Det är sällan som jag är sjuk. Det är ännu mer sällan som jag inte går till jobbet på grund av sjukdom. Igår och idag är dock sådana dagar. Jag började känna mig lite krasslig i tisdags men trodde att det skulle gå över. Onsdag morgon var lite sämre men jag trodde ändå att det skulle gå att härda ut. Strax före lunch på onsdag började muskel- och ledvärken komma som signalerar att det är dags för mig att gå hem innan jag får samma rörelseförmåga som en 85-åring med bruten lårbenshals.

Jag gick alltså hem och försökte vila så mycket som möjligt under eftermiddagen och kvällen. Det enda ”vettiga” jag gjorde var att spela in lite gitarr. För ovanlighetens skulle plockade jag fram Stratocastern och kopplade in ett delay. Resultatet blev instant The Edge, så som det oftast lät förr när jag spelade. Med det ljudet  spelade jag in några riktigt kul licks till låten ”Ingen framtid för oss”. Det känns som att den kommer att bli hur bra som helst när jag väl blir färdig med den. I ett anfall av hybris försökte jag mig även på ett slidegitarrparti. Det kändes okej i går, men jag är rädd för att det känns sämre när jag kollar upp det senare idag. Om inte annat så kan det användas som testmaterial för nya Melodyne.

Jag är alltså hemma idag också. Sitter i soffan och mår allmänt kasst. I vanliga fall när jag är sjuk så brukar jag vara helt förstörd och känna väldigt tydligt vad felet är. Nu är det bara som sagt en allmänt kass känsla blandat med huvudvärk, ”konstig” hals och seghet i tankarna. Det känns som att jag inte är så jättesjuk och borde orka göra en del saker, men så fort jag försöker mig på något så rinner alla krafter bara iväg. Irriterande så det räcker. Det enda jag hatar mer än att vara sjuk är att vara sjuk men känna mig frisk så länge som jag inte gör någonting påfrestande. Det får mig att känna mig lat.