Inför vår andra heldag i LA bestämde vi oss för att våga ge oss ut i trafiken igen. Efter en frukost på det Starbucks som ligger i en galleria som även vårt hotell är hopknutet med så bad vi om att få vår bil framkörd (vi hade den på “valet parking”) och frågade om vägbeskrivning för den bästa vägen till Santa Monica Beach.

Rådet vi fick och följde var att fortsätta nerför “vår” gata Highland Avenue och sedan ta av på den korsande Santa Monica Boulevard och följa den hela vägen till havet.

Vilken otrolig skillnad det var på bilkörningen jämfört med kvällen då vi först åkte in i LA! Nu var vi på en boulevard istället för en motorväg vilket gjorde att tempot var betydligt lägre. Även det faktum att det var dagsljus underlättade otroligt. Det var rent av lite kul att köra bil under den här turen.

Nere vid havet hittade vi Santa Monica Beach och Santa Monica Pier som vi gick ut på. Eftersom det var väldigt varmt så bestämde vi oss fort för att bada så vi köpte handdukar och badskor som komplement till våra medhavda badkläder och gick ner på stranden. Där solade och badade vi i några timmar, vilket var väldigt skönt.

Därefter promenerade vi söderut längs vattenbrynet med siktet inställt på Venice och Venice Beach. Det märktes redan när vi började närma oss att Venice är ett helt annat område än Santa Monica; i Santa Monica verkar det vara “vanliga” människor som hänger medan det i Venice är mer konstnärssjälar.

I Venice åt vi en lätt tacolunch och promenerade runt bland kanalerna som har gett området dess namn.

Därefter lunkade vi tillbaka mot Santa Monica längs strandpromenaden och sista biten även i vattenbrynet när vi spelade in en film som nog alla har sett. Sedan åkte vi tillbaka till hotellet, bytte om och gick ut för att äta.

Vi valde Musso & Frank som restaurang eftersom vi läst att den var något extra som alla borde prova. Vi var dock inte alls så imponerande. Helt okej men inte alls värt priserna. Trevlig personal!