Idag har jag passat på att kontrollyssna den senaste versionen av Farväl i studion på jobbet. Jag har jämfört den senaste mixen med en version av densamma som även är mastrad. Måste säga att jag är väldigt nöjd. Mixen är i mitt tycke riktigt bra. Nivå- och frekvensbalansen mellan instrumenten känns jättebra. Enda problemet med den är att den är lite ”honkig”. Lite mycket mellanregister, lite för lite bas.

Därav alltså lite mastering. Jag har EQat bort lite mellanregister och knuffat på basen lite. Dessutom har jag förstärkt lite av den allra högsta diskanten för ett mer skimrande ljud. Dessutom har jag komprimerat/limiterat mastern en del. Stor dynamik är vackert, men man måste ta hänsyn till alla möjliga anläggningar och situationer som slutprodukten kan tänkas att lyssnas i. I en bil, på cykeln med iPod eller i köket samtidigt som man steker bacon är det direkt dumt med allt för stor dynamik. Antingen hörs inte verserna alls, eller så skruvar lyssnaren upp volymen så mycket att h*n blir döv i senare partier. Alltså komprimering/limitering.

Jag är alltså mycket nöjd med slutresultatet. Mixen känns väldigt bra och masteringen fixade sluttouchen perfekt. Allt är klart för att jag ska kunna hålla tidsplanen och lägga ut Farväl här på söndag. Dock tänker jag ändå skjuta upp ”släppet” till måndag. Detta för att jag ska till Göteborg och ha det lugnt och skönt i helgen och då vill jag inte alls bry mig om låten. Så någon gång under måndagen, efter att jag ältat den några gånger till, så kommer Farväl upp i Podcasten.