Det här med lediga helger är något som jag helt saknat hittills under hösten. Som jag skrev om i ett tidigare inlägg så har jag utöver mitt arbete vid Högskolan Dalarna och drivandet av min enskilda firma även påbörjat Masterstudier vid Örebro Universitet. Som vanligt har höstterminen bjudit på mycket undervisningsjobb under de första veckorna vilket inneburit att merparten av mitt studerande har fått ske på helgerna. Alltså har jag haft något att göra ständigt och inte kunnat släppa jobb och studier överhuvudtaget.

Den här helgen blir det dock en liten förändring. Jag har en del att läsa för masterprogrammet även den här helgen men nästa vecka är desto lugnare på jobbfronten så jag ska försöka hålla mig plugg och jobbfri från och med cirka klockan 16 idag. Vid den tiden kommer nämligen Johan hit. Det ska bli riktigt trevligt att träffa honom. Nu har vi ju setts ovanligt ”ofta” de senaste månaderna. 🙂

Johan kommer säkert blogga en del under helgen men jag håller mig nog mest till Twitter (@synvila) och Gowalla.

April verkar bli en månad med mycket få blogginlägg. Som vid övriga småpauser i mitt skrivande så beror det på att jag inte har tid och/eller lust att göra sådant som det sedan är intressant att blogga om.

Musikskapandet har uteblivit helt sedan påskhelgen, både på grund av tidsbrist och ovilja. Det blir säkert ett litet ryck snart igen, men det är svårt att säga när.

Den nya bloggdesignen som jag nämnt tidigare är mer eller mindre klar men jag vill kolla ett par småsaker med den innan den presenteras. T.ex. skulle jag vilja få till någon enkel hemsida för mitt företags verksamhet också som kan lanseras i samma veva. Men då ställs även frågan om vad mitt företag egentligen ska syssla med i längden. Just nu känns det något diffust.

Uppdateringarna här har uteblivit på sistone. Det beror på att jag först har haft väldigt mycket att göra på jobbet och att jag nu befinner mig i New York. Närmare förklaring om resan kommer vid tillfälle, men tills vidare kan du läsa min och Linns New York-blogg för att se vad vi har för oss på resan.

Som alla bra trilogier så ska min lilla serie om kentkonserten den 27 februari innehålla minst fyra delar. Det här blir alltså den fjärde. Tidigare inlägg i ämnet är följande:

På Annexet så fotade jag och Linn lite. Förutom några lagom dåliga bilder (varav en publicerades i recensionsinlägget) så fick vi även med oss några korta filmsnuttar, bland annat från På drift?. Just den låten utsåg ju jag till den bästa under konserten så därför lade jag upp filmklippet på min youtube igår och tänkte helt enkelt lägga in den här i bloggen idag. Mycket nöje!

För övrigt så fortsätter besökarantalet här att vara stort eftersom jag fortsätter skriva om kent. Du som är ny besökare, ta gärna en titt på sidan i övrigt, lyssna på min musik, och kommentera gärna.

Jag tänkte bara skriva lite kort om varje låt som kent spelade under gårdagens konsert. En mer utförlig recension kommer senare i kväll.

Taxmannen
Ingen av mina favoritlåtar från ”Röd”, men den funkar. Ungefär samma känsla live; ingen favoritlåt men den funkar.

Palace & Main
Den här har jag alltid gillat. Stökigt och rifftungt. Lika bra som alltid.
VinterNoll2
Här någonstans börjar jag tänka att det inte spelar någon roll vilka låtar kent väljer. Det blir bra alldeles oavsett. Hade inte väntat mig Vinternoll2 men det blir fantastiskt bra.
Töntarna
Av de nya låtarna så är det Töntarna som jag tycker funkar bäst live. Här fyller den överdrivna basen i ljudet verkligen en funktion. Hela kroppen skakar av Martins mäktiga synthbasar.
Socker
Det är rätt häftigt att ett albumspår ger ett sådant gensvar hos publiken. Har länge varit en av mina favoritlåtar, ett intryck som stod sig även igår.
Hjärta
Mäktig avslutning med de försvunnas ansikten på skärmen bakom, men låten i sig kändes rätt mjäkig.
Romeo återvänder ensam
”Romeo” ställer till förvirring hos publiken. Det tar länge innan alla hänger med. För mig är det total lycka. Jag älskar den här låten och tycker att den görs riktigt bra.
LSD, någon?
Jag kan aldrig riktigt bestämma mig för vad jag tycker om den här men igår var den riktigt cool.
Musik non stop
Samma som ”LSD”. Väldigt snyggt med de Giger-inspirerade(?) bilderna i bakgrunden.
Idioter
Väldigt bra på skivan, nästan lika bra live. Tyvärr dränktes Röds bästa gitarrslinga i allt annat oväsen.
Svarta linjer
Kvällens stora besvikelse. Min absoluta favoritlåt på Röd faller tyvärr platt live. Den lyfter inte alls när mellanspelet går över i ”Vita linjer”-versen. Riktigt synd.
Saker man ser
Hade jag fått välja så hade det blivit OWC istället men Saker man ser är också en av Isolas allra bästa låtar och den sitter som en sportkeps även live.
FF
Jag lyssnar väldigt sällan på FF men live är den hur cool som helst.
Ingenting
En av de tre bästa låtarna från Tillbaka till Samtiden som jag dock aldrig riktigt gillat live. Igår blev det dock ändring på det. Bra som fan! Sami sliter så hårt så att strängarna flyger i bitar.
Vy från ett luftslott
Remix-versionen som de spelar är ingen favorit hos mig men nu har de fått upp farten såpass att allt golvar mig totalt…
Krossa allt
… utom den här. Felet är mitt eget. Jag har läst de två tidigare setlistorna så nu vet jag att det strax är dags för…
Dom andra
… den totala överkörningen. Jag har hört Dom andra på varenda kentspelning jag varit på men sen de införde uptempo-versionen på förra turnén så fick den nytt liv för mig. Just då känns det inte som att det blir bättre.
På drift?
Bästa låten under hela kvällen! Grym redan på skiva, fantastisk live.
Kärleken väntar
En bra låt men den har spelats samtliga gånger jag sett kent live och den har låtit exakt likadant varje gång. Det räcker nu!!!
Mannen i den vita hatten (16 år senare)
kent kan inte misslyckas med den här, men samtidigt kan den bli mycket mäktigare än vad den var den här gången.

Det var det. Någon sammanfattning eller helhetsbetyg försöker jag mig inte på nu. Det får bli senare.
Tack kent!

(Igår blev det besöksrekord i bloggen. Jag hoppas slå det idag. Om du är ny läsare, titta gärna runt på gamla inlägg, lyssna på min musik etc och kommentera gärna.)

Det är intressant det här med väder. Just nu är jag i Stockholm och ska alldeles strax bege mig till Annexet och lyssna på kent. Sist jag var i Stockholm (tror jag) var i juni 09 när jag var på Stadion och lyssnade på Bruce Springsteen. Ett drygt halvår sedan alltså. Vädermässigt skulle det dock ha kunnat vara igår. Det är någon enstaka plusgrad och iskallt regn just nu. Marken täcks av blöt snö. Snön är det enda som skiljer nu från då.

Är det svensk sommar eller svensk vinter?

Det är som vanligt otroligt hektiska dagar i mitt liv. Efter mitt senaste blogginlägg så tänkte jag faktiskt försöka blogga mera regelbundet men senaste veckan har jag jobbat nästan varenda vaken minut. Det har varit väldigt kul, men vad det är jag gjort på jobbet återkommer jag kanske till i ett senare inlägg.

Just nu är jag i Stockholm. kent startade sin vårturné på torsdagen och i kväll är det dags för mig att bevista spektaklet. Egentligen skulle jag vara här tillsammans med Johan men snön gjorde att SJ ställde in hans tåg. Riktigt jävla värdelöst. Som tur är så åkte Linn med istället så nu ska vi snart ut och flanera i Kungliga Hufvudstaden.

Jag känner mig tyvärr bara halvt laddad inför kvällen. Har inte riktigt hunnit ställa in mig på att det är dags. Troligen blir det jättebra. kent har en tendens att vara helt magiska. Som det hittills verkar så har det strukit ”747” från vårens setlistor vilket skapat smärre storm bland fansen. Jag tycker mest att det var på tiden. Det är en bra låt, men kent har otroligt många bra låtar så det är dags att pensionera den.

Personligen så känner jag att det inte spelar så jättestor roll vilka låtar som väljs av de lite äldre. Däremot vill jag jättegärna ha följande från de senaste skivan ”Röd”.

  • Svarta Linjer” (min första favorit på skivan)
  • Idioter” (förstod storheten med den först senaste månaden)
  • Vals för Satan (din vän pessimisten)” (Redan när jag såg titeln första gången så ville jag älska låten. När jag sedan hörde den så uppfyllde den alla förväntningar.)

Det är de viktigaste för mig. Sedan vore det kul om de spelar ”På Drift?”, ”OWC” och diskoversionen av ”Dom Andra”. Därutöver så litar jag på att det blir fantastiskt alldeles oavsett låtval.

Idag, den 14 februari – Alla Hjärtans Dag – är på sätt och vis en årsdag för min musik och den här bloggen. Det är idag ett år sedan som jag började mixa om Farväl. I och med det så fick jag också ny ”fart” i mitt musikskapande. Jag väljer att sätta fart inom citationstecken eftersom det för mig uppenbarligen inte innebär att något sker snabbt, bara mindre långsamt.

För ett år sedan fanns inte den här bloggen eller mitt Twitter-konto. Aktiviteten på min MySpace var minimal; senaste blogginlägget där var skrivet i december 2007. Sedan råkade det vara så att jag var sysslolös och kände mig kreativ den 14 februari. Därför importerade jag inspelningen av Farväl till Logic och började det mödosamma arbetet med att göra det till en fantastiskt produktion. Mycket blev gjort den dagen och låten tog fart i rätt riktning. Någonstans på någon hårddisk har jag kvar den nermixningen av låten som jag gjorde på kvällen den 14. Skillnaden mellan den och den tidigare releasen som gjorts i december 2007 är gigantiskt. Skillnaden mellan 14 februari och den slutgiltiga versionen är också ganska stor.

Den 28 februari började jag sedan så smått göra mig hörd på internet igen. Jag skaffade ett Twitter-konto och bloggade på MySpace (länk till inlägget) om att jag nu satt fart med musiken igen. Jag hade då även påbörjat arbetet med att göra en ordentlig hemsida för musiken. Tanken var att sidan i sig inte skulle innehålla så mycket utan istället länka in så mycket aktuellt som möjligt från MySpace, Twitter och andra sociala medier. 28 februari lovade jag även att Farväl skulle släppas på den nya hemsidan inom några veckor. Detta visade sig vara en ordentlig felbedömning eftersom hemsidan inte fick styrfart förrän i slutet av sommaren och låten släpptes först 25 oktober, alltså nästan exakt åtta månader efter löftet om att den bara var några veckor bort. Den främsta anledningen till denna fördröjning var att för varje steg mot det bättre som jag tog Farväl så blev jag sugen på att förbättra ännu mer. Allt eftersom så blev jag medveten om låtens och produktionen potential och lärde mig mer och mer hur jag skulle lyfta fram detta. Ur lärosynvinkel så har det varit fantastiskt nyttigt att göra den långa ommixningen.

Om man fortsätter att läsa gamla blogginlägg på MySpace samt mina allra tidigaste tweets så går det att utläsa att musikskapandet fortsatte under våren, men långsamt. Likaså hemsidan blev i små steg bättre. Mycket av det jag ville göra med inbäddat innehåll från andra sidor var sådant som jag inte visste hur jag skulle lösa rent tekniskt. Därför blev själva hemsideprojektet också ett viktigt lärande.

I maj började jag länka till min Twitter från andra källor. Innan dess hade den mest funnits till för att jag skulle kunna experimentera med inbäddat innehåll på hemsidan, vilket jag även fortsatte med under maj. Musikskapandet fortsatte långsamt för att sedan ta mer fart under sommaren. Då bestämde jag mig för att göra en studiosession med Jonas som trummis och se till att lägga ett antal låtgrunder som jag sedan kunde fila vidare på. I samband med detta så bloggade jag vidare på MySpace samtidigt som jag även startade den här bloggen. MySpace-alternativet blev helt enkelt för begränsat i längden och gav alldeles för stora svårigheter när den skulle bäddas in i hemsidan. Inspelningssessionen under sommaren renderade trummor till fyra låtar (Tårarna, Syster Dyster, Ingen framtid för oss och ”Runaway”), nya akustiska gitarrer till Farväl och ett antal blogginlägg.

29 juli dödförklarade jag MySpace-bloggen och började länka hit istället. Tyvärr blev det inte i samband med någon ny låt som jag ursprungligen hoppats men det var roligt alldeles oavsett.

Sommaren fortsatte sedan med mycket semester, lite jobb och lagom mycket musikskapande. Tråkigt nog blev jag inte klar med några av låtarna innan höstterminen började och därefter blev det svårt att hålla farten uppe. Jag har ständigt väldigt mycket att göra på mitt jobb så därför får musicerandet ta ett steg tillbaka under arbetsveckor. Under hösten och vintern har små steg tagits med musiken men nu känner jag att jag är mer igång ingen. Det är fortfarande låtarna från sommaren som jag jobbar med och det kommer jag nog fortsätta med ett tag men under våren bör de så småningom leta sig ut hit. Förhoppningsvis kommer även något annat nytt visa sig här.

Så det var någon sorts sammanfattning. En försenad årskrönika, allmänt dravel med anledning av ”ettårsfirande” eller bara ett inlägg i största allmänhet; välj själv. Eftersom det var så längesedan jag bloggade så känns det skönt att ha fått iväg det här inlägget.

Så var den här, julen. Familjens och barnens högtid. Den enda dagen på året som vi vet exakt hur den kommer vara, från morgon till kväll, och exakt hur för mycket vi kommer att äta. För min del ska två julbord inmundigas.

Jag är ingen speciellt julälskande person. Tvärt om tycker jag mest att det är en enda lång stress fram till själva julafton som sen slutar i att man blir sittandes med en lite tom eftersmak och längtan efter ett slut på vintern. Det hindrar dock inte att jag hoppas att alla har det så bra som möjligt.

Jag hade hoppats att jag som en julklapp till mig själv hade kunnat lägga upp en ny låt här men det sprack tyvärr. De påbörjade blir inte klara som planerat och idén till en ny låt föll (som så ofta annars) på texten.

Men hur som helst, God Jul!

… här kommer skatteåterbäringen.

Eric postade en kommentar där han frågade om skatteåterbäring, så därför passar jag på att skriva lite om det i ett nytt blogginlägg. De flesta får sin skatteåterbäring strax före midsommar eller i augusti, beroende på om de E-deklarerar eller inte. För mig som FA-skattare är det dock lite värre. Jag får mina pengar först i december. Detta innebär i det här fallet i slutet av förra veckan.

Och hur går det med musiken då? Jo tack, inget vidare just nu. Det har inte direkt blivit något nytt gjort sedan jag skrev sist. Visst har jag testat några små textidéer och spelat lite gitarrfigurer, men inget har spelats in och ingen låt är direkt mer klar nu än för en vecka sedan. Istället har jag jobbat på Högskolan mest hela tiden. Det har varit mycket på dagtid och även mycket att fortsätta med på kvällarna så förra veckan jobbade jag i princip från det att jag vaknade tills jag svimmade i säng för att sova 5-6 timmar innan det var dags att jobba igen, varje dag! Nu blir det förhoppningsvis lite lugnare framöver så då kanske det kan bli lite mer musik.

Jag vill även förtydliga att även om jobbet tar oerhört mycket energi och tid, och jag gärna beklagar mig över det nu för tiden, så är jag väldigt nöjd med att ha det jobb jag har. Kan inte tänka mig något annat som jag hellre skulle vilja göra just nu.

Som ni kanske ser så har jag även gjort några små förändringar i designen på bloggen. Egentligen är det bara lite teckensnitt och radavstånd som ändrats men förhoppningsvis ska det ge ett bättre flyt i läsandet av mina inlägg.

Missa inte att Johan vann eniros tävling och fick göra en reklamfilm! Se den här i hans blogg!

För en tid sedan publicerade jag ett inlägg där jag presenterade en tidsplan för när jag skulle ”släppa” de låtar som jag spelade in i somras. Eftersom jag är och alltid har varit en tidsoptimist så gick självklart dessa planer käpprätt åt helvete. Farväl publicerades över två veckor för sent och nu i söndags skulle en ny låt, Syster Dyster var tanken, läggas ut. Det blev dock inget av med det och som det ser ut nu är är nästa ”release” inte något som kommer ske de närmaste dagarna heller.

Varför är det då så här? Den främsta förklaringen är helt enkelt lyxproblemet att jag jobbar alldeles för mycket. Jag har för mycket att göra på mitt jobb och trivs alldeles för bra med det så att jag jobbar ännu mer. När jag väl är hemma och ledig har jag ingen ork att ta itu med musik. Min rädsla är att det här blir mer eller mindre permanent, att jobbet dödar skaparlusten. I så fall är det inget bra jobb i längden. Förhoppningsvis vänder det inom kort.

Jag hoppas fortfarande få ut två låtar till innan årsskiftet, troligen ”Syster Dyster” och ”Tårarna”.

Det är sällan som jag är sjuk. Det är ännu mer sällan som jag inte går till jobbet på grund av sjukdom. Igår och idag är dock sådana dagar. Jag började känna mig lite krasslig i tisdags men trodde att det skulle gå över. Onsdag morgon var lite sämre men jag trodde ändå att det skulle gå att härda ut. Strax före lunch på onsdag började muskel- och ledvärken komma som signalerar att det är dags för mig att gå hem innan jag får samma rörelseförmåga som en 85-åring med bruten lårbenshals.

Jag gick alltså hem och försökte vila så mycket som möjligt under eftermiddagen och kvällen. Det enda ”vettiga” jag gjorde var att spela in lite gitarr. För ovanlighetens skulle plockade jag fram Stratocastern och kopplade in ett delay. Resultatet blev instant The Edge, så som det oftast lät förr när jag spelade. Med det ljudet  spelade jag in några riktigt kul licks till låten ”Ingen framtid för oss”. Det känns som att den kommer att bli hur bra som helst när jag väl blir färdig med den. I ett anfall av hybris försökte jag mig även på ett slidegitarrparti. Det kändes okej i går, men jag är rädd för att det känns sämre när jag kollar upp det senare idag. Om inte annat så kan det användas som testmaterial för nya Melodyne.

Jag är alltså hemma idag också. Sitter i soffan och mår allmänt kasst. I vanliga fall när jag är sjuk så brukar jag vara helt förstörd och känna väldigt tydligt vad felet är. Nu är det bara som sagt en allmänt kass känsla blandat med huvudvärk, ”konstig” hals och seghet i tankarna. Det känns som att jag inte är så jättesjuk och borde orka göra en del saker, men så fort jag försöker mig på något så rinner alla krafter bara iväg. Irriterande så det räcker. Det enda jag hatar mer än att vara sjuk är att vara sjuk men känna mig frisk så länge som jag inte gör någonting påfrestande. Det får mig att känna mig lat.