Den senaste tiden har jag funderat lite grann på vad jag ska göra med bloggen och hemsidan i framtiden. Den ursprungliga idén till hemsidan började jag jobba med i februari i år. Då var idén helt enkelt att presentera min musik någon annanstans än på MySpace. Det var då väldigt längesedan som jag publicerade någon ny musik på internet och en av idéerna var att hemsidan skulle ge mig positiv stress för att producera mer musik.

Nu är det alltså nästan oktober och sidan är inte klar. Inte heller har någon ny musik blivit helt färdig. Dessutom har den här bloggen tillkommit, som inte fans med i originalplanen. Den skulle också vara till enbart för musiken var tanken men nu har jag skrivit ganska många inlägg utan att lägga ut någon ny musik, så även den planen verkar ha ändrats.

Som det ser ut nu så blir den här bloggen mer av privat karaktär men jag hoppas ändå kunna presentera ny musik via den och hemsidan snart. Jag är ju faktiskt jag, även som musiker så det kanske inte är så konstigt att det privata och det musikaliska blandas. Mina tankar och upplevelser, både i form av bloggtext, låttext och musik helt enkelt.

Jag kan dock nästan lova att musiken kommer börja presenteras inom en vecka. Jag börjar med gammal skåpmat, sedan ommixad skåpmat och slutligen helt nya låtar. Förhoppningen är att kunna presentera en ny låt i månaden efter det första släppet. Det kommer göras via bloggen (som även kommer att fungera som podcast) och via en ny undersida på hemsidan. Fler delar av hemsidan kommer växa fram i takt med att musiken kommer in. Den uppmärksamme kan se att menyn ovanför det här inlägget har mycket plats över för nya avdelningar.

Idag tänkte jag bjuda på ett låttips. Det är möjligt att det blir ett återkommande tema här på bloggen.

Sedan en tid tillbaka så läser jag boken ”Heaven and Hell, My Life in the Eagles (1974-2001) av Don Felder. Felder är/var alltså leadgitarristen i det smått fantastiska bandet Eagles och boken är hans självbiografi. Igår läste jag om 80-talet, dvs tiden då Eagles inte fans (”The 14 year vacation”, för den som tittat/lyssnat på ”Hell Freezes Over”). Där nämner Felder de andra medlemmarnas solokarriärer och då särskilt Don Henley och låten ”Boys of Summer” från skivan ”Building the Perfect Beast”. Efter att ha läst det så försökte jag hitta några av örnarnas soloprojekt på Spotify men utan att lyckas särskilt bra. Det jag hittade var en best of med Don Henley och då valde jag att lägga till just ”Boys of Summer” till min blandade spellista som jag lyssnar till på väg till och från jobbet.

Låten var en stor hit på 80-talet och jag har säkert hört den flera gånger tidigare, men utan att minnas det. Idag fastnade den dock rejält. Jag har lyssnat på den mer eller mindre konstant under kvällen idag. En riktigt underbart fantastisk låt av den sorten som knappast görs längre. Inom pop/rocken var ju 80-talet betydligt bättre än 00-talet.

Hursomhelst, lyssna på ”Boys of Summer”!
På Spotify
På YouTube
På Last.fm

Äntligen har jag tagit mig själv i kragen och skrivit en presentation av mig själv för hemsidan och bloggen.

Jag har jobbat ganska länge med hemsidan nu och det som varit det svåraste hindret har varit just presentationen. Nu när den är klar så känns det som att hemsidan som helhet snart kan publiceras. Det som saknas nu är en ordentlig genomgång över vad som verkligen ska vara på den och inte, lite grävande i koden samt ett beslut om vilken teknik jag ska använda för att lägga upp musiken. Just nu lutar det åt en podcast.

Till min stora lycka så godkände Apple Spotify till iPhone härom veckan, så detta fantastiska program finns nu i AppStore. Haken är att man måste vara premiumanvändare hos Spotify för att kunna använda tjänsten. Ett gratiskonto duger alltså inte. För mig så var iPhone-programmet dock precis vad jag behövde för att ta beslutet att bli betalande Spotifylyssnare.

Numera har jag alltså tillgång till all musik i Spotifys databas direkt från min telefon. Jag kan lyssna direkt via 3G om jag vill. Om jag vill spara på datatrafikskostnaden så kan jag även använda ”offline playlist”. Det innebär att jag laddar ner någon eller några av mina playlists till min telefon. Detta sköts automatiskt av programmet så fort som jag har WiFi-uppkoppling. Jag väljer bara vilken eller vilka spellistor som ska vara tillgängliga offline. På så sätt så måste inte låtarna streamas via telefonnätet, om jag inte vill.

Jag har testat det i någon vecka nu och min spontana åsikt är att det är ett väldigt trevligt program som väl motiverar månadskostnaden. Det finns ett par problem med det, så jag vill testa det en liten stund till innan jag lämnar ett slutgiltigt omdöme. En ordentlig recension kommer inom kort.

För vad som inte alls känns som längesedan så skrev jag att jag hade blivit beta-testare för Propellerheads nya mjukvara, ”Record” (blogginlägg). Spännande tyckte jag eftersom jag tidigare gillat Reason väldigt mycket. Tydligen har mer tid än vad jag trodde förflutit för häromdagen fick jag ett mail av dem om att testperioden löpt ut. Programmet är nu släppt kommersiellt. Kul för dem men tråkigt för mig eftersom jag i princip bara hunnit starta programmet. Jag har inte hunnit testa det särskilt mycket, inte lärt mig dess för- och nackdelar eller någonting.

Dock fick jag en annan chans att betatesta något annat. I förra veckan kom ett e-mail från Celemony, tillverkare av mjukvaran ”Melodyne”. De erbjöd mig som tidigare kund att betatesta den nya Melodyne-versionen. Det kan bli riktigt spännande eftersom Melodyne är något jag har användning av, till skillnad från Record som mest hade varit kul att testa.

Jag kommer återkomma med kommentarer om Melodyne när jag testat det.

Den som följer bloggen märker att den nya musiken som jag utlovat inte dykt upp än. Problemet är helt enkelt tidsbrist. Jag vill verkligen vara genomnöjd med det jag gör nu innan jag offentliggör det och därmed så behöver jag ha gott om tid vid varje moment (inspelning, mixning etc), vilket jag inte har. Det lilla jag hinner göra blir dock väldigt bra.

Huvudanledningen till att den nya mixen av Farväl fortfarande inte offentliggjorts är att för varje liten ommixning jag gör så blir den bara bättre och bättre och därmed strävar jag efter ännu bättre. Den låter i nuläget betydligt bättre och mer ”färdig” än den gamla versionen men jag jagar ännu lite mer perfektion innan jag är nöjd.

Det positiva med att jag ständigt blir missnöjd med det nuvarande och gör om är att det är ett tecken på att jag blir bättre och bättre, både som låtskrivare, producent och mixtekniker. Det är väldigt trevligt. Det som känns som en helgjuten mix idag kommer om en månad inte alls kännas lika bra. Men någon gång måste jag också säga stopp och vara nöjd, börja på en ny låt istället för att kämpa vidare med samma gamla. Så får det nog snart bli med just Farväl. Jag har ju ändå fyra andra låtar under inspelning. De behöver också få lite tid snart.

Har precis suttit och lyssnat och småmixat lite med det som är inspelat till Syster Dyster och måste säga att det känns rätt bra. Bara jag får tid att lägga sång snart så kan jag börja mixa den på allvar och förhoppningsvis få ett riktigt bra resultat.

Tiden går fort när man har roligt och ännu fortare när man har mycket att göra. För närvarande har jag väldigt mycket att göra och det mesta är kul så tiden går riktigt fort, på gott och ont.

Höstterminen på högskolan har precis avslutat sin tredje vecka. Det har verkligen varit full fart hela tiden och jobb i stort sett jämt. I teorin så jobbar jag 75%, men eftersom det räknas över hela terminen så kan det stundtals bli betydligt mer. De senaste veckorna har det helt klart varit drygt 100%. Dessutom har jag gjort lite ljudjobb genom min firma.

Dels var det Oriflame-jobbet som jag skrev om tidigare, dels har det varit dansbandsmixandet och dels festivalen ”Granny Goes Street” på Arenan här i Falun. Särskilt ”Granny” var riktigt slitit. Det var en endagsfestival förra lördagen med tre scener. Jag ansvarade för en av dem. Det var mestadels små teaterakter och liknande som inte behövde så mycket ljud men en akt var riktigt jobbig. Det var det som kallades ”Cello-Metal”. Ett Apocalyptica-tributeband, alltså trummor och fyra celli som tillsammans spelar heavy metal. Svårt ur ljudteknisk synvinkel eftersom utljudet lätt sätter en cello i självsvängning. Därmed är rundgången ett faktum. Som helhet gick det dock väldigt bra.

Den här helgen tar jag och Linn det bara väldigt lugnt. Inget som måste göras precis nu, så därför är det lika bra att vila medan det finns tid. Till veckan är det full fart igen.