Therese Bohman har skrivit en bra text i Expressen idag om att det ”Visst finns det en medieelit”. Du bör läsa hela texten.

Dock är det inte texten som helhet som jag tänkte skriva ett inlägg om här.

Man kan ha invändningar mot orden (samtidens favoritsysselsättning), men innebörden satte fingret på något viktigt: Att det fanns – och finns, ännu tydligare i dag – en klyfta i Sverige: mellan stad och land, medelklass och arbetarklass, de som har makt över orden och de som inte har det.

(min kursivering)

Therese sammanfattar perfekt vad jag tycker är det absolut största problemet med det offentliga samtalet idag, framförallt i sociala medier. Vi märker ord och vi tolkar alltid in värsta möjliga i andras ord. Istället för att ge människor vi inte håller med ”the benefit of a doubt” och försöka förstå vad de menar så läser vi deras texter som djävulen läser bibeln.

Så här är en uppmaning till oss alla, även mig själv. Låt oss försöka förstå vad motparten i en diskussion menar. Om vi är osäkra på vad som åsyftas med ett ord eller en fras, låt oss tolka det som bästa möjliga istället för värsta möjliga. Eller fråga skribenten istället för att anta det värsta.

Det är möjligt att människor kan ha andra åsikter än oss själva och ändå inte vara nazister, fascister, diktaturkramande stalinister, etc. etc.