag alltså design 3 istället för att slutföra nummer 2. Dock insåg jag för inte så länge sedan att ett problem fortfarande kvarstod. Även i design 3 så är innehållet i bloggen en enda röra. Vid en snabb genomläsning så finns det inget som tydligt visar vad som hör till företaget, till mig personligen, till musiken etc.

Inspiration till (förhoppningsvis) lösningen fick jag på webbdesignern Sam Browns hemsida (sam.brown.tc). Han använder sig av olika färger för att markera de olika sorters innehåll som finns i hans blogg. Det kändes så självklart när jag såg det och inga stora problem att implementera i WordPress. Så därför satte jag igång med design nummer 4. Den är fortfarande i allra högsta grad en prototyp och det dröjer nog några veckor innan den dyker upp i offentligheten, men det känns verkligen som att jag har hittat rätt approach nu.

Design 4

Den stora utmaningen blir att få ihop något som fungerar för hela sidan och som inte inspireras allt för mycket av Sam Brown.

Mera design 4

Idag hade jag faktiskt tänkt att ta itu med inspelningarna och mixarna från förra helgen igen. Sångpålägg behöver göras på Ingen framtid för oss, trummor och bas behöver editeras lite på Tårarna och trummorna på båda låtarna behöver soundreplaceas lite. Dessa planer grusades dock av det fantastiska vädret, vilket känns väldigt positivit.

Det har känts otroligt vårigt i luften, nästa somrigt till och med. Så därför lade jag planerna på musik på hyllan och satte mig i solen istället med två bra böcker. Den ena är mycket nördig; en lärobok för Mac OSX Server. Den andra är nördig på ett annat sätt. ”God Hates Us All” heter den och författaren påstås vara Hank Moody. För den oinvigde så är Hank Moody huvudkaraktären i TV-serien ”Californication” där han porträtteras av David Duchovny. Moody är en framgångsrik författare med skrivkramp vars senaste mästerverk heter just ”God Hates Us All”. Boken är alltså självklart ett PR-trick författad av någon annan, men det gör den inte mindre bra. Mycket läsvärd! Jag skriver troligen mer om den i framtiden.

Jodå, det blev liiiite inspelat idag också. Planerna på att spela in både mer sång och akustisk gitarr under dagen innan Linn kom hem gick fetbort eftersom någon av grannarna fick för sig att lyssna på vad jag antar var Rix FM på en ljudtrycksnivå som en meter framför högtalarna bör ha tangerat 110dB(leq). Det var helt sjukt hur starkt det var inne hos mig också. Men skitsamma, jag är inte den som är lättstörd. Det är bra med grannar som låter för då kan inte de heller klaga på mig när jag kopplar in gitarren.

Hursomhelst, under dagen fick alltså inspelningarna vila lite men nu under kvällen har jag precis sjungit några stämmor till Farväl och fixat och trixat med dem så att de ligger snyggt i resten av låten. Det är rätt troligt att alla inspelningar till den är klar nu och att den bara ska mixas klart.

Lite utrustningsromantik då. När jag spelar in sång så använder jag en AKG C414-XLS-mikrofon med tillhörande puffskydd och ett SE Electronix Reflexion Filter. Mikrofonen kopplas sedan in i mitt Presonus Firebox-ljudkort och in i Logic. Väl inne i Logic så använder jag oftast någon kompressor och eq från Focusrite Liquid Mix. Mestadels blir det en kompressor som emulerar LA2 eller 1176 och eq som emulerar den i ett SSL 9K-mixerbord.

Strax innan nyår beställde jag Snow Leopard och Logic Studio 9 från Apple Store. Trots att det nu är över tre månader sedan så har jag ännu inte fått tummen ur och installerat någon av dessa på min stationära dator. Jobblaptopen kör numera Snow Leopard men inte Logic 9. MacMinin kör Leopard och Logic 8.

Varför har jag då inte uppdaterat? Jo, helt enkelt för att jag vill passa på att rensa hela datorn när det är dags för uppdateringen. Backa upp allt väsentligt, formatera hårddisken, installera Snow Leopard, installera de program jag verkligen använder, lägga in de dokument som jag behöver från back-upen etc. Börja om från en ren installation alltså. Det tar ganska mycket tid när det gäller en dator som använts länge och samlat på sig många program som används mer eller mindre. Därför drar jag mig för det.

Nu har jag dock fått ett incitament. Som jag skrev i förra inlägget så har jag köpt en ”Novation Nocturn”-kontrollenhet. Den fungerar alldeles ypperligt för att kontrollera tredjepartsplugins. Däremot är den inte alls särskilt effektiv när det gäller att styra Logics egna AudioUnits-pluggar (AU). Av någon anledning verkade det konstigt nog fungera desto bättre för Johan. Nu har jag klurat ut att det beror på att Johan har Logic 9 och att stödet för Novations ”Automap”-protokoll är mycket bättre med Logic 9.

Alltså finns det ett tungt själ att uppgradera men om jag ska göra det så vill jag fortfarande följa min ursprungliga plan och formatera datorn samtidigt. Visst skulle jag kunna ägna en större del av påskhelgen åt det, men jag vill ju även hinna med att göra musik. Uppgradera aldrig under pågående projekt har jag blivit lärd och själv mässat gång på gång. Problemet är att jag alltid har något projekt pågående, eftersom inga av mina egna projekt har några fasta deadlines.

Vi får se. Jag ska ägna kvällen åt lite funderande, men troligen sätter jag igång en ominstallation senare i kväll som får stå på över natten.

Att köpa inspiration. Kan det göras?

Ja, det skulle jag vilja påstå. Självklart blir den bra låten en bra låt alldeles oavsett hur mycket eller hur bra prylar jag har att tillgå. Ibland är även en begränsad mängd prylar/teknik av godo eftersom det tvingar mig att tänka på ett annat sätt när jag försöker skriva låtar. Men ofta kan en ny pryl göra att det blir roligare att göra en viss sak vilket i sin tur leder till att inspirationen kommer lättare.

I förra veckan gjorde jag ett sådant inspirerande köp. Mer eller mindre spontant så köpte jag en ”Novation Nocturn”. Det är en liten kontrollyta med beröringskänsliga rattar. Tanken med den är att den ska användas för att styra olika plugins. För mig återfödde den ett gammalt begär efter en synth. En riktigt hårdvarusynth som jag kan skruva filter och liknande på. Just nu är jag mest sugen på en ”Waldorf Blofeld”. Hursomhelst, Nocturn gav mig möjligheten att få lite mer handson-känsla i Logic. Det fick mig att plocka upp ”Ingen framtid för oss” och synthifiera den lite. När kontrollytan anlände så var det bara att koppla in den och börja skruva små filtersvep på (de annars tråkiga) mjukvarusyntharna.

Nano Muffen som jag skrev om i förra blogginlägget gav också inspiration, då givetvis till några skönt distade gitarrslingor. Även dessa är tänkta till ”Ingen framtid för oss”. Just nu är den alltså en synthbasdunkande rocklåt med arenagitarrer. Att jag började älta den igen och fundera på instrumentslingor fick mig även att äntligen skriva lite text till den. Texten har varit halvfärdig ända sedan i somras då jag spelade in trummorna till den tillsammans med Jonas. Nu börjar texten alltså bli färdig. Några småfraser återstår, men det löser sig nog.

Under påsk kommer jag vara gräsänkling eftersom Linn ska till Arvika och hälsa på familjen. Det innebär att jag kommer försöka lägga mycket tid på att spela in hemma. Gitarrerna till ”Ingen framtid för oss”, sång till ”Tårarna” och kanske sång på ”Syster Dyster” samt en massa mixande och fixade ska jag försöka mig på. Jag kommer rapportera mina framsteg här i bloggen.

Under vistelsen i New York så passade jag på att springa runt lite i musikaffärer. Jag hade sen innan planerat ett besök på Guitar Center. Jag hade inte tänkt att köpa något särskilt, bara kolla runt lite i största allmänhet. Dock hittade jag en sak som jag ville ha; Electro Harmonix Little Big Muff. Den fanns i skyltningen på Guitar Center men när jag kom fram till kassan så visade det sig att det bara var skyltexet som fanns inne för närvarande och att de inte var intresserade av att sälja det. Däremot så rekommenderade försäljaren mig en annan butik; Matt Umanov Guitars.

Det visade sig vara en fantastiskt trevlig lite butik. Visserligen kom vi dit bara några minuter innan stängning så jag hann inte kolla runt där så länge men jag fick ändå en klar bild av att det var ett trevligt ställe. Litet men med otroligt mycket gitarrer och trevlig personal. Tyvärr hade de ingen Little Big Muff där heller. Däremot hade de en Nano Muff som jag provade lite grann och blev mycket nöjd med. Så det fick bli en sådan istället. Man kan aldrig ha för många distpedaler. 🙂

EDIT 2010-10-23: Eftersom nästan all SPAM som registreras på min sida är i form av kommentarer till det här inlägget så har jag nu avaktiverat kommentarsfunktionen (för just detta inlägg).


Nano Muff

Spotify meddelade just att offline-funktionen som jag gillar så mycket i iPhone-versionen nu även kommer för den ”vanliga” Spotify-klienten. Det innebär att du kan göra spellistor till offline-spellistor vilket betyder att låtarna laddas ner till din dator och du kan sen lyssna på dem vare sig du har en internetanslutning eller inte. Mycket smidigt för den som t.ex. reser med tåg eller liknande och inte vill betala för SJs trådlösa internet.

Läs mer: http://www.spotify.com/blog/archives/2009/10/01/spotify-goes-offline/

(Det händer mycket med Spotify just nu känns det som. Nya låtar läggs till varje dag, fler funktioner tillkännages osv. Riktigt kul!)

Till min stora lycka så godkände Apple Spotify till iPhone härom veckan, så detta fantastiska program finns nu i AppStore. Haken är att man måste vara premiumanvändare hos Spotify för att kunna använda tjänsten. Ett gratiskonto duger alltså inte. För mig så var iPhone-programmet dock precis vad jag behövde för att ta beslutet att bli betalande Spotifylyssnare.

Numera har jag alltså tillgång till all musik i Spotifys databas direkt från min telefon. Jag kan lyssna direkt via 3G om jag vill. Om jag vill spara på datatrafikskostnaden så kan jag även använda ”offline playlist”. Det innebär att jag laddar ner någon eller några av mina playlists till min telefon. Detta sköts automatiskt av programmet så fort som jag har WiFi-uppkoppling. Jag väljer bara vilken eller vilka spellistor som ska vara tillgängliga offline. På så sätt så måste inte låtarna streamas via telefonnätet, om jag inte vill.

Jag har testat det i någon vecka nu och min spontana åsikt är att det är ett väldigt trevligt program som väl motiverar månadskostnaden. Det finns ett par problem med det, så jag vill testa det en liten stund till innan jag lämnar ett slutgiltigt omdöme. En ordentlig recension kommer inom kort.

För vad som inte alls känns som längesedan så skrev jag att jag hade blivit beta-testare för Propellerheads nya mjukvara, ”Record” (blogginlägg). Spännande tyckte jag eftersom jag tidigare gillat Reason väldigt mycket. Tydligen har mer tid än vad jag trodde förflutit för häromdagen fick jag ett mail av dem om att testperioden löpt ut. Programmet är nu släppt kommersiellt. Kul för dem men tråkigt för mig eftersom jag i princip bara hunnit starta programmet. Jag har inte hunnit testa det särskilt mycket, inte lärt mig dess för- och nackdelar eller någonting.

Dock fick jag en annan chans att betatesta något annat. I förra veckan kom ett e-mail från Celemony, tillverkare av mjukvaran ”Melodyne”. De erbjöd mig som tidigare kund att betatesta den nya Melodyne-versionen. Det kan bli riktigt spännande eftersom Melodyne är något jag har användning av, till skillnad från Record som mest hade varit kul att testa.

Jag kommer återkomma med kommentarer om Melodyne när jag testat det.

Att byta strängar måste vara något av det tråkigaste som finns att göra med en gitarr. Så är det för mig i alla fall. Jag drar mig alltid in i det längsta och lite till innan jag byter strängar. I förra veckan gick dock den tjocka E-strängen på min Stratocaster av, så nu har jag varit så illa tvungen att få det gjort. Sex stycken nya fräscha strängar sitter nu på och jag undrar som vanligt varför jag inte gjort det för länge sedan.

Medan jag strängade om så började jag fundera på när jag senast gjorde det och kom fram till att när det gäller Stratan så var det här första gången på över två år. Sist jag gjorde det var när jag turnerade med min pappas band Roger Lööfs, våren 2007. Närmare bestämt så satt jag i logen på ”Dagfinns Dancing” i Oslo, någon timme innan min dansbandsdebut. Vad jag kan minnas så var jag inte speciellt nervös innan jag klev ut på scenen. Allt kändes mest spännande och roligt. Efteråt så kändes det som att det hade gått riktigt bra, men ju längre sommaren led och ju fler spelningar vi gjorde, desto mindre bra verkar nog min debut. Men så är det väl alltid när man är ny på något.

Så två år med samma strängar. Helimponerad över att de hållit såpass länge och inte blivit mer slitna än vad de var. Visst, det är hur stor skillnad som helst mellan de två år gamla och de som jag precis satt på, men de gamla var inte helt odugliga trots den höga åldern. Det är troligen det faktum att jag kör märket Elixir, strängar med något sorts mikroöverdrag. ”Coated Strings”. Dyrare än vanliga? Absolut. Har inte samma vackra ursprungston som vanliga strängar? Möjligt, men den ursprungstonen är död efter ett par gigg, men då låter Elixir fortfarande som nya. Strängarna på min akustiska gitarr låter fortfarande nästan som nya trots att det var i februari eller mars som jag strängade om den och sedan dess spelat väldigt mycket på den.

(Elixir och Fender får gärna höra av sig efter det här inlägget och erbjuda mig helspons för resten av livet. 🙂 )

Imorgon kväll tänkte jag att det ska bära av till studion igen, så strängbytet kom väldigt lägligt. Jag ska försöka mig på en helt ny arrangemangsidé på Tårarna. Verkligen en chansning som kan gå åt helvete, men det kommer nog märkas rätt snabbt. Det kommer bli mycket gitarrer och både Stratocaster och Telecaster, vilket innebär att jag även borde stränga om Telen imorgon. Den har fortfarande fabrikssträngarna på och de har jag nött ganska hårt på sedan i julas då jag köpte den. Med största sannolikhet så kommer jag twittra lite grann från studion.

På söndag blir det också inspelning. Då ska Johan hjälpa mig att lägga lite synthar på Syster Dyster så att den kan bli klar någon gång.

Häromdagen fick jag veta av Andrew att mitt blogginlägg om Soundtrack Pro hamnar väldigt högt uppe vid en Google-sökning efter just ”Soundtrack Pro”. Det gör ju att jag kanske borde skriva lite mer om det, nu när det har gått cirka en vecka sedan jag började använda det.

Till att börja med så vill jag klargöra att det är version 2.0.2 av Soundtrack Pro (STP) som jag använder. Det är den senaste uppdateringen av version 2 (som följer med Logic Studio 8). Numera finns Logic Studio 9 ute och i den ingår Sountrack Pro 3. Det är mycket möjligt att en del av de problem som jag har med STP har åtgärdats i version 3.

Soundtrack Pro är ett mycket intressant program på flera sätt. Jag har inte själv särskilt mycket erfarenhet av Final Cut Pro, men den lilla erfarenhet jag har säger mig att dessa båda program är mycket lite. Dessutom tycker både jag och mina kollegor att det känns väldigt enkelt. Enligt mig har det ett betydligt mer strukturerat användargränssnitt än Logic. Det är inte förrän nu som jag förstått att det i Logic Studio-paketet ingår ett ganska omfattande bibliotek av ljud för ljudläggning – människoskrik, ”rabba-dish”-trummor, explosioner, babyjoller etc. Inte överdrivet många ljudfiler men ändå mycket komplett.

Soundtrack Pro kan jobba i två lägen, multitracksläge och audioediteringsläge. I det senare fallet så blir den en mycket kraftfull ljudredigerare med funktioner som känns långt mer välutvecklade än de motsvarande i Logic eller Pro Tools. Dessutom kan det integreras i Logic. Istället för att jag öppnar min Logic-region i Sample Editor så kan jag göra det i Soundtrack Pro, direkt ifrån Logic. Mycket smidigt.

Nackdelarna med Soundtrack Pro är framförallt två stycken. Det är många paneler och flikar, precis som i Logic, vilket kan göra det rörigt. Det kan dock ganska enkelt lösas på samma sätt som i Logic, med hjälp av egendefinerade ”screensets”. Problemet är att dessa inte kan nås via snabbkommandon. För att växla från en fönsterinställning till en annan så måste jag gå via menyn vilket känns riktigt uselt eftersom det hämmar arbetsflödet.

Nackdel nummer två är att det har varit ganska instabilt. Jag har haft många krascher vilket känns väldigt tråkigt. Förhoppningsvis så rättas det till i version 3.

En sista sak. Soundtrack Pro ingår som en del både i Logic Studio och Final Cut Studio vilket är ett stort plus. Både ljud- och bildmänniskor har det ofta tillgängligt i sina datorer utan att ens veta om det.

Se där, det blev ett helt inlägg. Någon slags recension rent av. 🙂