Från och med nu kommer det bli lite förändringar i hur mitt Twitter-konto @synvila används. Fram till idag har detta fyllts med en salig blandning av inlägg skrivna av mig och inlänkning av länkar från nya blogginlägg, nyheter på MySpace, YouTube etc. Det har gjort att kontot hållits ganska levande men samtidigt också skapat ett rörigt innehåll.

Ni som följer denna blogg och är någorlunda nördiga använder troligen redan en RSS-läsare för att hålla er uppdaterade, så vida ni inte istället vill surfa in lite då och då och kolla manuellt. För den oinsatte, RSS-läsare och RSS är enkelt uttryckt ett sätt att i ett läsarprogram kunna se direkt när en blogg eller liknande uppdaterar. Du som bloggläsare behöver inte själv surfa in och kolla utan det gör bloggen och RSS-läsarprogrammet själva.

Ett väldigt enkelt sätt att hålla sig uppdaterad om nyheter på den här sidan utan att själv surfa in på den titt som tätt har alltså varit att följa @synvila på Twitter. Därmed har du direkt sett när något nytt innehåll har lagts till. Detta kommer nu att ändras. @synvila kommer ”bara” innehålla sådant som jag skriver manuellt. Detta kan helt klart vara länkar till inlägg från bloggen, men allt har filtrerats genom mig som mänskligt filter.

Varför denna förändring? Det var på Sam Browns tumblelog som jag för första gången läste idén att inte fylla ens privata Twitter-konto med autogenererat innehåll om nyheter i ens blogg (här är Browns inlägg i frågan). Hans motivering var att den som är intresserad av att följa alla blogguppdateringar redan gör detta via RSS. Jag håller inte riktigt med eftersom jag vet att en väldigt stor andel av internets befolkning inte har någon aning om vad RSS är. Hur som helst så fick hans inlägg mina kugghjul att snurra. Allt sedan dess har jag titt som tätt tänkt på detta när jag gått igenom en välfylld twitter-tidslinje där väldigt mycket av innehållet är sådant som jag redan läst via RSS och mycket riktigt så irriterar detta mig. Ett flertal twitterkonton har jag ”avföljt” helt enkelt för att innehållet till alldeles för stor del av en upprepning av ägarens bloggnyheter.

Så i samband med flytten till henrikcarlsson.se så bestämde jag mig för att göra slag i saken och själv börja fasa ut det autogenererade innehållet på min twitter. Som jag skrev ovan så håller jag inte med Brown om att alla som är intresserade redan prenumererar på ens sida via RSS. Den återkommande läsaren på den här bloggen är säkert nördigare än genomsnittet, men ändå inte garanterat en RSS-användare. Därför ville jag inte förstöra möjligheten att använda Twitter för detta. Så istället för att helt sluta skicka autogenererade länkar till Twitter så startade jag istället ett nytt konto – @synvila_rss.

@synvila kommer alltså användas ”enbart” som mitt privata Twitter-konto där alla tweet är skrivna av mig. Som sagt kan det även komma att innehålla länkar till bloggen, men inte till allt som skrivs här. @synvila_rss kommer vara raka motsatsen. Enbart autogenererat innehåll i form av länkar till nya inlägg här i bloggen, på MySpace, YouTube och alla andra ställen på nätet där jag är närvarande. Du väljer då själv vilket av dessa konton du vill följa, eller om du vill följa båda eller om inget intresserar dig.

Lustigt nog så registrerade jag detta nya konto häromdagen innan en tur till Arvika och nu på hemvägen till Falun idag så lyssnade jag på en podcast som också pratade om detta. Det var ExplicitWeb som pratade om våndan över twitterkonton som blandar hysteriskt mellan mänskligt och automatiskt genererat innehåll. Prenumerera gärna på ExplicitWeb via iTunes, det är en bra podcast.

När du läser det här blogginlägget så är mitt domänbyte slutligen genomfört. kalkyl.nu har bytts ut mot henrikcarlsson.se. Dessutom, som du ser, så har även utseendet på hela sidan ändrats.

Till att börja med, domänbytet. kalkyl.nu kommer finnas kvar i min ägo. Under cirka en vecka kommer sidan existera parallellt på både kalkyl.nu och henrikcarlsson.se. Därefter kommer kalkyl.nu att ändras till att visa en statisk sida som i princip kommer vara en sammanfattning av det här inlägget samt en länk till henrikcarlsson.se. Denna statiska sida kommer få finnas några veckor och därefter kommer kalkyl.nu att helt enkelt användas som direktlänk till Musiken-kategorin här.

Du som läser den här sidan via någon RSS-läsare har nog räknat ut att RSS-feeden också kommer ändras. (Om du inte alls förstår vad jag pratar om nu så kan du med gott samvete hoppa över det här stycket.) För att ”framtidssäkra” mina feeds lite så har jag passat på att skaffa ett feedburner-konto. Via de feedadresser som detta genererar så kan du alltid se de senaste nyheterna från mig. Om mitt domännamn skulle ändras någon gång i framtiden (inte troligt) så kommer feedburner-länkarna att pekas om så att du som läsare inte behöver göra något alls. Följande feedburner-länkar gäller:

Slutligen angående designen. Den är alltså helt ny för idag. Jag har jobbat med den av och till under någon månad, till allra största delen under Mac OS X med Safari och Firefox. Därutöver har jag testat den en hel del i webbläsarna Chrome ochOpera. Designen har även provkört lite i Internet Explorer 8, så allt borde fungera där också utan problem. Internet Explorer 7 och 6 har jag inte testkört den i lika noggrant, men de tester jag gjort tyder på att det fungerar.

Allt ser inte likadant ut i de olika webbläsarna och det är inte heller meningen. Grundkonceptet för designen ska ”funka” i alla webbläsare och allt innehåll ska gå att tillgodogöra sig, oavsett om du använder en gammal eller ny läsare. Vissa saker i designen ändras något på smartphones (iPhone/Android) för att bättre utnyttja för och nackdelarna med dessa.

Detta är ännu inte en färdig design. Småsaker kommer kontinuerligt uppdateras och förbättras för att öka upplevelsen i olika webbläsare och framförallt så kommer JavaScript-funktioner läggas till successivt för att snabba upp läsupplevelsen. Om det är något i designen som du tycker ser konstigt ut, eller fel, eller om du ser stora skillnader mellan två webbläsare som inte verkar rätt, tveka inte att lämna dina synpunkter. Det kan vara som en kommentar till det här inlägget, som ett mail till mig eller vad du vill.

Hoppas att du ska gilla henrikcarlsson.se.

Nu är det dags för det utlovade längre inlägget om lördagen på Arvikafestivalen. Precis som på fredagen så var min närvaro ytterst sporadisk. Jag dök upp på festivalområdet först strax efter 21 och hörde då först Volbeat. De var ganska bra men blev oerhört tjatiga nästan direkt. Allt med Volbeat låter tyvärr likadant, undantaget den lysande covern ”I only wanna be with you” Tre låtar räcker gott och väl.

När vi tröttnade på Volbeat blev det en liten tur på området med Linn och hennes syster Julia. Därefter gick jag och Linn till öltältet för att träffa Johan och Ida. Där blev vi kvar ganska länge. På avstånd hörde vi Teddybears och konstaterade att dessa var riktigt tråkiga. Först när det var dags för Babyshambles att börja spela på Vintergatan så lyfte vi på våra arslen.

Spontant så var Babyshambles inte så dåliga som jag fruktat, men långt ifrån bra. Som Linns pappa säger så finns det tre kriterier för att musik ska vara bra.

  1. In time
  2. In tune
  3. With feeling

Tre fjärdedelar av Babyshambles fixar ”in time” och ”in tune” hyfsat bra men Pete Doherty är ju helt ute och cyklar. Han sluddrar och slirar, verkar helt ointresserad, spelar taskigt och sjunger uselt. Visst är låtarna stundtals charmiga, men det är inte svårt att i valfri halvstor stad hitta ett flertal band som är bättre. Det är bara att vända sig till Studiefrämjandet eller något annat studieförbund och be att få en lista över deras band. Bra för att vara ett demoband men uruselt för att vara ett band som är värt en plats på Vintergatan. Som tur är så är det en väldigt liten publik som bevistar spektaklet.

Johan bloggade också lite om sista dagen på Arvikafestivalen. Här är en länk.

Det här är ett något nördigt blogginlägg. (Det är väl i och för sig nästan samtliga mina inlägg.) För att du ska kunna tillgodogöra dig det ordentligt så bör du nog ha en grundläggande uppfattning om vad Gnu General Public Licence (GPL), ”Copyleft” och Free Software/Open Source innebär. Jag ska dock försöka att löpande förklara dessa begrepp något.

Eftersom det varit Arvikafestival (läs mera under Arvikafestival-taggen) så har jag inte varit så närvarande på internet som jag brukar de senaste dagarna. Därför hade jag fram tills igår kväll helt missat att det uppstått en strid i WordPress-världen. Denna strid har börjat kring huruvida WordPress-temat Thesis måste licensieras som GPL eller inte.

En av grundbultarna i GPL är att mjukvara med denna licens som distribueras (vare sig detta görs gratis eller till en kostnad) ska finnas tillgänglig även som källkod. Den som tillskansar sig mjukvaran och källkoden genom ett köp eller genom att ”bara” ladda ner en gratismjukvara ska ha rätten att modifiera källkoden hur som helst samt även vidaredistribuera sin modifierade version. Denna modifierade version måste dock också tillgängliggöras enligt GPL.

Detta är viktigt att komma ihåg att free i Free Software inte betyder gratis, det betyder fri. På engelska brukar man tala om att skilja på free som i free speech och free som i free beer. Free Software är free som i free speech. Det kan vara ”free beer” också, men det måste inte vara det. För att ta ölanalogin vidare så kan man säga att en öl som vore GPL eller Free Software (Free Maltware? 🙂 ) skulle levereras med receptet till kunden, alldeles oavsett hur mycket eller lite ölen kostade. Stadens lokala krögare kan sedan brygga eget öl enligt receptet, modifiera det om h*n vill, och sedan sälja till krogbesökarna under förutsättning att receptet fortfarande gavs ut tillsammans med ölen.

Jag skulle vilja påstå att i det sammanhang vi nu diskuterar så kan termerna Free Software, GPL-programvara och Open Source användas som synonymer.

Thesis är alltså ett WordPress-tema. WordPress är licensierat via GPL, det är inte Thesis. Två frågor uppstår då i sammanhanget.

  1. Är det olagligt (bryter det mot WordPress licenssavtal) att licensiera Thesis som något annat än GPL-mjukvara?
  2. Är alla WordPress-teman tvingade av GPL att själva licensieras och distribueras som GPL?

Den första frågan är enklast och minst kontroversiell att besvara. Som bevisats (här, t.ex.) så innehåller Thesis mycket kod som är tagen direkt ur eller kopierad och modifierad från WordPress-källkod. Det är alltså en vidareutveckling och modifiering av en GPL-mjukvara vilket givetvis innebär att även modifikationen, alltså Thesis, måste licensieras enligt GPL.

Fråga två blir mera komplicerad och mera av en ideologisk fråga. Det inlägget i debatten som var tyckte var mest givande var Drew BlasBeyond Thesis: Does the GPL go too far, and what makes a derivative work?” Det var även Blas som gjorde jämförelsen mellan Thesis-källkod och WordPress som jag länkade till ovan.

Så vida jag inte missförstår något bland tekniska termer och amerikanska juridiska termer så är Blas av samma åsikt som jag. Thesis är tveklöst ett ”derivative work” av WordPress och måste därför licensieras i enlighet med GPL. Däremot kan GPL aldrig tvinga samtliga temautvecklare att GPLa sina arbeten. Ett WordPress-tema är tätt integrerat med WordPress, absolut. Mark Jaquith (som är av motsatt åsikt) skriver följande (källa):

Theme code combines with WordPress code in a way that makes them one functional unit. This is what makes WordPress themes so powerful and flexible.

Detta är ett riktigt nonsenspåstående som kan användas för vilket plugin eller liknande till vilket program som helst. När jag mixar ett stycke musik i Logic och använder mig av min Focusrite Liquid Mix som audio-plugins så integrerar dessa som en enhet, vilket gör det så kraftfullt. Det innebär inte på något sätt att Apple, ägare till Logic, genom sin licens har någon bestämmanderätt över Focusrites arbete. Likaså kan samma exempel användas på vilken välskriven mjukvara och ett operativsystem som helst. Detta skulle då innebära att all mjukvara som kan köras på GNU/Linux måste vara GPL eftersom applikationen länkas tätt samman med operativsystemet och för användaren framstår som en enhet.

En annan sak som komplicerar frågan ytterligare är de olika upphovsrättslagar som existerar i olika länder. GPL är skriven för amerikansk lagstiftning och fungerar kanske därmed inte som den ska i övriga länder.

Andy Skelton skriver också ett intressant inlägg (länk) om hur GPL-kravet på PHP-filerna i ett WordPress-tema kan kringås genom att man skapar ett GPL-tema som sköter all kommunikation med WordPress-kärnan och sedan till kommersiella tema som bara arbetar med output från det GPL:ade temat.

Även perpetual beta skriver ett inlägg som ligger i linje med mina åsikter och övertygelser i frågan. (länk) Intressant parentes från pb:

(In fact, if any one thing “incorporates” another, it’s most likely WordPress incorporating the theme, by use of the PHP include() call, rather than the other way around.)

Som jag har förstått det så var hela grundidén med GPL att hindra en eller annan intressent från att låsa in mjukvara i en licens som gynnade dem. Alltså är det djupaste ironi att WordPress försöker sig på samma sak nu.

Nu är det viktigt att betona att Free Software-rörelsen och WordPress-samhället är just rörelser. Det är inte en människa eller en organisation med en enhetlig åsikt. Men om merparten av Free Software-förespråkarna börjar argumentera i samma linje som många av WordPress-utvecklarna verkar göra så kommer det allvarligt att påverka FS framtid, just för att resonemanget även skulle gälla program som körs på GNU/Linux (eller vilket annat GPL-operativsystem som helst). Jag kan mycket väl tänka mig att det skulle få många att tänka efter en gång extra innan de började utveckla för en Open Source-plattform.

Jag för min del älskar för närvarande WordPress. Men jag skulle helt klart fundera på att börja använda något annat om det visar sig att allt jag gör i form av temat och plugins kommer styras av WordPress licens istället för mina önskemål.

Hur som helst så vore det spännande om någon temautvecklare som inte GPL:at sitt tema (men inte heller kopierat kod direkt ur WordPress som Thesis har gjort) tvingades till domstol av WordPress. Då skulle det åtminstone finnas ett prejudikat i efterhand. Min gissning är att WordPress skulle få storstryk i en sådan rättegång. Flera av de bloggartiklar som jag har länkat till här visar på liknande fall (utan GPL) där parten som var i WordPress sits har fått stryk i rättgång.

Så min åsikt är alltså att Thesis tveklöst har gjort en modifiering av en GPL-programvara (WordPress) och därmed måste de licensiera Thesis på samma sätt. Däremot gäller inte detta för alla WP-teman. Ett WordPress-tema kan helt klart säljas med en kommersiell licens.

In Flames (1)

Under fredagen på Arvikafestivalen sjönk mig motivation rejält. Vädret var vackert, men de allra flesta banden var inget för mig. Därför slutade det med att jag tillbringade merparten av dagen i solen, i en trädgård istället för på festivalområdet.

Dock var jag inne en kort stund runt klockan 19-20 och såg lite på Takida samt liiiite på Maskinen. Takida är ett fascinerande band, helt enkelt för att de retar upp så många människor genom sin blotta existens. Det tycker jag är riktigt kul. Huruvida de gör en bra eller dålig spelning är svårt att säga, eftersom jag är där för kort stund. Dock tycker jag absolut inte att det är så dåligt som många Takida-hatare kommer göra gällande. Jag förstår ärligt talat inte varför de skulle vara värda att hata? Gilla det eller låt blir, så enkelt borde det vara.

Maskinen kan jag överhuvudtaget inte kommentera eftersom det är en så kort stund jag tittar/lyssnar. Besökarna som är där verkar nöjda. Personligen vet jag sedan tidigare att jag inte gillar deras låtar, så spelningen skulle knappast göra någonting positivt för mig.

In Flames (2)

Därefter begav jag mig åter till Linns föräldrars hus, men återkom sedan till festivalområdet vid midnatt för att avnjuta In Flames. Deras spelning är riktigt jävla bra. Bättre än torsdagens kent-gig. Bra låtar, otroligt tajt framträdande och häftig produktion med pyroteknik, eldkastare, LED-nät etc. Lysande ljud! Enda invändningen är att det blir tyst lite för länge mellan låtarna. Ljuset släcks och bandet går mot sidorna av scenen. Det känns förvirrande.

Det här blir det sista inlägget om första dagen på Arvikafestivalen 2010. Det kommer handla enkom om kents spelning, kvällens sista på Vintergatan-scenen. De som läst min blogg sedan tidigare vet att jag är ett stort kent-fan. Bl.a. skrev jag ett antal inlägg om en av deras spelningar tidigare i vintras/våras. (här, här och här.)

Hursomhelst, gårdagens spelning alltså. För mig är kent alltid fantastiskt bra. Ibland kan det kännas som att det är ”en dag på jobbet” för dem, men även i dessa stunder är det riktigt bra. Lägstanivån är otroligt hög hos ”Sveriges största rockband”. Arvikafestivalspelningen börjar på denna lägstanivå, tycker jag. Det är kul att de öppnar med Utan dina andetag och trots att jag inte är så förtjust i nya skivan ”En plats i solen” så tycker jag att det är bra att de lägger fokus på nyare låtar. Dock känns det lite som att det går på rutin och inte riktigt lossnar.

Känslan består fram till mitten av konserten då Idioter vänder allt. Därefter känns det som en total överkörning, precis som en kentkonsert ska vara. Jocke Berg blir mera rörlig, spelar inte gitarr lika mycket och börjar i största allmänhet mera agera som en frontman ska. Den enda invändningen som består även efter Idioter är att Berg mellansnackar alldeles för lite, precis som han gjorde i våras. Det är så tråkigt eftersom mellansnack behövs för att göra kentmaskinen lite mera mänsklig. När han väl pratar (innan M och mellan den och Mannen i den Vita Hatten) så blir tar det klivit från överkörning till underbart. Hade den känslan funnits hela giget så hade det varit en av de bästa konserterna jag någonsin varit på, överhuvudtaget. Nu blir det ”bara” bra, kanske riktigt bra, men inte fantastiskt helunderbart.

Passa även på och läs min vän Johans blogginlägg om gårdagen. Vi verkar tycka ganska lika om kents insatts.

Nedan följer den kompletta låtlistan. De fetmarkerade låtarna är de som jag tyckte var extra bra.

  • Utan dina andetag
  • Det finns inga ord
  • Skisser för sommaren
  • Ensam lång väg hem
  • LSD, någon?
  • Töntarna
  • Ensamheten
  • Gamla Ullevi
  • Idioter
  • Ingenting
  • Vy från ett luftslott (Punks Jump Up remix)
  • Krossa allt
  • Dom andra
  • 747
  • M
  • Mannen i den vita hatten (16 år senare)

Wow, Binero är verkligen snabba. Nu är henrikcarlsson.se registrerad och klar att börja använda. Än så länge hamnar du bara på det här inlägget under kalkyl.nu-domänen om du surfar dit men detta kommer att ändras inom kort då hela sidan flyttas till Bineros servrar. Det enda som återstår innan flytten är att jag ska bli något mera klar med bloggdesignen.

Häromdagen provade jag den nya designen med hjälp av Internet Explorer 8 och det fungerade till största delen bra. Några oväntade fel dök upp men det mesta är lätt åtgärdad. Jag sitter just nu och fixar dessa problem. När allt verkar klart ska jag vid tillfälle testa den igen med IE8 för att se att det verkligen blir rätt, sen är det dags för lansering.

Den nya designen

Regina Spektor
Jag ser de sista låtarna av den här konserten och tycker att allt känns rätt konstigt. Låtarna är bra och Regina lika så men det är helt fel forum. Grusplanen framför Vintergatan är oerhört glest belagd med besökare. De få som är där verkar rätt rastlösa.

Robyn
Jag skulle gärna vilja gilla Robyn. Det vore så praktiskt eftersom hon hajpas så hårt ständigt. Men efter tjugo minuters konsert utan en enda hook (undantaget covern ”Cobra Style”) så känns det bara hopplöst.

Inom kort kommer jag även publicera ett inlägg med en längre recension av kents konsert.

Nu har snart hela första dagen på Arvikafestivalen förflutit. Jag är i nu hemma hos Linns föräldrar för att äta lite och komma bort från leran en stund. Om ett litet tag är det dags för först Regina Spektor, sen Robyn och slutligen kent.

Hittills har jag sett följande:

  • Khoma – Var riktigt bra. Ljudet i Apollo-tältet är ju tyvärr inte särskilt bra och allt blir grötigt, men musiken är trevlig.
  • Johnossi – Bra, men kanske något överhajpat. Vad är det som gör det här till indie och creddit?
  • Juliette Lewis – Juliette är cool som frontare och bjuder på en bra show, men låtarna räcker inte till. Var är refrängerna? När händer det något?

Så där, nu är Arvikafestivalen igång på riktigt och självklart regnar det rejält. Känns rätt värdelöst eftersom det är idag som nästan alla bra band (enligt mig) spelar. Var på området för nån timme sedan och lyssnade på Khoma som var riktigt bra. Ska strax dit igen och då blir det Timo Räisänen.

Ikväll är det kent!

Så var det åter dags för Arvikafestivalen. Hade från början nog snarare tänkt mig att besöka Peace & Love, men nu fick det bli Arvika istället, vilket säkerligen blir trevligt det också. Fördelen med Arvika är att det där finns fler gamla kompisar att träffa, sådana som jag inte träffar så särskilt ofta annars. Nackdelen är artistutbudet.

I ärlighetens namn så tycker jag nog att artisterna som bokats är lite halvdanna i Arvika. Det enda som verkligen känns superviktigt är kent strax före midnatt på torsdag. Sen blir säkert In Flames kul. Därutöver finns det säkert artister som visar sig vara oväntat bra. Hur som helst så räknar jag med att ha en trevlig helg.

Jag ska försöka hålla bloggen någorlunda uppdaterad under festivalen genom att skriva små recensioner. Vi får se hur det går med det.

Oj, två blogginlägg från mig på en dag! Det är inte så vanligt. Fast det här är ”bara” ett länktips.

http://www.entreprenord.se/hur-bestammer-man-sitt-konsultarvode.html

Detta är en kort, koncis och fullkomligt lysande bra sammanfattning av hur mycket du som egen företagare/frilansare behöver skriva på dina fakturor för att kunna överleva. Visserligen har bloggskribenten ifrån utgått ifrån IT-verksamhet, men det är lätt att applicera hans resonemang även på andra branscher.

(Tack Love, @jacksoncage på Twitter, för tipset.)

För några timmar sedan registrerade jag mig hos webbhotellet Binero. Jag hade då tröttnat på att inte få några svar på mina supportfrågor till – eller något resultat av mitt försök att köpa en ny domän från – mitt nuvarande webbhotell Scorpion Data. Ännu så länge så ligger den här sidan kvar hos Scorpion Data, men detta kommer inom kort att ändras.

Det enda du som besökare kommer se är den nya designen av sidan som jag passar på att lansera samtidigt samt att det kommer finnas en ny adress, henrikcarlsson.se (fast inte just när det här skrivs). kalkyl.nu kommer fortsätta att vara en fungerande adress som kommer att leda till Musiken-kategorin.

Sitter och slöläser en guide till hur man som iPhone-användare vänjer sig vid Android. (Länk till guiden, länktipset kom från Daring Fireball.) Fastnar direkt för några textstycken.

When you download an Android app, you’ll need to consider its source and note the warnings about the sorts of data it can access. Be prudent and think before you install.

Certain Android phones (that’d be you, Evo) have embarrassing battery life. […] [D]ue to Android’s true multitasking, the battery life falls a little short. You may be able to eke out a little more longevity by utilizing apps like TasKiller (see #6) to quit processes you don’t want running […] There’s a debate over TasKiller’s efficacy, and you don’t want to abuse its power in fear of killing off an important background task you actually want running, but I’ve found it helps me keep the phone on a little bit longer. If you don’t want to take such extreme measures, just make sure you actually quit apps when you’re done with them. Unlike the iPhone, you need to be a little more active in your app management.

There’s something about (multi)touch on Android that isn’t quite as elegant as the iPhone. The animations aren’t as smooth, touch doesn’t always respond the same way and things just don’t feel right.

Det räcker för mig som anledningar till varför jag inte vill ha en Android-mobil istället för iPhone. Jag vill inte hålla på och manuellt avsluta processer för att batteriet ska räcka lite längre. Jag vill inte fundera varenda gång jag ska installera ett program huruvida programmet kan vara skadligt för min telefon eller inte. Jag vill att multitouch-funktionerna ska kännas rätt.

Jag har inget intresse av att byta min iPhone till en Android och hade inte heller det innan jag läste den här guiden. Hur som helst så var det intressant att läsa och direkt få några bra anledningar (förutom anledningen till att jag gillar i princip allt i iOS4) till att inte byta.