Ikväll är det dags att ta på sig kostymen och de leende guldbruna ögonen för att spela till dans i Fyris Park i Uppsala. Jag har tidigare bloggat om senast jag spelade med min farfar i Ji Coo’s. Idag är det istället pappas band Roger Lööfs Orkester som jag hoppar in i.

En liten rolig detalj är att jag planerar att spela med laptop och ljudkort istället för förstärkare och/eller multieffektpedal. Ljudmanipulationen kommer att ske i MainStage som jag nu under cirka ett dygn har försökt lära mig grunderna i samt programmera till min belåtenhet. För att styra det hela kommer jag använda Novation Nocturn. (Ja, det blev mycket prylnamedroppande nu.) Jag har även precis köpt en ny stämapparat, en TC Electronics PolyTune.

Räkna med att jag kommer att lämna en rapport i efterhand.

Tisdag kväll den här veckan var en mycket spännande, nördig och intressant kväll. Då genomförde jag och Johan Nordin inspelningar till ett mikrofontest. Ett flertal kondensatormikrofoner i diverse prisklasser provades på flera olika sångröster.

Bakgrund

Idén till testet var Johans. För ett par veckor sedan föreslog han att vi borde göra någon form av mikrofontest. Det tänkta syftet var helt enkelt att ge en ordentlig grund för att kunna bilda sig en uppfattning om några olika mikrofoner. När man håller på med ljud & musikproduktion så som vi gör så är det väldigt lätt att fastna i sina egna förutfattade meningar om utrustning. Detta gäller så väl mikrofoner som mixerbord, equalisers, kompressorer, sequencerprogram etc.

Mikrofonerna

Den fullständiga listan på mikrofoner blev följande:

  • Neumann TLM103
  • Neumann U87
  • Neumann M147
  • Neumann TLM49
  • AKG C414 XL-II
  • AKG Perception 100
  • Shure Beta58 (mest för skoj skull)
  • JJLabs Ehrlund EHR-1 (?)
  • Violet Design Black Knight
  • Violet Design Dolly
  • Røde K2
  • Audio Technica AT4050
  • Gefell UMT70
  • Gefell M930

Sångarna

Totalt fick Johan ihop 6 stycken sångare varav jag var en och han själv en. Johans röst tycker jag bäst kan beskrivas som en mjuk popröst som med fördel ska mixas ”nära”. (Du kan lyssna på en gammal inspelning av Johan på hans MySpace.) Övriga sångare var Jonas Martinsson (Brian Molko-liknande röst, MySpace), Bella Åström (funkigare röst, MySpace), Ghena Nasser (modern R n’ B-röst) och Tommy Johansson (fyllig ”gubbröst”, lite Tom Waits-stuk, livevideo). Om du som bloggläsare inte vet hur min röst låter så bör du absolut kolla upp detta i podcasten för mina låtar. Observera att inga av inspelningarna som jag har länkat till här är inspelade i samband med mikrofontestet.

Genomförande

Varje sångare fick cirka 1,5 timme på sig att spela in en vers och en refräng på en låt som vederbörande valt själv. I de flesta fall var det egenskrivna låtar. Alla sångare spelade in med samtliga 14 mikrofoner. För att göra det hela så objektivt som möjligt så såg vi till att ordningsföljden på mikrofonerna varierades.

Och sen då?

Något resultat kom vi definitivt inte fram till under inspelningskvällen och det var inte heller vår förhoppning. Nu i efterhand ska vi lyssna och analysera inspelningarna. Exakt hur formatet för detta lyssnande kommer se ut är vi inte helt säkra på. Vi ska även arbeta med de olika inspelningarna med EQ och kompressor för att se hur mikrofonerna svarar på detta.

Några enkla slutsatser som jag vågar mig på att dra redan nu är dock att U87 är en fruktansvärt bra mikrofon. Knappast förvånande. Min 414-mikrofon är inte direkt bäst på någon röst men den fungerar bra på allt. AT 4050 är riktigt bra och likaså Black Knight.

Jodå, det blev liiiite inspelat idag också. Planerna på att spela in både mer sång och akustisk gitarr under dagen innan Linn kom hem gick fetbort eftersom någon av grannarna fick för sig att lyssna på vad jag antar var Rix FM på en ljudtrycksnivå som en meter framför högtalarna bör ha tangerat 110dB(leq). Det var helt sjukt hur starkt det var inne hos mig också. Men skitsamma, jag är inte den som är lättstörd. Det är bra med grannar som låter för då kan inte de heller klaga på mig när jag kopplar in gitarren.

Hursomhelst, under dagen fick alltså inspelningarna vila lite men nu under kvällen har jag precis sjungit några stämmor till Farväl och fixat och trixat med dem så att de ligger snyggt i resten av låten. Det är rätt troligt att alla inspelningar till den är klar nu och att den bara ska mixas klart.

Lite utrustningsromantik då. När jag spelar in sång så använder jag en AKG C414-XLS-mikrofon med tillhörande puffskydd och ett SE Electronix Reflexion Filter. Mikrofonen kopplas sedan in i mitt Presonus Firebox-ljudkort och in i Logic. Väl inne i Logic så använder jag oftast någon kompressor och eq från Focusrite Liquid Mix. Mestadels blir det en kompressor som emulerar LA2 eller 1176 och eq som emulerar den i ett SSL 9K-mixerbord.

Nano Head och mikrofoner

Se där, det blev en liten inspelning gjord idag! Nu är någon sort grund till gitarrerna på ”Ingen framtid för oss” klar. 2 stycken gitarrer som spelar mestadels single string-figurer. I nu läget är båda gitarrerna min Telecaster genom Electro Harmonix Nano Muff (jag har tidigare skrivit om den här), Line6 Echo Park och ZVex Nano Head. Troligen kommer jag byta ut den ena mot en Stratocaster genom någon annan distpedal för att få lite variation på klangen. Det får dock med största sannolikhet vänta tills i morgon för nu måste jag laga middag och efter det är det nog för sent för att spela in vrålande distgitarrer i en lägenhet.

Telecaster

Att köpa inspiration. Kan det göras?

Ja, det skulle jag vilja påstå. Självklart blir den bra låten en bra låt alldeles oavsett hur mycket eller hur bra prylar jag har att tillgå. Ibland är även en begränsad mängd prylar/teknik av godo eftersom det tvingar mig att tänka på ett annat sätt när jag försöker skriva låtar. Men ofta kan en ny pryl göra att det blir roligare att göra en viss sak vilket i sin tur leder till att inspirationen kommer lättare.

I förra veckan gjorde jag ett sådant inspirerande köp. Mer eller mindre spontant så köpte jag en ”Novation Nocturn”. Det är en liten kontrollyta med beröringskänsliga rattar. Tanken med den är att den ska användas för att styra olika plugins. För mig återfödde den ett gammalt begär efter en synth. En riktigt hårdvarusynth som jag kan skruva filter och liknande på. Just nu är jag mest sugen på en ”Waldorf Blofeld”. Hursomhelst, Nocturn gav mig möjligheten att få lite mer handson-känsla i Logic. Det fick mig att plocka upp ”Ingen framtid för oss” och synthifiera den lite. När kontrollytan anlände så var det bara att koppla in den och börja skruva små filtersvep på (de annars tråkiga) mjukvarusyntharna.

Nano Muffen som jag skrev om i förra blogginlägget gav också inspiration, då givetvis till några skönt distade gitarrslingor. Även dessa är tänkta till ”Ingen framtid för oss”. Just nu är den alltså en synthbasdunkande rocklåt med arenagitarrer. Att jag började älta den igen och fundera på instrumentslingor fick mig även att äntligen skriva lite text till den. Texten har varit halvfärdig ända sedan i somras då jag spelade in trummorna till den tillsammans med Jonas. Nu börjar texten alltså bli färdig. Några småfraser återstår, men det löser sig nog.

Under påsk kommer jag vara gräsänkling eftersom Linn ska till Arvika och hälsa på familjen. Det innebär att jag kommer försöka lägga mycket tid på att spela in hemma. Gitarrerna till ”Ingen framtid för oss”, sång till ”Tårarna” och kanske sång på ”Syster Dyster” samt en massa mixande och fixade ska jag försöka mig på. Jag kommer rapportera mina framsteg här i bloggen.

Under vistelsen i New York så passade jag på att springa runt lite i musikaffärer. Jag hade sen innan planerat ett besök på Guitar Center. Jag hade inte tänkt att köpa något särskilt, bara kolla runt lite i största allmänhet. Dock hittade jag en sak som jag ville ha; Electro Harmonix Little Big Muff. Den fanns i skyltningen på Guitar Center men när jag kom fram till kassan så visade det sig att det bara var skyltexet som fanns inne för närvarande och att de inte var intresserade av att sälja det. Däremot så rekommenderade försäljaren mig en annan butik; Matt Umanov Guitars.

Det visade sig vara en fantastiskt trevlig lite butik. Visserligen kom vi dit bara några minuter innan stängning så jag hann inte kolla runt där så länge men jag fick ändå en klar bild av att det var ett trevligt ställe. Litet men med otroligt mycket gitarrer och trevlig personal. Tyvärr hade de ingen Little Big Muff där heller. Däremot hade de en Nano Muff som jag provade lite grann och blev mycket nöjd med. Så det fick bli en sådan istället. Man kan aldrig ha för många distpedaler. 🙂

EDIT 2010-10-23: Eftersom nästan all SPAM som registreras på min sida är i form av kommentarer till det här inlägget så har jag nu avaktiverat kommentarsfunktionen (för just detta inlägg).


Nano Muff

Idag har det varit en produktiv dag på musikfronten. Med Linn som tekniker har jag spelat in sången till Syster Dyster. I nuläget är vi lite osäkra på om allt blev bra eller inte, så det är möjligt att något görs om längre fram. Nu behöver dock öronen rensas innan sådana beslut tas. Oavsett så är jag helt övertygad om att låten verkligen kommer att nå sin fulla potential den här gången, till skillnad från den förra inspelningen av den som jag släppt på nätet (och numera tagit bort).

Det är kul när jag får användning för alla prylar som jag köper. Idag har min 414-mikrofon och mitt Reflexion Filter kommit väl till pass. Reflexion Filter är en fantastisk uppfinning som gör att inspelningar kan bli ganska bra även i en taskig hemakustik. Även Monitor Station har använts ordentligt. Den i mitt tycke mest underskattade delen av ett mixerbord är tveklöst monitorsektionen. Att enkelt kunna bussa olika mixar till olika destinationer är fantastiskt men när mixerborden har plockats i bitar och säljs separat till hemstudioentusiaster så glöms den biten lätt bort. Mitt tips är alltså att alla i såväl hemstudios som projektstudios bör skaffa en monitorsektion. De två jag känner till och har mer eller mindre erfarenhet av är ”Presonus Monitor Station” och ”Mackie Big Knob”. De har lite olika funktioner och möjligheter, så det är bara att kolla vilken som passar dig bäst.

Monitorstation
Alpha Track
AKG C414

Till min stora lycka så godkände Apple Spotify till iPhone härom veckan, så detta fantastiska program finns nu i AppStore. Haken är att man måste vara premiumanvändare hos Spotify för att kunna använda tjänsten. Ett gratiskonto duger alltså inte. För mig så var iPhone-programmet dock precis vad jag behövde för att ta beslutet att bli betalande Spotifylyssnare.

Numera har jag alltså tillgång till all musik i Spotifys databas direkt från min telefon. Jag kan lyssna direkt via 3G om jag vill. Om jag vill spara på datatrafikskostnaden så kan jag även använda ”offline playlist”. Det innebär att jag laddar ner någon eller några av mina playlists till min telefon. Detta sköts automatiskt av programmet så fort som jag har WiFi-uppkoppling. Jag väljer bara vilken eller vilka spellistor som ska vara tillgängliga offline. På så sätt så måste inte låtarna streamas via telefonnätet, om jag inte vill.

Jag har testat det i någon vecka nu och min spontana åsikt är att det är ett väldigt trevligt program som väl motiverar månadskostnaden. Det finns ett par problem med det, så jag vill testa det en liten stund till innan jag lämnar ett slutgiltigt omdöme. En ordentlig recension kommer inom kort.

Att byta strängar måste vara något av det tråkigaste som finns att göra med en gitarr. Så är det för mig i alla fall. Jag drar mig alltid in i det längsta och lite till innan jag byter strängar. I förra veckan gick dock den tjocka E-strängen på min Stratocaster av, så nu har jag varit så illa tvungen att få det gjort. Sex stycken nya fräscha strängar sitter nu på och jag undrar som vanligt varför jag inte gjort det för länge sedan.

Medan jag strängade om så började jag fundera på när jag senast gjorde det och kom fram till att när det gäller Stratan så var det här första gången på över två år. Sist jag gjorde det var när jag turnerade med min pappas band Roger Lööfs, våren 2007. Närmare bestämt så satt jag i logen på ”Dagfinns Dancing” i Oslo, någon timme innan min dansbandsdebut. Vad jag kan minnas så var jag inte speciellt nervös innan jag klev ut på scenen. Allt kändes mest spännande och roligt. Efteråt så kändes det som att det hade gått riktigt bra, men ju längre sommaren led och ju fler spelningar vi gjorde, desto mindre bra verkar nog min debut. Men så är det väl alltid när man är ny på något.

Så två år med samma strängar. Helimponerad över att de hållit såpass länge och inte blivit mer slitna än vad de var. Visst, det är hur stor skillnad som helst mellan de två år gamla och de som jag precis satt på, men de gamla var inte helt odugliga trots den höga åldern. Det är troligen det faktum att jag kör märket Elixir, strängar med något sorts mikroöverdrag. ”Coated Strings”. Dyrare än vanliga? Absolut. Har inte samma vackra ursprungston som vanliga strängar? Möjligt, men den ursprungstonen är död efter ett par gigg, men då låter Elixir fortfarande som nya. Strängarna på min akustiska gitarr låter fortfarande nästan som nya trots att det var i februari eller mars som jag strängade om den och sedan dess spelat väldigt mycket på den.

(Elixir och Fender får gärna höra av sig efter det här inlägget och erbjuda mig helspons för resten av livet. 🙂 )

Imorgon kväll tänkte jag att det ska bära av till studion igen, så strängbytet kom väldigt lägligt. Jag ska försöka mig på en helt ny arrangemangsidé på Tårarna. Verkligen en chansning som kan gå åt helvete, men det kommer nog märkas rätt snabbt. Det kommer bli mycket gitarrer och både Stratocaster och Telecaster, vilket innebär att jag även borde stränga om Telen imorgon. Den har fortfarande fabrikssträngarna på och de har jag nött ganska hårt på sedan i julas då jag köpte den. Med största sannolikhet så kommer jag twittra lite grann från studion.

På söndag blir det också inspelning. Då ska Johan hjälpa mig att lägga lite synthar på Syster Dyster så att den kan bli klar någon gång.

För några dagar sedan lovade jag (på min twitter, http://twitter.com/synvila) att jag skulle blogga lite om gitarrinspelningen i helgen. Det har inte blivit av hittills, men nu tänkte jag passa på.

Jag har alltså spelat in lite gitarrer på de låtar som jag och Jonas lade trumgrunderna till härom veckan. Den här gången var jag själv i studion vilket visade sig fungera bra för elgitarr och sämre för akustiska gitarr. Följaktligen blev Syster Dyster mer eller mindre klar eftersom det mest var elgitarr som skulle spelas in på den och jag dessutom visste vad jag skulle spela. Jag gjorde även ett försök med Tårarna, men till den har jag inte riktigt lika klart för mig vad jag ska spela, så det blev nog inte helgjutet. Det blir definitivt något/några fler inspelningstillfällen för gitarr innan jag är klar.

Den akusiska gitarren var min trogna, billiga Easttone som spelades in genom en AKG C414XLII-mikrofon. Problemet var att springa fram och tillbaka mellan inspelningsrum och kontrollrum, ställa en godtagbar lyssning och komma in i rätt ”feeling”. Slutresultatet blev alltså sådär. Några akustiska gitarrer till Syster Dyster är dock klara och troligen räcker det med dem på den låten.

Elgitarrerna gick alltså desto bättre och där hade jag ett mycket bättre arbetssätt. Jag började med att koppla in gitarren (min Telecaster) till en Boss SD1-distpedal och vidare till min ZVex Nano Head-förstärkare. Som högtalarlåda använde jag en Marshal 4X12. Jag använde en Shure SM57 som närmikrofon och AKG 414 på lite längre avstånd. Jag rattade till ett ljud i förstärkaren som jag var nöjd med och sedan gick jag in i kontrollrummet, lineade gitarren direkt till mixerbordet och skickade ut den till en RedEye reamp-låda som i sin tur anslöts till SD1an. Jag spelade alltså i kontrollrummet, spelade in den rena linesignalen och spelade samtidigt igenom pedal och förstärkare och spelade in det som kom ur högtalarlådan.

Gitarrigg
Boss SD1
Telecaster

Nu när jag vet att det sättet fungerar så kan jag göra på ett ännu smidigare sätt för resterande gitarrer. Spela in hemma direktlineat till datorn och sedan ta med de rena ljudfilerna till studion och reampa signalen. På så sätt behöver jag inte slösa någon tid i studion på att spela fel.

Förutom inspelning så referenslyssnade jag även lite på den senaste mixen av Farväl. Den börjar bli riktigt nära det slutresultat jag vill ha nu. Bara lite småfix kvar, helt enkelt för att jag vill att allt ska vara perfekt.

Det var väl ungefär det hela. Syster Dyster saknar nu bara synth och sång, sen är den färdig för mix. De övriga låtarna har en bit kvar ännu.

SSL AWS900+

Det blev inte mycket till studioblogg under de två inspelningdagarna som nyss förflutit. Vi var helt enkelt alldeles för effektiva i studion för att bry oss om bloggar och annat.

Jag och Jonas spelade in trummor till fyra nya/nygamla låtar under onsdag och torsdag. Syster Dyster kommer den här gången bli riktigt bra och den låt som troligen blir klar först. Jag vet exakt hur jag vill att den ska vara. Det är bara en fråga om att få till det ljudet.

Blinding Lights är en gammal låt med engelsk text som nu har fått/kommer få ett fräschare arr och en svensk text. Den nya arbetstiteln är Ingen framtid för oss. Musikaliskt har jag ganska stor koll på hur jag vill ha den. Möjligen tar jag in en riktig keyboardist för att spela de bärande pianoslingorna. Texten är däremot inte klar än på ett tag.

Låten med arbetsnamnet Runaway är riktigt gammal skåpmat. Uridén till den, det bärande gitarriffet och ackordföljden är från 2002, tror jag. Den har dock legat i träda länge eftersom jag saknat en vettig melodisk idé, vilket jag nu har. Text saknas fortfarande, men med en fungerande melodi så är det ändå fullt genomförbart. Eftersom det alltid har känts som att det här kan bli en väldigt bra låt så har den alltid skvalpat runt i mitt huvud, så det vore skönt att bli av med den ordentligt.

Tårarna har jag skrivit om många gånger här i bloggen. Den har nästan varit klar flera gånger men aldrig blivit så bra som jag velat. Nu har vi alltså gjort ett nytt försök och idén är att den ska bli mer minimalistisk än tidigare. Det stora problemet har nog varit att det blivit för mycket av det goda hela tiden. Viljan att göra den storslagen har resulterat i en enda röra.

Under dag ett (onsdag) riggade vi upp trumsetet, stämde trummor, satte fram mikrofoner och ställde in ett grymt bra ljud. Det känns som att det är det bästa grundtrumljudet som jag någonsin har haft på någon inspelning. Det ska bli en fröjd, snarare än ett slit, att mixa när alla andra instrument sen är färdiga. Under eftermiddagen spelade vi sedan in trummorna till Syster Dyster och Ingen framtid för oss.

På torsdag var det alltså de två återstående som vi ägnade all tid åt. När det var färdigt passade vi även på att spela in några påläggsgitarrer till den nya mixen av Farväl, som också nämnts tidigare i bloggen. Idén var att de skulle låta ungefär (ljudmässigt alltså, inte spel- eller ackordmässigt) som gitarrerna i introt till Kents ”Saker man ser” från Isola. Med tanke på att de spelade in i en av Europas lyxigaste studion med svindyra mikrofoner och förmodligen ”Martin”-gitarrer så måste jag säga att vi nådde ett väldigt bra resultat. Visst, studion på Högskolan Dalarna som vi var i är absolut en jättebra studio, men den kan inte mäta sig med Galaxy. Framförallt så står sig min väldigt billiga akustiska gitarr troligen väldigt dåligt mot en Martin i 20 000 kronors-klassen. Men som sagt, resultatet kändes helbra. Kan varmt rekommendera en AKG C414 X-LS II som mikrofon för alla som vill ha ett liknande gitarrljud.

Slutmixen av Farväl hoppas jag ska vara klar inom två veckor. Övriga låtar bör vara färdiga innan slutet av augusti.