Att byta strängar måste vara något av det tråkigaste som finns att göra med en gitarr. Så är det för mig i alla fall. Jag drar mig alltid in i det längsta och lite till innan jag byter strängar. I förra veckan gick dock den tjocka E-strängen på min Stratocaster av, så nu har jag varit så illa tvungen att få det gjort. Sex stycken nya fräscha strängar sitter nu på och jag undrar som vanligt varför jag inte gjort det för länge sedan.

Medan jag strängade om så började jag fundera på när jag senast gjorde det och kom fram till att när det gäller Stratan så var det här första gången på över två år. Sist jag gjorde det var när jag turnerade med min pappas band Roger Lööfs, våren 2007. Närmare bestämt så satt jag i logen på ”Dagfinns Dancing” i Oslo, någon timme innan min dansbandsdebut. Vad jag kan minnas så var jag inte speciellt nervös innan jag klev ut på scenen. Allt kändes mest spännande och roligt. Efteråt så kändes det som att det hade gått riktigt bra, men ju längre sommaren led och ju fler spelningar vi gjorde, desto mindre bra verkar nog min debut. Men så är det väl alltid när man är ny på något.

Så två år med samma strängar. Helimponerad över att de hållit såpass länge och inte blivit mer slitna än vad de var. Visst, det är hur stor skillnad som helst mellan de två år gamla och de som jag precis satt på, men de gamla var inte helt odugliga trots den höga åldern. Det är troligen det faktum att jag kör märket Elixir, strängar med något sorts mikroöverdrag. ”Coated Strings”. Dyrare än vanliga? Absolut. Har inte samma vackra ursprungston som vanliga strängar? Möjligt, men den ursprungstonen är död efter ett par gigg, men då låter Elixir fortfarande som nya. Strängarna på min akustiska gitarr låter fortfarande nästan som nya trots att det var i februari eller mars som jag strängade om den och sedan dess spelat väldigt mycket på den.

(Elixir och Fender får gärna höra av sig efter det här inlägget och erbjuda mig helspons för resten av livet. :) )

Imorgon kväll tänkte jag att det ska bära av till studion igen, så strängbytet kom väldigt lägligt. Jag ska försöka mig på en helt ny arrangemangsidé på Tårarna. Verkligen en chansning som kan gå åt helvete, men det kommer nog märkas rätt snabbt. Det kommer bli mycket gitarrer och både Stratocaster och Telecaster, vilket innebär att jag även borde stränga om Telen imorgon. Den har fortfarande fabrikssträngarna på och de har jag nött ganska hårt på sedan i julas då jag köpte den. Med största sannolikhet så kommer jag twittra lite grann från studion.

På söndag blir det också inspelning. Då ska Johan hjälpa mig att lägga lite synthar på Syster Dyster så att den kan bli klar någon gång.