Nu har jag äntligen haft en lite kreativ helg. Egentligen var det tänkt att jag skulle ha ägnat mig åt en massa webbprogrammerande men istället så har gitarren blivit välanvänd. En liten melodi som har flutit runt i mitt huvud sedan hösten 07 utan att hitta sitt sammanhang har nu börjat utkristallisera sig till en riktigt bra låt. Allt utom sångmelodin har ändrats av och till många gånger och nu har jag fastnat för ett ganska sparsmakat arrangemang med trummor, diskreta keyboards, en kompgitarr och en väldigt ”laid back” sologitarr. Arbetsnamnet på låten är Midnatt.

Jag tror mig vara ganska säker på hur alla instrumentalinsatser i den ska låta så nu ska jag ”bara” skriva klart texten, spela in gitarrerna ordentligt och fixa en bra sångtagning. Rutinerade läsare vet att det är just det där med att ”bara” skriva text som tar allra längst tid för mig, så jag tänker absolut inte lova något om när den färdiga låten ser dagens ljus.

Ett allmänt tips: Se till att utrustningen i era hemstudios/projektstudion är ordentligt jordad. Det låter som en så självklar grej som sägs så ofta men som man ändå sen ignorerar. Jag har själv till stor del ignorerat det men märkte nu under helgen varför det är jävligt vettigt att försöka fixa till.

Jag bor i en ganska typisk inte allt för nybyggd hyresrätt. Det innebär bland annat att alla vägguttag utom de i köket är ojordade. Jag använder ett av lägenhetens två sovrum som hemstudio. Där inne saknas alltså jordade uttag. Jag har funderat massor av gånger på att be värden fixa ett jordat uttag åt mig, men ständigt skjutit upp det. Det kommer ta tid och säkert bli dyrt och dessutom har jag inga problem med brum (trodde jag), så därför blir det inte av.

Samtliga mina elgitarrer har single coil-mikrofoner, ökända för att vara störningskänsliga och lagom brummiga. Jag har helt klart reagerat på att det är betydligt värre i lägenheten än någon annan stans men hela tiden trott att det helt enkelt inneburit att det varit mycket störningar som flugit runt. Inför helgens inspelning försökte jag mig dock på en chansning. Gitarrförstärkaren skulle placeras i vardagsrummet för inspelningen, vilket därmed placerade den något närmre köket än vad den brukar. Därför köpte jag en lång jordad förlängningssladd och kopplade med hjälp av den in gitarrförstärkaren till ett av de jordade uttagen i köket.

Resultat? Nästan brum och störningsfri single coil-gitarr.

Värt att tänka på.

Jodå, det blev liiiite inspelat idag också. Planerna på att spela in både mer sång och akustisk gitarr under dagen innan Linn kom hem gick fetbort eftersom någon av grannarna fick för sig att lyssna på vad jag antar var Rix FM på en ljudtrycksnivå som en meter framför högtalarna bör ha tangerat 110dB(leq). Det var helt sjukt hur starkt det var inne hos mig också. Men skitsamma, jag är inte den som är lättstörd. Det är bra med grannar som låter för då kan inte de heller klaga på mig när jag kopplar in gitarren.

Hursomhelst, under dagen fick alltså inspelningarna vila lite men nu under kvällen har jag precis sjungit några stämmor till Farväl och fixat och trixat med dem så att de ligger snyggt i resten av låten. Det är rätt troligt att alla inspelningar till den är klar nu och att den bara ska mixas klart.

Lite utrustningsromantik då. När jag spelar in sång så använder jag en AKG C414-XLS-mikrofon med tillhörande puffskydd och ett SE Electronix Reflexion Filter. Mikrofonen kopplas sedan in i mitt Presonus Firebox-ljudkort och in i Logic. Väl inne i Logic så använder jag oftast någon kompressor och eq från Focusrite Liquid Mix. Mestadels blir det en kompressor som emulerar LA2 eller 1176 och eq som emulerar den i ett SSL 9K-mixerbord.

Produktiviteten i hemstudion sjunker för varje dag. Idag känns det som att jag inte fått särskilt mycket gjort, men det som har blivit gjort har varit desto viktigare. Det första och viktigaste var att jag lyssnade igenom sångtagningarna från gårdagens session, klippte ut de bästa bitarna och satte samman ett fullständigt sångspår för Tårarna. Förutom det så spelade jag även in ett antal stämmor till just Tårarna.

Idag var sista dagen för den här gången som jag var gräsänkling hela dagen så i morgon blir det inte så mycket tid över för inspelning. Ska försöka hinna med några stämmor till på Tårarna och möjligen (men inte troligen) akustisk gitarr till Ingen framtid för oss. Mixande och trixande med låtarna kommer självklart fortsätta även fast det inte blir några heldagar som jag ägnar åt inspelning den närmsta tiden. Jag ska dock försöka att få något gjort ett par gånger i veckan och se till att rapportera här, som en sorts kombinerad morot och piska för mig själv.

Det här blir ett lite försenat blogginlägg om lördagens inspelningar. Gitarr och sång stod på agendan. I går var Telecastern utbytt mot Stratocastern och som distpedal hade jag valt Boss SD1, min gamla favorit. Målet var att spela in samma gitarrslingor som under dag 1 så att jag sedan kan använda Strata-inspelningen för den ena och Tele-inspelningen för den andra. Jag tycker absolut att jag nådde målet så jag hann dessutom spela in några ackordgitarrer som ska användas som rytmiskt element i låten.

Sången som skulle spelas in var till Tårarna. I stunden kändes den riktigt bra. Totalt gjorde jag fyra genomsjungningar av låten som jag sedan kan välja och vraka ur. Tyvärr tycker jag alltid att det är svårt att lite på sitt eget omdöme om just egna sångtagningar direkt efter att de spelats in. Därför måste jag ta en ny kritisk lyssning idag och se om jag är lika nöjd. Om inte så får jag helt enkelt sjunga igenom Tårarna ett par varv till.

Idag är det riktigt fint väder ute så just nu vill jag inte stänga in mig och spela in, så vi får se hur mycket jag hinner med. Hursomhelst så är förhoppningen att hinna med akustiska gitarrer till Ingen framtid för oss samt sång till Syster Dyster.

Nano Head och mikrofoner

Se där, det blev en liten inspelning gjord idag! Nu är någon sort grund till gitarrerna på ”Ingen framtid för oss” klar. 2 stycken gitarrer som spelar mestadels single string-figurer. I nu läget är båda gitarrerna min Telecaster genom Electro Harmonix Nano Muff (jag har tidigare skrivit om den här), Line6 Echo Park och ZVex Nano Head. Troligen kommer jag byta ut den ena mot en Stratocaster genom någon annan distpedal för att få lite variation på klangen. Det får dock med största sannolikhet vänta tills i morgon för nu måste jag laga middag och efter det är det nog för sent för att spela in vrålande distgitarrer i en lägenhet.

Telecaster

Idag, den 14 februari – Alla Hjärtans Dag – är på sätt och vis en årsdag för min musik och den här bloggen. Det är idag ett år sedan som jag började mixa om Farväl. I och med det så fick jag också ny ”fart” i mitt musikskapande. Jag väljer att sätta fart inom citationstecken eftersom det för mig uppenbarligen inte innebär att något sker snabbt, bara mindre långsamt.

För ett år sedan fanns inte den här bloggen eller mitt Twitter-konto. Aktiviteten på min MySpace var minimal; senaste blogginlägget där var skrivet i december 2007. Sedan råkade det vara så att jag var sysslolös och kände mig kreativ den 14 februari. Därför importerade jag inspelningen av Farväl till Logic och började det mödosamma arbetet med att göra det till en fantastiskt produktion. Mycket blev gjort den dagen och låten tog fart i rätt riktning. Någonstans på någon hårddisk har jag kvar den nermixningen av låten som jag gjorde på kvällen den 14. Skillnaden mellan den och den tidigare releasen som gjorts i december 2007 är gigantiskt. Skillnaden mellan 14 februari och den slutgiltiga versionen är också ganska stor.

Den 28 februari började jag sedan så smått göra mig hörd på internet igen. Jag skaffade ett Twitter-konto och bloggade på MySpace (länk till inlägget) om att jag nu satt fart med musiken igen. Jag hade då även påbörjat arbetet med att göra en ordentlig hemsida för musiken. Tanken var att sidan i sig inte skulle innehålla så mycket utan istället länka in så mycket aktuellt som möjligt från MySpace, Twitter och andra sociala medier. 28 februari lovade jag även att Farväl skulle släppas på den nya hemsidan inom några veckor. Detta visade sig vara en ordentlig felbedömning eftersom hemsidan inte fick styrfart förrän i slutet av sommaren och låten släpptes först 25 oktober, alltså nästan exakt åtta månader efter löftet om att den bara var några veckor bort. Den främsta anledningen till denna fördröjning var att för varje steg mot det bättre som jag tog Farväl så blev jag sugen på att förbättra ännu mer. Allt eftersom så blev jag medveten om låtens och produktionen potential och lärde mig mer och mer hur jag skulle lyfta fram detta. Ur lärosynvinkel så har det varit fantastiskt nyttigt att göra den långa ommixningen.

Om man fortsätter att läsa gamla blogginlägg på MySpace samt mina allra tidigaste tweets så går det att utläsa att musikskapandet fortsatte under våren, men långsamt. Likaså hemsidan blev i små steg bättre. Mycket av det jag ville göra med inbäddat innehåll från andra sidor var sådant som jag inte visste hur jag skulle lösa rent tekniskt. Därför blev själva hemsideprojektet också ett viktigt lärande.

I maj började jag länka till min Twitter från andra källor. Innan dess hade den mest funnits till för att jag skulle kunna experimentera med inbäddat innehåll på hemsidan, vilket jag även fortsatte med under maj. Musikskapandet fortsatte långsamt för att sedan ta mer fart under sommaren. Då bestämde jag mig för att göra en studiosession med Jonas som trummis och se till att lägga ett antal låtgrunder som jag sedan kunde fila vidare på. I samband med detta så bloggade jag vidare på MySpace samtidigt som jag även startade den här bloggen. MySpace-alternativet blev helt enkelt för begränsat i längden och gav alldeles för stora svårigheter när den skulle bäddas in i hemsidan. Inspelningssessionen under sommaren renderade trummor till fyra låtar (Tårarna, Syster Dyster, Ingen framtid för oss och ”Runaway”), nya akustiska gitarrer till Farväl och ett antal blogginlägg.

29 juli dödförklarade jag MySpace-bloggen och började länka hit istället. Tyvärr blev det inte i samband med någon ny låt som jag ursprungligen hoppats men det var roligt alldeles oavsett.

Sommaren fortsatte sedan med mycket semester, lite jobb och lagom mycket musikskapande. Tråkigt nog blev jag inte klar med några av låtarna innan höstterminen började och därefter blev det svårt att hålla farten uppe. Jag har ständigt väldigt mycket att göra på mitt jobb så därför får musicerandet ta ett steg tillbaka under arbetsveckor. Under hösten och vintern har små steg tagits med musiken men nu känner jag att jag är mer igång ingen. Det är fortfarande låtarna från sommaren som jag jobbar med och det kommer jag nog fortsätta med ett tag men under våren bör de så småningom leta sig ut hit. Förhoppningsvis kommer även något annat nytt visa sig här.

Så det var någon sorts sammanfattning. En försenad årskrönika, allmänt dravel med anledning av ”ettårsfirande” eller bara ett inlägg i största allmänhet; välj själv. Eftersom det var så längesedan jag bloggade så känns det skönt att ha fått iväg det här inlägget.

Idag har det varit en produktiv dag på musikfronten. Med Linn som tekniker har jag spelat in sången till Syster Dyster. I nuläget är vi lite osäkra på om allt blev bra eller inte, så det är möjligt att något görs om längre fram. Nu behöver dock öronen rensas innan sådana beslut tas. Oavsett så är jag helt övertygad om att låten verkligen kommer att nå sin fulla potential den här gången, till skillnad från den förra inspelningen av den som jag släppt på nätet (och numera tagit bort).

Det är kul när jag får användning för alla prylar som jag köper. Idag har min 414-mikrofon och mitt Reflexion Filter kommit väl till pass. Reflexion Filter är en fantastisk uppfinning som gör att inspelningar kan bli ganska bra även i en taskig hemakustik. Även Monitor Station har använts ordentligt. Den i mitt tycke mest underskattade delen av ett mixerbord är tveklöst monitorsektionen. Att enkelt kunna bussa olika mixar till olika destinationer är fantastiskt men när mixerborden har plockats i bitar och säljs separat till hemstudioentusiaster så glöms den biten lätt bort. Mitt tips är alltså att alla i såväl hemstudios som projektstudios bör skaffa en monitorsektion. De två jag känner till och har mer eller mindre erfarenhet av är ”Presonus Monitor Station” och ”Mackie Big Knob”. De har lite olika funktioner och möjligheter, så det är bara att kolla vilken som passar dig bäst.

Monitorstation
Alpha Track
AKG C414

Det är sällan som jag är sjuk. Det är ännu mer sällan som jag inte går till jobbet på grund av sjukdom. Igår och idag är dock sådana dagar. Jag började känna mig lite krasslig i tisdags men trodde att det skulle gå över. Onsdag morgon var lite sämre men jag trodde ändå att det skulle gå att härda ut. Strax före lunch på onsdag började muskel- och ledvärken komma som signalerar att det är dags för mig att gå hem innan jag får samma rörelseförmåga som en 85-åring med bruten lårbenshals.

Jag gick alltså hem och försökte vila så mycket som möjligt under eftermiddagen och kvällen. Det enda ”vettiga” jag gjorde var att spela in lite gitarr. För ovanlighetens skulle plockade jag fram Stratocastern och kopplade in ett delay. Resultatet blev instant The Edge, så som det oftast lät förr när jag spelade. Med det ljudet  spelade jag in några riktigt kul licks till låten ”Ingen framtid för oss”. Det känns som att den kommer att bli hur bra som helst när jag väl blir färdig med den. I ett anfall av hybris försökte jag mig även på ett slidegitarrparti. Det kändes okej i går, men jag är rädd för att det känns sämre när jag kollar upp det senare idag. Om inte annat så kan det användas som testmaterial för nya Melodyne.

Jag är alltså hemma idag också. Sitter i soffan och mår allmänt kasst. I vanliga fall när jag är sjuk så brukar jag vara helt förstörd och känna väldigt tydligt vad felet är. Nu är det bara som sagt en allmänt kass känsla blandat med huvudvärk, ”konstig” hals och seghet i tankarna. Det känns som att jag inte är så jättesjuk och borde orka göra en del saker, men så fort jag försöker mig på något så rinner alla krafter bara iväg. Irriterande så det räcker. Det enda jag hatar mer än att vara sjuk är att vara sjuk men känna mig frisk så länge som jag inte gör någonting påfrestande. Det får mig att känna mig lat.

Den som följer bloggen märker att den nya musiken som jag utlovat inte dykt upp än. Problemet är helt enkelt tidsbrist. Jag vill verkligen vara genomnöjd med det jag gör nu innan jag offentliggör det och därmed så behöver jag ha gott om tid vid varje moment (inspelning, mixning etc), vilket jag inte har. Det lilla jag hinner göra blir dock väldigt bra.

Huvudanledningen till att den nya mixen av Farväl fortfarande inte offentliggjorts är att för varje liten ommixning jag gör så blir den bara bättre och bättre och därmed strävar jag efter ännu bättre. Den låter i nuläget betydligt bättre och mer ”färdig” än den gamla versionen men jag jagar ännu lite mer perfektion innan jag är nöjd.

Det positiva med att jag ständigt blir missnöjd med det nuvarande och gör om är att det är ett tecken på att jag blir bättre och bättre, både som låtskrivare, producent och mixtekniker. Det är väldigt trevligt. Det som känns som en helgjuten mix idag kommer om en månad inte alls kännas lika bra. Men någon gång måste jag också säga stopp och vara nöjd, börja på en ny låt istället för att kämpa vidare med samma gamla. Så får det nog snart bli med just Farväl. Jag har ju ändå fyra andra låtar under inspelning. De behöver också få lite tid snart.

Har precis suttit och lyssnat och småmixat lite med det som är inspelat till Syster Dyster och måste säga att det känns rätt bra. Bara jag får tid att lägga sång snart så kan jag börja mixa den på allvar och förhoppningsvis få ett riktigt bra resultat.

Igår var jag i studion igen. Målet var att göra om och göra klart alla gitarrer till Tårarna, en låt som verkligen varit svår att få till arrangemangsmässigt. Den senaste idén är att helt basera den på gitarr, framförallt elgitarr. En enkel kompgitarr, några akustiska utfyllnadsgitarrer och två stycken leadgitarrer som spelas stämmor, alternerar melodier mellan sig etc. Lite som arret till Eagles ”Hotel California”. (Så vitt jag vet finns inga musikaliska likheter mellan Tårarna och Hotel California.) (Jag får ser om jag även vågar mig på lite Eagles-aktiga sångstämmor på den. Det blir i så fall vid ett senare tillfälle.)

De akustiska gitarrerna är jag (förhoppningsvis) klar med sedan tidigare. Därför var det bara elgitarr som stod på agendan igår. Riggen var ungefär den samma som tidigare. ZVex Nano Head-förstärkare till en Marshall 4×12-låda samt en Boss SD1-distpedal. Därutöver så använde jag även min gamla Boss ME50-multieffekt (för lite chorus och reverb till kompgitarren). Det som var extra kul var att jag även fick användning för min hembyggda fuzz-pedal, ”The Buzz Fuzz”. Det var många år sedan jag byggde den som en del i ett studentarbete på Musikhögskolan Ingesund. Hittills har jag dock inte fått med den på någon inspelning eftersom jag inte tyckt att soundet passat. Men igår gjorde den alltså debut. Statocaster-leadgitarren kördes genom den istället för SD1:an. (”The Buzz Fuzz” låter som en typisk ”Fuzz Face”-klon.)

Jag är verkligen ingen gitarrhjälte så det blev mycket krångel innan de båda gitarrsolona satt där de skulle, men tillslut blev jag nöjd. Nu börjar det verkligen kännas som att det här kommer att bli en riktigt bra låt. Imorgon blir det mer inspelningar. Då ska Johan hjälpa mig med lite synthar till Syster Dyster.

För några dagar sedan lovade jag (på min twitter, http://twitter.com/synvila) att jag skulle blogga lite om gitarrinspelningen i helgen. Det har inte blivit av hittills, men nu tänkte jag passa på.

Jag har alltså spelat in lite gitarrer på de låtar som jag och Jonas lade trumgrunderna till härom veckan. Den här gången var jag själv i studion vilket visade sig fungera bra för elgitarr och sämre för akustiska gitarr. Följaktligen blev Syster Dyster mer eller mindre klar eftersom det mest var elgitarr som skulle spelas in på den och jag dessutom visste vad jag skulle spela. Jag gjorde även ett försök med Tårarna, men till den har jag inte riktigt lika klart för mig vad jag ska spela, så det blev nog inte helgjutet. Det blir definitivt något/några fler inspelningstillfällen för gitarr innan jag är klar.

Den akusiska gitarren var min trogna, billiga Easttone som spelades in genom en AKG C414XLII-mikrofon. Problemet var att springa fram och tillbaka mellan inspelningsrum och kontrollrum, ställa en godtagbar lyssning och komma in i rätt ”feeling”. Slutresultatet blev alltså sådär. Några akustiska gitarrer till Syster Dyster är dock klara och troligen räcker det med dem på den låten.

Elgitarrerna gick alltså desto bättre och där hade jag ett mycket bättre arbetssätt. Jag började med att koppla in gitarren (min Telecaster) till en Boss SD1-distpedal och vidare till min ZVex Nano Head-förstärkare. Som högtalarlåda använde jag en Marshal 4X12. Jag använde en Shure SM57 som närmikrofon och AKG 414 på lite längre avstånd. Jag rattade till ett ljud i förstärkaren som jag var nöjd med och sedan gick jag in i kontrollrummet, lineade gitarren direkt till mixerbordet och skickade ut den till en RedEye reamp-låda som i sin tur anslöts till SD1an. Jag spelade alltså i kontrollrummet, spelade in den rena linesignalen och spelade samtidigt igenom pedal och förstärkare och spelade in det som kom ur högtalarlådan.

Gitarrigg
Boss SD1
Telecaster

Nu när jag vet att det sättet fungerar så kan jag göra på ett ännu smidigare sätt för resterande gitarrer. Spela in hemma direktlineat till datorn och sedan ta med de rena ljudfilerna till studion och reampa signalen. På så sätt behöver jag inte slösa någon tid i studion på att spela fel.

Förutom inspelning så referenslyssnade jag även lite på den senaste mixen av Farväl. Den börjar bli riktigt nära det slutresultat jag vill ha nu. Bara lite småfix kvar, helt enkelt för att jag vill att allt ska vara perfekt.

Det var väl ungefär det hela. Syster Dyster saknar nu bara synth och sång, sen är den färdig för mix. De övriga låtarna har en bit kvar ännu.

SSL AWS900+

Det blev inte mycket till studioblogg under de två inspelningdagarna som nyss förflutit. Vi var helt enkelt alldeles för effektiva i studion för att bry oss om bloggar och annat.

Jag och Jonas spelade in trummor till fyra nya/nygamla låtar under onsdag och torsdag. Syster Dyster kommer den här gången bli riktigt bra och den låt som troligen blir klar först. Jag vet exakt hur jag vill att den ska vara. Det är bara en fråga om att få till det ljudet.

Blinding Lights är en gammal låt med engelsk text som nu har fått/kommer få ett fräschare arr och en svensk text. Den nya arbetstiteln är Ingen framtid för oss. Musikaliskt har jag ganska stor koll på hur jag vill ha den. Möjligen tar jag in en riktig keyboardist för att spela de bärande pianoslingorna. Texten är däremot inte klar än på ett tag.

Låten med arbetsnamnet Runaway är riktigt gammal skåpmat. Uridén till den, det bärande gitarriffet och ackordföljden är från 2002, tror jag. Den har dock legat i träda länge eftersom jag saknat en vettig melodisk idé, vilket jag nu har. Text saknas fortfarande, men med en fungerande melodi så är det ändå fullt genomförbart. Eftersom det alltid har känts som att det här kan bli en väldigt bra låt så har den alltid skvalpat runt i mitt huvud, så det vore skönt att bli av med den ordentligt.

Tårarna har jag skrivit om många gånger här i bloggen. Den har nästan varit klar flera gånger men aldrig blivit så bra som jag velat. Nu har vi alltså gjort ett nytt försök och idén är att den ska bli mer minimalistisk än tidigare. Det stora problemet har nog varit att det blivit för mycket av det goda hela tiden. Viljan att göra den storslagen har resulterat i en enda röra.

Under dag ett (onsdag) riggade vi upp trumsetet, stämde trummor, satte fram mikrofoner och ställde in ett grymt bra ljud. Det känns som att det är det bästa grundtrumljudet som jag någonsin har haft på någon inspelning. Det ska bli en fröjd, snarare än ett slit, att mixa när alla andra instrument sen är färdiga. Under eftermiddagen spelade vi sedan in trummorna till Syster Dyster och Ingen framtid för oss.

På torsdag var det alltså de två återstående som vi ägnade all tid åt. När det var färdigt passade vi även på att spela in några påläggsgitarrer till den nya mixen av Farväl, som också nämnts tidigare i bloggen. Idén var att de skulle låta ungefär (ljudmässigt alltså, inte spel- eller ackordmässigt) som gitarrerna i introt till Kents ”Saker man ser” från Isola. Med tanke på att de spelade in i en av Europas lyxigaste studion med svindyra mikrofoner och förmodligen ”Martin”-gitarrer så måste jag säga att vi nådde ett väldigt bra resultat. Visst, studion på Högskolan Dalarna som vi var i är absolut en jättebra studio, men den kan inte mäta sig med Galaxy. Framförallt så står sig min väldigt billiga akustiska gitarr troligen väldigt dåligt mot en Martin i 20 000 kronors-klassen. Men som sagt, resultatet kändes helbra. Kan varmt rekommendera en AKG C414 X-LS II som mikrofon för alla som vill ha ett liknande gitarrljud.

Slutmixen av Farväl hoppas jag ska vara klar inom två veckor. Övriga låtar bör vara färdiga innan slutet av augusti.