Henrik Carlsson's Blog

Toto, Live @Dalhalla 2013

Posted by Henrik on

Inga kommentarer

with permalink

Gott Nytt År

Tänkte bara passa på att önska alla ett Gott Nytt År. Jag räknar med att det kommer bli 366 (det är väl skottår?) trevliga dagar, både privat och med företaget. EDIT: Som Johan påpekar så är det så klart inte skottår förrän 2012. Alltså 365 trevliga dagar.

Nyårsraket

Posted by Henrik on

with permalink

Arvikafestivalen dag 3, del II #arvika2010

Nu är det dags för det utlovade längre inlägget om lördagen på Arvikafestivalen. Precis som på fredagen så var min närvaro ytterst sporadisk. Jag dök upp på festivalområdet först strax efter 21 och hörde då först Volbeat. De var ganska bra men blev oerhört tjatiga nästan direkt. Allt med Volbeat låter tyvärr likadant, undantaget den lysande covern ”I only wanna be with you” Tre låtar räcker gott och väl.

När vi tröttnade på Volbeat blev det en liten tur på området med Linn och hennes syster Julia. Därefter gick jag och Linn till öltältet för att träffa Johan och Ida. Där blev vi kvar ganska länge. På avstånd hörde vi Teddybears och konstaterade att dessa var riktigt tråkiga. Först när det var dags för Babyshambles att börja spela på Vintergatan så lyfte vi på våra arslen.

Spontant så var Babyshambles inte så dåliga som jag fruktat, men långt ifrån bra. Som Linns pappa säger så finns det tre kriterier för att musik ska vara bra.

  1. In time
  2. In tune
  3. With feeling

Tre fjärdedelar av Babyshambles fixar ”in time” och ”in tune” hyfsat bra men Pete Doherty är ju helt ute och cyklar. Han sluddrar och slirar, verkar helt ointresserad, spelar taskigt och sjunger uselt. Visst är låtarna stundtals charmiga, men det är inte svårt att i valfri halvstor stad hitta ett flertal band som är bättre. Det är bara att vända sig till Studiefrämjandet eller något annat studieförbund och be att få en lista över deras band. Bra för att vara ett demoband men uruselt för att vara ett band som är värt en plats på Vintergatan. Som tur är så är det en väldigt liten publik som bevistar spektaklet.

Johan bloggade också lite om sista dagen på Arvikafestivalen. Här är en länk.

Posted by Henrik on

4 kommentarer

with permalink

Arvikafestivalen dag 2 #arvika2010

In Flames (1)

Under fredagen på Arvikafestivalen sjönk mig motivation rejält. Vädret var vackert, men de allra flesta banden var inget för mig. Därför slutade det med att jag tillbringade merparten av dagen i solen, i en trädgård istället för på festivalområdet.

Dock var jag inne en kort stund runt klockan 19-20 och såg lite på Takida samt liiiite på Maskinen. Takida är ett fascinerande band, helt enkelt för att de retar upp så många människor genom sin blotta existens. Det tycker jag är riktigt kul. Huruvida de gör en bra eller dålig spelning är svårt att säga, eftersom jag är där för kort stund. Dock tycker jag absolut inte att det är så dåligt som många Takida-hatare kommer göra gällande. Jag förstår ärligt talat inte varför de skulle vara värda att hata? Gilla det eller låt blir, så enkelt borde det vara.

Maskinen kan jag överhuvudtaget inte kommentera eftersom det är en så kort stund jag tittar/lyssnar. Besökarna som är där verkar nöjda. Personligen vet jag sedan tidigare att jag inte gillar deras låtar, så spelningen skulle knappast göra någonting positivt för mig.

In Flames (2)

Därefter begav jag mig åter till Linns föräldrars hus, men återkom sedan till festivalområdet vid midnatt för att avnjuta In Flames. Deras spelning är riktigt jävla bra. Bättre än torsdagens kent-gig. Bra låtar, otroligt tajt framträdande och häftig produktion med pyroteknik, eldkastare, LED-nät etc. Lysande ljud! Enda invändningen är att det blir tyst lite för länge mellan låtarna. Ljuset släcks och bandet går mot sidorna av scenen. Det känns förvirrande.

Posted by Henrik on

Inga kommentarer

with permalink

henrikcarlsson.se – Ny domän

Wow, Binero är verkligen snabba. Nu är henrikcarlsson.se registrerad och klar att börja använda. Än så länge hamnar du bara på det här inlägget under kalkyl.nu-domänen om du surfar dit men detta kommer att ändras inom kort då hela sidan flyttas till Bineros servrar. Det enda som återstår innan flytten är att jag ska bli något mera klar med bloggdesignen.

Häromdagen provade jag den nya designen med hjälp av Internet Explorer 8 och det fungerade till största delen bra. Några oväntade fel dök upp men det mesta är lätt åtgärdad. Jag sitter just nu och fixar dessa problem. När allt verkar klart ska jag vid tillfälle testa den igen med IE8 för att se att det verkligen blir rätt, sen är det dags för lansering.

Den nya designen

Posted by Henrik on

Inga kommentarer

with permalink

Ny design, igen

Jag sitter ännu en gång och jobbar med en ny design på den här bloggen. Det börjar nu bli såpass mycket innehåll på den av olika slag att det är dags att försöka göra en tydligare struktur. Egentligen har jag hållit på med detta av och till sedan slutet av förra året, fast det har blivit mer och mer nu under våren.

Den design jag nu jobbar med och som jag påbörjade i förra veckan blir den fjärde i ordningen. Ni besökare tittar för närvarande (när detta skrivs) fortfarande på version 1-designen. Versionerna 2 och 3 har inte nått offentligheten. Dock tänkte jag nu publicera bilder på de 4 designerna och småtjata lite om webbdesign. Förhoppningsvis illustrerar bilderna det jag kommer skriva.

Design 1

Problemet med den första designen och det som har drivit fram de övriga är att det finns så mycket olika saker på sidan. Den är min personliga blogg, stället där jag presenterar min musik samt ansiktet utåt för mitt företag. Det blir lätt väldigt rörigt. Dessutom är jag närvarande i många av de sociala nätverken på internet, vilket också borde knytas ihop på något sätt, förslagsvis genom den här sajten.

Design 2 påbörjades alltså för att ta itu med dessa problem. Som ni kan se på bilden så tänkte jag att en startsida tydligt skulle dela upp blogginläggen i kolumner utifrån kategori. Sociala nätverk skulle länkas in vid sidan av. Dessutom skulle hela innehållet på kalkyl.nu in under WordPress-frameworket. Under design 1 så är det bara själva bloggen som är en del av detta medan allt annat är statiska HTML-sidor. Därutöver ville jag även se över typografin lite grann för att öka läsbarheten.

Design 2

Problemet med den designen var att det i slutändan blev nästan lika rörigt igen. Startsidan såg okej ut, men så fort man läste bloggen på något annat sätt så blev det ännu en gång svårt att skilja ut de olika typerna av innehåll från varandra. Dessutom skulle startsidan bli helt oläsbar om jag hade lagt till innehåll från fler sociala nätverk än Twitter och MySpace.

Design 3

Idén till design nummer 3 fick jag från webbtjänsten flavors.me. Det är en tjänst vars syfte är just att länka samman de sociala nätverken på ett ställe. Själva designen är mycket minimalistisk (klicka på länken och se själv), vilket verkligen tilltalade mig. Därför påbörjade jag alltså design 3 istället för att slutföra nummer 2. Dock insåg jag för inte så länge sedan att ett problem fortfarande kvarstod. Även i design 3 så är innehållet i bloggen en enda röra. Vid en snabb genomläsning så finns det inget som tydligt visar vad som hör till företaget, till mig personligen, till musiken etc.

Inspiration till (förhoppningsvis) lösningen fick jag på webbdesignern Sam Browns hemsida (sam.brown.tc). Han använder sig av olika färger för att markera de olika sorters innehåll som finns i hans blogg. Det kändes så självklart när jag såg det och inga stora problem att implementera i WordPress. Så därför satte jag igång med design nummer 4. Den är fortfarande i allra högsta grad en prototyp och det dröjer nog några veckor innan den dyker upp i offentligheten, men det känns verkligen som att jag har hittat rätt approach nu.

Design 4

Den stora utmaningen blir att få ihop något som fungerar för hela sidan och som inte inspireras allt för mycket av Sam Brown.

Mera design 4

Posted by Henrik on

Inga kommentarer

with permalink

Hemstudiodagboken, dag 1

Nano Head och mikrofoner

Se där, det blev en liten inspelning gjord idag! Nu är någon sort grund till gitarrerna på ”Ingen framtid för oss” klar. 2 stycken gitarrer som spelar mestadels single string-figurer. I nu läget är båda gitarrerna min Telecaster genom Electro Harmonix Nano Muff (jag har tidigare skrivit om den här), Line6 Echo Park och ZVex Nano Head. Troligen kommer jag byta ut den ena mot en Stratocaster genom någon annan distpedal för att få lite variation på klangen. Det får dock med största sannolikhet vänta tills i morgon för nu måste jag laga middag och efter det är det nog för sent för att spela in vrålande distgitarrer i en lägenhet.

Telecaster

Posted by Henrik on

En kommentar

with permalink

Matt Umanov Guitars

Under vistelsen i New York så passade jag på att springa runt lite i musikaffärer. Jag hade sen innan planerat ett besök på Guitar Center. Jag hade inte tänkt att köpa något särskilt, bara kolla runt lite i största allmänhet. Dock hittade jag en sak som jag ville ha; Electro Harmonix Little Big Muff. Den fanns i skyltningen på Guitar Center men när jag kom fram till kassan så visade det sig att det bara var skyltexet som fanns inne för närvarande och att de inte var intresserade av att sälja det. Däremot så rekommenderade försäljaren mig en annan butik; Matt Umanov Guitars.

Det visade sig vara en fantastiskt trevlig lite butik. Visserligen kom vi dit bara några minuter innan stängning så jag hann inte kolla runt där så länge men jag fick ändå en klar bild av att det var ett trevligt ställe. Litet men med otroligt mycket gitarrer och trevlig personal. Tyvärr hade de ingen Little Big Muff där heller. Däremot hade de en Nano Muff som jag provade lite grann och blev mycket nöjd med. Så det fick bli en sådan istället. Man kan aldrig ha för många distpedaler. 🙂

EDIT 2010-10-23: Eftersom nästan all SPAM som registreras på min sida är i form av kommentarer till det här inlägget så har jag nu avaktiverat kommentarsfunktionen (för just detta inlägg).


Nano Muff

Posted by Henrik on

2 kommentarer

with permalink

Recension av kents spelning 27/2 (#kentnu)

Det här inlägget innehåller ett par bilder som inte är tagna av mig eller min flickvän Linn. Fotografen är den mycket talangfulle Oskar Zander (http://stilren.se). Bilderna är använda med hans tillstånd. Tack Oskar! Bilderna finns i slutet av inlägget. Klicka gärna på dem för att se dem i full storlek då miniatyrerna verkligen inte gör dem rättvisa.

Jocke Berg – Foto Oskar Zander (stilren.se)

Så var det dags att skriva en ordentlig recension av lördagens kentkonsert. Tidigare har jag skrivit ett inlägg där jag kommenterar varje låt med några rader. Men nu är det alltså dags att sammanfatta hela upplevelsen.

En snabb eftertanke får mig att komma fram till att det här blir femte gången jag ser kent live. Varje gång har de på något sätt överträffat sig själva. Förhoppningarna är alltså högt ställda även om mitt stressiga vardagsliv har gjort att jag knappt har fattat att jag ska iväg på konsert. Förutom höga förhoppningar så känns det även som att jag har en bra kännedom om vad som komma skall. Som kentarna själva säger så blir varje ny turné delvis ett förfinande av föregående vilket märks i mångt och mycket.

Den spontana, korta, sammanfattningen blir att spelningen är bra. Riktigt bra. Men även att de har varit bättre vid tidigare tillfällen. Jocke Berg mellansnackar nästan inte alls och det ”lilla” scenformatet faller mig inte riktigt i smaken. Låt mig utveckla lite. Bergs mellansnack är ofta väldigt begränsat. Tyvärr, för det är när han kostar på sig att prata, skratta och skämta lite som konserterna blir magnifika. Särskilt nu när musiken blir allt mer maskinell så behövs en injektion av mänsklighet. Med den lilla scenformatet så syftar jag på valet att spela i små inomhusarenor för ett par tusen människor. Jag personligen har alltid sett kent som ett arenarockband och föredrar när de själva vågar anamma detta. Tältturnén 2005, de stora inomhusarenorna våren 08 och festivalsommaren samma år är perfekta exempel på det.

Annexet i sig är trevligt men jag blir inte riktigt överkörd på samma sätt som jag tidigare blivit på större tillställningar, vilket är synd. Låtarna från Röd borde passa perfekt för stora folkmassor och otroligt maffigt ljud, ljus och bild. Missförstå mig inte, allt är maffigt på ett helt annat sätt än vad något annat svensk band kan prestera. Inga andra har så maffigt ljus och så känsloladdade, starka bakgrundsfilmer som kent. Dessutom torde deras liveljudtekniker ”Skuggan” vara en av de allra bästa i branchen. Det är bara den där sista procenten från riktigt bra till helt jävla otroligt megamaffigt som jag saknar. Men felet kan mycket väl ligga hos mig. Att jag vill ha arenarock med stora gester är ju mitt problem, inte kents. Dessutom får jag nog motvilligt acceptera att jag är äldre nu, att musiken inte är lika mycket på liv och död längre.

Det om det. Konserten innehåller en del helt fantastiska ögonblick som verkligen bör uppmärksammas. Live växer Töntarna hur mycket som helst. Jag älskar den redan på skiva men satan vilken skillnad det blir när de mullrande synthbasarna får det att skaka i hela kroppen. Trots att jag läst de två föregående kvällarnas låtlistor så hade det undgått mig att Palace & Main och Vinternoll2 skulle spelas. Mycket positiv överraskning. Vinternoll2 känns som en sådan låt som kent inte kan misslyckas med. Det är bara att kapitulera direkt.

Andra höjdpunkter är Romeo återvände ensam, Saker man ser och i princip allt från Ingenting och framåt (låtlista finns i slutet av det här inlägget). Avslutningen med Mannen i den vita hatten (16 år senare) är sedvanligt fantastisk. Dock ger den mig inte längre känslan av total eufori. Kanske är det jag som blivit gammal. Kanske borde den efter den här turnén gå samma väg som 747 gjorde nu (dvs bort). En låt som jag verkligen känner att jag kunde varit utan är Kärleken väntar. Den är bra, rentav riktigt bra men den har spelats på samtliga 5 kentspelningar jag varit på och låtit exakt likadant varje gång. Jag förstår att den som ser många spelningar under samma turné får vänja sig vid att höra samma låtar om och om igen i exakt samma version. Men det är inte det jag gör. Jag har hittills gått på max en spelning per turnévända, t.o.m. hoppat över vissa kortare svängar helt. Så därför känns det surt att jag har fått höra Kärleken varenda gång. Tack och lov såg jag att den redan kvällen därpå bytts ut mot Kevlarsjäl. Mycket bättre, tycker jag.

Jocke, Sami & Markus – Foto Oskar Zander (stilren.se)

En annan låt som spelats varenda gång är Dom andra, men den ger mig helt andra känslor. Under Tillbaka till samtiden-turnén så arrade de om den och gjorde den till en helt fantastisk uptempo-diskodänga. Det gjorde att jag kan tänka mig att höra den många gånger till innan jag tröttnar. Helt fantastiskt.

Slutligen vill jag särskilt uppmärksamma låten På Drift?. För mig är den utan tvekan kvällens absoluta höjdpunkt. Allt som är bra med den inspelade versionen av den blir ännu bättre live. Maffigt, magiskt, magnifikt, maniskt, monumentalt etc etc. Måtte den vara kvar på setlisten i sommar då de åker på festivalturné. Jag tänker lyssna i Borlänge på Peace and Love och hoppas verkligen att jag får höra den igen.

Så allt som allt är jag mycket nöjd. Det kunde kanske varit ännu lite bättre men det är inget som stör mig. Tack kent för ännu en fantastisk liveupplevelse.

Fullständig låtlista:

kent – foto Henrik eller Linn

Posted by Henrik on

En kommentar

with permalink

Göteborgsresan, del II: Operan

Lördagen började vi med en helt fantastisk frukost. Tänk att orden ”hotell” och ”frukost” blir ett sånt underbart nytt ord när man sätter samman dem. Hotellfrukost, helheten är verkligen mer än summan av delarna.

Under dagen blev det shopping i Nordstan. Inte så jätteroligt på en löningshelg. Men vi var så illa tvungna så att Linn kunde köpa något att ha på sig på kvällen. Efter stadsturen åt vi lunch på en pizzeria som låg alldeles bredvid hotellet.

Trots att vi borde ha haft gott om tid så lyckades vi få bråttom till Operan. Allt löste sig dock och vi kunde ta plats i god tid innan ridån gick upp. ”Guys and Dolls” var som helhet bra. Svårt att säga vad som var särskilt bra eller mindre bra. Helheten var helt enkelt angenäm. Efter premiären var det dags för efterfest på ”Casino Cosmopol”.

Hotellfrukost
Linn och Julia på Operan

Posted by Henrik on

En kommentar

with permalink

Göteborgsresan, del I: Första kvällen

Första eftermiddagen/kvällen i Göteborg, dvs fredagen, blev väldigt lugn. Vi kom fram strax efter klockan två. Det är tungt att börja åka tåg redan strax efter sju, men skönt att komma fram till sitt mål med en bit av dagen kvar. På stationen möttes vi upp av Linns pappa, Tobba, och vandrade med honom bort emot GöteborgsOperan. Han visade var vårt hotell låg och var hans lägenhet var. Tack vare tur snarare än skicklighet så låg de mer eller mindre vägg i vägg. Ut från hotellet och uppför en liten stentrappa bara så var vi vid lägenheten som han lånade av Operan.

Vi har bott på Hotel Riverton, bara några hundra meter från Operan. Hotellrummet var jättetrevligt. Skön säng och ett mysigt badrum. Bäst av allt var att hotellet hade en relaxavdelning med bubbelpool och bastu. Dit bar det av efter att vi duschat och gjort oss hemmastadda.

Efter relaxen gick vi ut och åt middag på en indisk restaurang. Sen blev det en ganska slapp ”hemmakväll” med Idol. Rätt person åkte ut men helt obegripligt att Eddie, möjlig vinnare, hängde löst.

Göteborgsoperan
Hotellrummet
Relaxavdelningen på hotellet

Posted by Henrik on

Inga kommentarer

with permalink

Sånginspelningssöndag

Idag har det varit en produktiv dag på musikfronten. Med Linn som tekniker har jag spelat in sången till Syster Dyster. I nuläget är vi lite osäkra på om allt blev bra eller inte, så det är möjligt att något görs om längre fram. Nu behöver dock öronen rensas innan sådana beslut tas. Oavsett så är jag helt övertygad om att låten verkligen kommer att nå sin fulla potential den här gången, till skillnad från den förra inspelningen av den som jag släppt på nätet (och numera tagit bort).

Det är kul när jag får användning för alla prylar som jag köper. Idag har min 414-mikrofon och mitt Reflexion Filter kommit väl till pass. Reflexion Filter är en fantastisk uppfinning som gör att inspelningar kan bli ganska bra även i en taskig hemakustik. Även Monitor Station har använts ordentligt. Den i mitt tycke mest underskattade delen av ett mixerbord är tveklöst monitorsektionen. Att enkelt kunna bussa olika mixar till olika destinationer är fantastiskt men när mixerborden har plockats i bitar och säljs separat till hemstudioentusiaster så glöms den biten lätt bort. Mitt tips är alltså att alla i såväl hemstudios som projektstudios bör skaffa en monitorsektion. De två jag känner till och har mer eller mindre erfarenhet av är ”Presonus Monitor Station” och ”Mackie Big Knob”. De har lite olika funktioner och möjligheter, så det är bara att kolla vilken som passar dig bäst.

Monitorstation
Alpha Track
AKG C414

Posted by Henrik on

4 kommentarer

with permalink

Gitarrinspelning

För några dagar sedan lovade jag (på min twitter, http://twitter.com/synvila) att jag skulle blogga lite om gitarrinspelningen i helgen. Det har inte blivit av hittills, men nu tänkte jag passa på.

Jag har alltså spelat in lite gitarrer på de låtar som jag och Jonas lade trumgrunderna till härom veckan. Den här gången var jag själv i studion vilket visade sig fungera bra för elgitarr och sämre för akustiska gitarr. Följaktligen blev Syster Dyster mer eller mindre klar eftersom det mest var elgitarr som skulle spelas in på den och jag dessutom visste vad jag skulle spela. Jag gjorde även ett försök med Tårarna, men till den har jag inte riktigt lika klart för mig vad jag ska spela, så det blev nog inte helgjutet. Det blir definitivt något/några fler inspelningstillfällen för gitarr innan jag är klar.

Den akusiska gitarren var min trogna, billiga Easttone som spelades in genom en AKG C414XLII-mikrofon. Problemet var att springa fram och tillbaka mellan inspelningsrum och kontrollrum, ställa en godtagbar lyssning och komma in i rätt ”feeling”. Slutresultatet blev alltså sådär. Några akustiska gitarrer till Syster Dyster är dock klara och troligen räcker det med dem på den låten.

Elgitarrerna gick alltså desto bättre och där hade jag ett mycket bättre arbetssätt. Jag började med att koppla in gitarren (min Telecaster) till en Boss SD1-distpedal och vidare till min ZVex Nano Head-förstärkare. Som högtalarlåda använde jag en Marshal 4X12. Jag använde en Shure SM57 som närmikrofon och AKG 414 på lite längre avstånd. Jag rattade till ett ljud i förstärkaren som jag var nöjd med och sedan gick jag in i kontrollrummet, lineade gitarren direkt till mixerbordet och skickade ut den till en RedEye reamp-låda som i sin tur anslöts till SD1an. Jag spelade alltså i kontrollrummet, spelade in den rena linesignalen och spelade samtidigt igenom pedal och förstärkare och spelade in det som kom ur högtalarlådan.

Gitarrigg
Boss SD1
Telecaster

Nu när jag vet att det sättet fungerar så kan jag göra på ett ännu smidigare sätt för resterande gitarrer. Spela in hemma direktlineat till datorn och sedan ta med de rena ljudfilerna till studion och reampa signalen. På så sätt behöver jag inte slösa någon tid i studion på att spela fel.

Förutom inspelning så referenslyssnade jag även lite på den senaste mixen av Farväl. Den börjar bli riktigt nära det slutresultat jag vill ha nu. Bara lite småfix kvar, helt enkelt för att jag vill att allt ska vara perfekt.

Det var väl ungefär det hela. Syster Dyster saknar nu bara synth och sång, sen är den färdig för mix. De övriga låtarna har en bit kvar ännu.

Posted by Henrik on

2 kommentarer

with permalink

Studiobloggen

SSL AWS900+

Det blev inte mycket till studioblogg under de två inspelningdagarna som nyss förflutit. Vi var helt enkelt alldeles för effektiva i studion för att bry oss om bloggar och annat.

Jag och Jonas spelade in trummor till fyra nya/nygamla låtar under onsdag och torsdag. Syster Dyster kommer den här gången bli riktigt bra och den låt som troligen blir klar först. Jag vet exakt hur jag vill att den ska vara. Det är bara en fråga om att få till det ljudet.

Blinding Lights är en gammal låt med engelsk text som nu har fått/kommer få ett fräschare arr och en svensk text. Den nya arbetstiteln är Ingen framtid för oss. Musikaliskt har jag ganska stor koll på hur jag vill ha den. Möjligen tar jag in en riktig keyboardist för att spela de bärande pianoslingorna. Texten är däremot inte klar än på ett tag.

Låten med arbetsnamnet Runaway är riktigt gammal skåpmat. Uridén till den, det bärande gitarriffet och ackordföljden är från 2002, tror jag. Den har dock legat i träda länge eftersom jag saknat en vettig melodisk idé, vilket jag nu har. Text saknas fortfarande, men med en fungerande melodi så är det ändå fullt genomförbart. Eftersom det alltid har känts som att det här kan bli en väldigt bra låt så har den alltid skvalpat runt i mitt huvud, så det vore skönt att bli av med den ordentligt.

Tårarna har jag skrivit om många gånger här i bloggen. Den har nästan varit klar flera gånger men aldrig blivit så bra som jag velat. Nu har vi alltså gjort ett nytt försök och idén är att den ska bli mer minimalistisk än tidigare. Det stora problemet har nog varit att det blivit för mycket av det goda hela tiden. Viljan att göra den storslagen har resulterat i en enda röra.

Under dag ett (onsdag) riggade vi upp trumsetet, stämde trummor, satte fram mikrofoner och ställde in ett grymt bra ljud. Det känns som att det är det bästa grundtrumljudet som jag någonsin har haft på någon inspelning. Det ska bli en fröjd, snarare än ett slit, att mixa när alla andra instrument sen är färdiga. Under eftermiddagen spelade vi sedan in trummorna till Syster Dyster och Ingen framtid för oss.

På torsdag var det alltså de två återstående som vi ägnade all tid åt. När det var färdigt passade vi även på att spela in några påläggsgitarrer till den nya mixen av Farväl, som också nämnts tidigare i bloggen. Idén var att de skulle låta ungefär (ljudmässigt alltså, inte spel- eller ackordmässigt) som gitarrerna i introt till Kents ”Saker man ser” från Isola. Med tanke på att de spelade in i en av Europas lyxigaste studion med svindyra mikrofoner och förmodligen ”Martin”-gitarrer så måste jag säga att vi nådde ett väldigt bra resultat. Visst, studion på Högskolan Dalarna som vi var i är absolut en jättebra studio, men den kan inte mäta sig med Galaxy. Framförallt så står sig min väldigt billiga akustiska gitarr troligen väldigt dåligt mot en Martin i 20 000 kronors-klassen. Men som sagt, resultatet kändes helbra. Kan varmt rekommendera en AKG C414 X-LS II som mikrofon för alla som vill ha ett liknande gitarrljud.

Slutmixen av Farväl hoppas jag ska vara klar inom två veckor. Övriga låtar bör vara färdiga innan slutet av augusti.

Posted by Henrik on

5 kommentarer

with permalink